Staten får kritik för arbetet mot ekonomiskt våld i relationer

Det talas ofta om fysiskt och psykiskt våld i nära relationer, men det finns en annan form som är svårare att se: ekonomiskt våld. Det handlar om när en partner tar kontroll över den andras pengar, tvingar fram underskrifter för lån eller förstör den andras möjligheter att betala räkningar. Nu har Riksrevisionen granskat hur staten arbetar mot detta och slutsatsen är att insatserna inte räcker till. Granskningen visar att myndigheter ofta saknar kunskap om ekonomiskt våld och att det inte finns någon tydlig definition av vad det faktiskt innebär. Det gör att drabbade, oftast kvinnor, kan få stora skulder och hamna hos Kronofogden på grund av en partners handlingar. Det blir också svårare att lämna en destruktiv relation om man inte har kontroll över sin egen ekonomi. Riksdagen har behandlat rapporten och regeringens svar på den. Regeringen, som styr landet, håller med om att det finns brister. De pekar på att de redan har startat utredningar, bland annat om hur bodelning fungerar vid skilsmässa, och att de ska presentera en ny stor strategi mot våld under år 2026. Eftersom detta arbete pågår föreslog arbetsmarknadsutskottet att riksdagen inte skulle göra några extra uttalanden just nu. Oppositionspartierna, som inte sitter i regeringen, håller inte med. Partier som Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har lämnat in flera förslag, så kallade motioner, där de kräver mer handling. De vill bland annat att det ska finnas en bestämd definition av ekonomiskt våld i lagen. Vissa partier vill också se över reglerna kring lån och e-legitimation, eftersom det idag är för lätt för en förövare att använda en partners BankID för att ta lån mot deras vilja. Trots kritiken och förslagen från oppositionen röstade riksdagen enligt utskottets förslag. Det betyder att riksdagen tackar för rapporten men avslår kraven på omedelbara skärpningar, i väntan på regeringens kommande förslag. Beslutet innebär att det just nu inte sker några direkta lagändringar, utan att processen fortsätter genom de utredningar som regeringen tillsatt.