Riksdagen har nu fattat ett stort och viktigt beslut om hur mycket pengar Sverige ska satsa på trygghet och säkerhet inför år 2026. Det handlar om det som kallas för utgiftsområde 6, vilket täcker både det militära försvaret och samhällets krisberedskap. Summan som har klubbats igenom är enorm – cirka 225 miljarder kronor enbart för år 2026. Men varför satsar vi så mycket pengar, och vad ska de egentligen användas till? För att förstå beslutet måste man titta på omvärlden. Vi lever i en tid där säkerhetsläget har försämrats, inte minst på grund av kriget i Ukraina. Dessutom är Sverige nu medlem i försvarsalliansen Nato. Detta ställer helt nya krav på oss. Vi måste kunna försvara vårt eget land, men också ha förmågan att hjälpa våra allierade om det skulle behövas. Därför har riksdagen sagt ja till regeringens förslag att öka anslagen rejält. Sveriges totalförsvar består av två delar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten – soldater, stridsvagnar, flygplan och fartyg. En stor del av pengarna går till att köpa in ny materiel och rusta upp den vi redan har. Riksdagen har godkänt investeringsplaner som sträcker sig ända fram till år 2037. Det betyder att man planerar långsiktigt för att bygga upp en starkare försvarsmakt under många år framöver. Ett konkret exempel som nämns i beslutet gäller artillerisystemet Archer. Det är ett av världens mest avancerade artilleripjäser. Regeringen har nu fått tillstånd att sälja nytillverkade Archer-system till Lettland och även låna ut befintliga system dit. Det är ett sätt att samarbeta med våra grannländer och stärka försvaret runt Östersjön. Den andra delen är det civila försvaret. Det handlar om samhällets motståndskraft. Om det blir krig eller en stor kris måste vardagen fortfarande fungera så bra som möjligt. Vi behöver el, vatten, mat, sjukvård och fungerande transporter. Här har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en viktig roll. Riksdagen har godkänt investeringar för att stärka krisberedskapen mellan 2026 och 2028. Det handlar också om att stärka cybersäkerheten, alltså skyddet mot datorintrång och cyberattacker som kan slå ut viktiga system. Myndigheter som FRA (Försvarets radioanstalt) får en större roll i att skydda Sverige digitalt. Ett annat beslut handlar om logistik, alltså hur man flyttar och lagrar utrustning och förnödenheter. Försvarsmaktens logistik ska lokaliseras till Stockholms län för att bli mer effektiv. Men att bygga upp ett försvar tar tid och är inte problemfritt. I rapporten framkommer det att det finns utmaningar. Det är brist på personal inom vissa nyckelområden, och det är svårt att få tag på all den utrustning som behövs snabbt eftersom efterfrågan i världen är så stor. Priserna på material har gått upp och det är kö till fabrikerna som tillverkar vapen och fordon. För dig som är ung är detta beslut extra relevant eftersom det påverkar framtidens arbetsmarknad och plikttjänstgöring. Fler kommer att behövas inom försvaret, både som anställda soldater och genom värnplikt. Dessutom återinförs civilplikt inom vissa områden, som till exempel räddningstjänst och elförsörjning. Det innebär att fler medborgare kan bli kallade att hjälpa till om krisen eller kriget kommer. Sammanfattningsvis visar beslutet att Sverige tar säkerheten på största allvar. Genom att satsa 225 miljarder kronor vill man se till att vi har ett starkt militärt skydd och ett robust samhälle som klarar av svåra påfrestningar, oavsett vad som händer i omvärlden.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut om hur Sverige ska bidra till militäralliansen Natos säkerhet under det kommande året. Det handlar om att svenska soldater, sjömän och piloter ska kunna skickas utomlands för att delta i det som kallas för avskräckning och försvar. Eftersom Sverige numera är medlem i Nato har vi lovat att hjälpa till att skydda andra medlemsländer, precis som de har lovat att skydda oss. Beslutet som riksdagen har klubbat igenom innebär att regeringen får tillstånd att skicka iväg svenska förband till olika platser inom det nordatlantiska området fram till den 31 december 2026. Det är inte en obegränsad mängd personal det handlar om, utan riksdagen har satt tydliga tak för hur många som får åka. För armén, alltså markförband och specialförband, ligger gränsen på högst 1 700 personer. För marinen, som arbetar till sjöss med fartyg, är gränsen 700 personer. För flygvapnet och luftförsvaret får högst 600 personer delta. Totalt sett är det alltså en ganska stor insats som Sverige gör för att visa att vi tar vårt ansvar i alliansen. En central del i detta beslut är begreppet avskräckning. Det kan låta lite hårt, men tanken är faktiskt att bevara freden. Genom att Nato har soldater på plats i länder som ligger nära oroliga områden, till exempel i Lettland och Finland, visar man tydligt att man är redo att försvara sig. Syftet är att ingen ska våga anfalla. Det fungerar lite som ett lås på dörren eller ett larm; det finns där för att stoppa inbrottstjuven innan brottet ens har begåtts. De svenska soldaterna kommer bland annat att vara en del av en multinationell styrka i Lettland, men även delta i övningar och bevakning i Finland samt till sjöss och i luften. Det finns också en allvarligare sida av beslutet. Även om huvudsyftet är att bevara freden, så innebär beslutet att om ett annat Nato-land skulle bli anfallet, så kan de svenska styrkorna som redan är på plats behöva stanna kvar och strida. Det är detta som är kärnan i Natos artikel 5, som säger att ett angrepp mot ett medlemsland är ett angrepp mot alla. I riksdagen var de flesta partier överens om att detta är rätt väg att gå för Sverige. