Miljardnota för statsskulden klubbad – men kostnaden sjunker nästa år

Riksdagen har nu fattat ett nytt beslut som rör Sveriges ekonomi och de lån som staten har tagit genom åren. Det handlar om utgiftsområde 26, som specifikt täcker kostnaderna för statsskuldsräntor. För år 2026 har riksdagen bestämt att anslaget ska ligga på cirka 26,95 miljarder kronor. Det är en stor summa pengar, men det positiva i sammanhanget är att kostnaden faktiskt minskar jämfört med föregående år. Statsskuld uppstår när staten lånar pengar för att täcka underskott i budgeten. Precis som för privatpersoner som lånar pengar till en bostad, måste staten betala ränta på sina lån. Det är myndigheten Riksgäldskontoret, ofta kallad Riksgälden, som har i uppdrag att sköta dessa lån. Deras mål är att hålla kostnaderna så låga som möjligt samtidigt som riskerna hålls nere. Det nya beslutet ger Riksgälden de pengar som krävs för att kunna betala räntorna och andra avgifter som är kopplade till lånen. Anledningen till att anslaget minskar med 1,8 miljarder kronor jämfört med 2025 beror på flera ekonomiska faktorer. En viktig del är det som kallas räntenetto. Det innebär att staten inte bara lånar upp pengar, utan även lånar ut pengar till olika myndigheter. När inkomsterna från den utlåningen ökar, minskar nettokostnaden för statsskulden. Dessutom påverkas kostnaden av hur den svenska kronan står sig mot andra valutor, eftersom en del av skulden kan påverkas av valutakurser. I riksdagen rådde det stor enighet kring detta beslut. Regeringen lade fram förslaget, och samtliga oppositionspartier – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – valde att inte lägga några motförslag som avvek från regeringens siffror. Det innebär att alla partier röstade för samma budgetnivåer. Trots enigheten fanns det vissa synpunkter i underlaget från finansutskottet. Kritiken, eller snarare uppmaningen, handlade om hur regeringen beräknar vissa avgifter, så kallade provisioner. Utskottet påpekade att den budgeterade summan för dessa avgifter (anslag 1:3) är högre än vad de faktiska kostnaderna ser ut att bli de kommande åren. Utskottet har därför bett regeringen att i framtiden tydligare motivera varför de vill avsätta mer pengar än vad prognoserna visar behövs. Men i slutändan godkändes ändå den föreslagna nivån för att säkerställa att det finns marginaler. Sammanfattningsvis innebär beslutet att staten har säkrat betalningarna för sina lån under nästa år, och att skattebetalarna kommer billigare undan än året innan tack vare ett förbättrat ekonomiskt läge för statens finanser.