Riksdagen säger nej till nya nationella avhopparprogram för extremister

Riksdagen har beslutat att inte starta några nya, nationella avhopparprogram för personer som vill lämna våldsamma och extrema grupper. Beslutet togs efter att två partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, lämnat in förslag om att förbättra hur staten hjälper människor bort från extremism. För att förstå beslutet behöver vi först reda ut vad ett avhopparprogram är. Ett avhopparprogram är en insats från samhället som ska hjälpa människor att bryta med kriminalitet eller extrema grupper. Det kan handla om att få skydd, stöd att hitta ett nytt boende, psykologisk hjälp eller hjälp att hitta ett arbete. Tanken är att personen ska kunna starta ett nytt liv och inte längre vara en fara för andra eller sig själv. Bakgrunden till det nya förslaget var att Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansåg att dagens system inte fungerar tillräckligt bra. De ville att en specifik myndighet, som heter Center mot våldsbejakande extremism (CVE), skulle få ett tydligt uppdrag. De ville att denna myndighet skulle skapa ett helt nytt, nationellt program som skulle gälla över hela landet. Det som var speciellt med deras förslag var att programmet skulle rikta in sig på personer även om de ännu inte hade begått några brott. Tanken var att man skulle kunna stoppa unga från att bli kriminella innan det hade gått för långt. Men riksdagen röstade alltså nej till förslaget. Partierna som röstade nej var Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet. Deras anledning till att säga nej var att de anser att samhället redan har en bra plan för detta. Idag har Polismyndigheten det övergripande ansvaret för att hålla ihop arbetet med avhoppare i hela Sverige. Det finns redan en gemensam plan mellan olika myndigheter, som till exempel Kriminalvården och socialtjänsten, om hur de ska hantera personer som vill lämna extrema grupper. Dessutom planeras en ny nationell kontaktpunkt att öppna under året 2026. Majoriteten menar att detta kommer göra arbetet ännu bättre. De anser att det nuvarande systemet fungerar och att det redan hjälper både kriminella och de som riskerar att dras in i kriminalitet. Vad innebär då detta beslut rent praktiskt för de som påverkas? För unga personer som vill lämna extrema grupper innebär det att allt fortsätter precis som vanligt. Det kommer inte att finnas något nytt, stort nationellt program att vända sig till. Istället får man förlita sig på det stöd som redan erbjuds lokalt via kommunernas socialtjänst och Polisen. Beslutet har dock mött en del kritik. Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som stod bakom förslaget, anser att beslutet är fel. De menar att den hjälp som finns idag är splittrad. Eftersom stödet ofta styrs av kommunerna kan det variera stort beroende på var i landet man bor. De pekar också på att personer som ännu inte har dömts till fängelse riskerar att hamna mellan stolarna, eftersom Kriminalvården främst fokuserar på personer som redan är dömda för brott. De anser att ett nationellt styrt program hade varit en tryggare och mer jämlik lösning för att förhindra att extrema miljöer växer i Sverige. Sammanfattningsvis landar beslutet i att den nuvarande politiken får fortsätta framåt. Myndigheternas planerade arbete, med en ny kontaktpunkt för avhoppare som lanseras under 2026, bedöms vara den bästa lösningen just nu.