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, som förberett frågan, menar att det är avgörande för Sveriges egen säkerhet att vi är en pålitlig medlem i Nato. Men alla tyckte inte exakt lika. Vänsterpartiet valde att reservera sig mot en del av beslutet. De stöder att Sverige skickar trupp för att skydda våra grannländer, men de ville att riksdagen skulle sätta upp en tydlig regel om att svenska soldater aldrig får delta i övningar eller verksamhet där kärnvapen är inblandade. De menar att kärnvapen gör världen osäkrare. Utskottets majoritet, alltså de flesta andra partier, sa nej till detta krav. De menar att Sverige har gått med i Nato utan några sådana specialregler och att vi måste ställa upp på hela Natos strategi, som även inkluderar kärnvapen som en sista utväg för avskräckning. Det fanns också två ledamöter som ville att riksdagen skulle säga nej till hela förslaget, eftersom de anser att Natomedlemskapet gör Sverige mindre säkert, men deras förslag röstades ner. Sammanfattningsvis betyder dagens beslut att svensk militär under 2026 kommer att synas mer ute i Europa och i vårt närområde. Det är en del av Sveriges nya vardag som allierad, där vi tillsammans med andra länder bygger en gemensam mur för att försöka hålla kriget borta från våra gränser.

Riksdagen har den 10 december 2025 fattat beslut om en ny omfattande lag som kallas cybersäkerhetslagen. Det här är ett beslut som påverkar hur säkert vårt digitala samhälle är i grunden. Tänk dig en vardag där inget fungerar som det ska. Bussen går inte, det kommer inget vatten ur kranen, sjukhusen kan inte komma åt sina journaler och du kan inte betala med din mobil. Det låter kanske som en film, men det är precis den typen av kaos som allvarliga cyberattacker kan orsaka. För att förhindra detta har politikerna nu bestämt att vi behöver strängare regler i Sverige. Lagen bygger på ett EU-direktiv som heter NIS 2. Ett direktiv är en sorts regelbok från EU som alla medlemsländer måste följa genom att skriva in det i sina egna lagböcker. Den nya svenska lagen ersätter en gammal lag, men den stora skillnaden är att den nya lagen omfattar många fler företag och organisationer. Det handlar inte bara om militären eller polisen, utan om verksamheter som vi är beroende av varje dag. Lagen pekar ut sektorer som energi, transporter, bankverksamhet, sjukvård, dricksvatten och digital infrastruktur. Även företag som driver stora sökmotorer och sociala nätverkstjänster omfattas om de är tillräckligt stora. Vad innebär då lagen i praktiken? De företag och myndigheter som omfattas måste bli mycket bättre på att skydda sina nätverk och datasystem. Det kallas för att vidta säkerhetsåtgärder. Det kan handla om tekniska saker som bättre brandväggar och kryptering, men också om rutiner som att utbilda personalen så att de inte råkar släppa in virus i systemen eller klickar på farliga länkar. En viktig nyhet är att cheferna högst upp i organisationerna, till exempel styrelsen och verkställande direktören, får ett tydligare ansvar. De måste gå utbildningar i cybersäkerhet och se till att reglerna följs. Om en attack ändå sker, eller om något går sönder så att en viktig tjänst slutar fungera, ställer lagen hårda krav på rapportering. Organisationen måste varna myndigheterna inom 24 timmar om de upptäcker en betydande incident. Det är för att staten snabbt ska få en överblick och kunna varna andra så att inte fler drabbas av samma problem. Därefter ska en mer utförlig rapport skickas in inom 72 timmar. För att se till att lagen tas på allvar införs möjligheter till kännbara straff. Om ett företag slarvar med säkerheten eller struntar i att rapportera en incident kan de tvingas betala stora summor i så kallade sanktionsavgifter. Det fungerar ungefär som böter, men för stora företag kan det handla om belopp på många miljoner kronor. Det finns till och med en möjlighet att förbjuda chefer att ha ledande positioner om de har misskött sig grovt. Beslutet i riksdagen föregicks av diskussioner. Även om utskottet i stort var överens om att lagen behövs, fanns det invändningar från flera partier (S, V, C och MP). De hade så kallade reservationer där de bland annat påpekade att kommuner och regioner kan behöva mer pengar för att klara av de nya kraven, och att det måste vara tydligt vilka småföretag som egentligen omfattas. Trots detta röstades huvudförslaget igenom, delvis genom votering där ledamöterna röstar ja eller nej, och delvis genom acklamation där talmannen avgör beslutet genom att lyssna på ledamöternas rop. Den nya cybersäkerhetslagen börjar gälla den 15 januari 2026. Syftet är att skapa ett starkare skydd för hela Sverige. I en orolig omvärld där digitala hot blir allt vanligare är detta ett sätt att bygga en digital mur runt våra viktigaste samhällsfunktioner.