Riksdagen skärper reglerna: Fängelsedömda ska sitta inne längre

Riksdagen har nu röstat ja till ett förslag som innebär stora förändringar för hur länge dömda brottslingar ska sitta i fängelse. Förslaget kommer från regeringen och handlar om att skärpa reglerna för något som heter villkorlig frigivning. I dagens system släpps de flesta som dömts till fängelse ut när de har avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Om någon till exempel döms till nio års fängelse, brukar den personen släppas fri efter sex år. Den sista delen av straffet avtjänas inte på anstalt, utan i frihet med en prövotid. Tanken har varit att detta ska hjälpa den dömde att komma tillbaka till samhället. Men nu ändras detta. Riksdagen har bestämt att den tid som måste avtjänas i fängelse ska öka från två tredjedelar till tre fjärdedelar av strafftiden. Det betyder att den som döms till nio års fängelse i framtiden kommer att behöva sitta inne i nästan sju år innan det kan bli aktuellt med frigivning. Det är en tydlig skärpning som gör att den dömde tillbringar mer tid inlåst. Till en början kommer den här nya regeln bara att gälla för de allra längsta straffen, de som är på sex år eller mer. Senare ska det gälla straff på tre år och uppåt, för att till slut gälla alla fängelsestraff. Anledningen till att man inför det stegvis är för att Kriminalvården, som ansvarar för fängelserna, redan har fullt upp och behöver tid för att bygga ut antalet platser. En annan viktig del i det nya beslutet handlar om hur man sköter sig inne på fängelset. Det ska bli lättare att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den intagne missköter sig. Det kan handla om att man vägrar delta i behandlingsprogram som ska minska risken för återfall i brott, eller att man är hotfull och våldsam mot personal och andra intagna. Man ska helt enkelt behöva förtjäna sin frigivning mer än tidigare. Om det finns en tydlig risk att personen kommer att begå nya allvarliga brott direkt efter frigivningen, ska man också kunna hållas kvar i fängelset längre. Dessutom förlängs prövotiden. När man väl släpps ut ur fängelset har man en prövotid då man måste sköta sig. Denna tid förlängs nu till minst två år. Under den här tiden kommer den frigivne som regel att ha en övervakare från frivården. Syftet med detta är att öka kontrollen och minska risken för att personen begår nya brott. Samhället ska kunna reagera snabbare och hårdare om den frigivne återfaller i brottslighet under prövotiden, och hela den återstående strafftiden ska kunna förverkas. Beslutet innebär också att det kortaste fängelsestraffet man kan dömas till höjs från 14 dagar till en månad. Alla fängelsestraff, även de korta, ska omfattas av reglerna om villkorlig frigivning för att garantera att det finns en tid av övervakning efteråt. Bakgrunden till de här förändringarna är att samhället ser allvarligare på brottslighet idag, särskilt med tanke på gängkriminalitet och det grova våldet. Regeringen och de partier som röstade ja menar att fängelsestraffet måste bli tydligare och att samhällsskyddet måste gå före den dömdes frihet. Man menar att så länge en farlig person sitter inlåst kan den inte skada andra människor ute i samhället, vilket ökar tryggheten för brottsoffer. Det fanns dock partier som inte höll med om allt. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade invändningar, så kallade reservationer. De varnade bland annat för att fängelserna redan är överfulla och att det saknas bevis för att längre straff automatiskt leder till minskad brottslighet. De är oroliga för att situationen för personalen inom Kriminalvården ska bli ohållbar om antalet fångar ökar för snabbt utan att resurserna hänger med. Trots invändningarna gick förslaget igenom i justitieutskottet och riksdagen. De nya lagarna börjar gälla den 1 januari 2026. Det är en stor reform som förändrar svensk kriminalpolitik i grunden genom att flytta fokus från gärningsmannens återanpassning till brottsoffrets upprättelse och samhällets behov av skydd mot farliga personer.