Nej till tvingande DNA-test och nya regler för föräldraskap

Riksdagen har nyligen fattat beslut om att inte gå vidare med flera förslag som rör familjerätt och föräldraskap. Det handlar om en rad olika idéer som politiker har lagt fram, så kallade motioner. Dessa förslag berörde bland annat DNA-tester vid födseln, regler för barn som tillkommit via surrogatmödraskap och möjligheten att adoptera barn. Beslutet innebär att inga lagar ändras just nu, utan de gamla reglerna gäller fortfarande. Ett av förslagen som diskuterades (punkt 12) handlade om att införa obligatoriska DNA-tester, alltså blodprov, för nyfödda barn och deras föräldrar. Syftet med detta förslag var att alltid vara helt säker på vem som är biologisk pappa till barnet. Men riksdagen sa nej till detta. Man menar att nuvarande system fungerar och att ett tvingande test skulle vara ett för stort ingrepp i människors privatliv. Ett annat viktigt område (punkt 14) gällde barn som fötts via surrogatarrangemang utomlands. Det innebär att en kvinna i ett annat land bär och föder ett barn åt någon annan. Idag kan det vara juridiskt krångligt att fastställa vilka som är barnets föräldrar när familjen kommer hem till Sverige. Flera partier ville se snabbare och enklare regler för att ge dessa barn trygghet. Men även här valde riksdagen att avvakta. Man hänvisar till att det pågår internationellt arbete och statliga utredningar, som till exempel utredningen "Alla tiders föräldraskap", och man vill se resultatet av dessa innan man bestämmer något nytt. Även frågor om adoption (punkt 16) togs upp. Det fanns förslag om att göra det lättare för familjehemsföräldrar att adoptera de barn som de tar hand om. Familjehem är det som förr kallades fosterhem. Tanken var att ge barnen mer stabilitet. Riksdagen hänvisade dock till att lagen nyligen setts över i en annan utredning, "Tryggare hem för barn", och att man därför inte behöver göra fler ändringar just nu. Sammanfattningsvis handlar beslutet inte om att politikerna nödvändigtvis tycker att alla förslag är dåliga, utan snarare om tajming. Majoriteten i civilutskottet, som förbereder dessa frågor, anser att man måste vänta in de stora utredningar som redan pågår. Att ändra små delar av lagen här och där kan skapa oreda. Därför vill man ha en helhetsbild innan man fattar nya beslut. Kritikerna, som ofta är de politiker som lagt fram förslagen, tycker dock att detta tar för lång tid. De menar att barn som lever i osäkra situationer idag inte kan vänta flera år på att en utredning ska bli klar. Men tills vidare är det alltså stopp för de här förändringarna.