Riksdagen säger nej till ökad tillgänglighet och mer teckenspråk

Riksdagen har beslutat att avslå flera förslag som syftade till att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Beslutet rör bland annat hur ofta lokalerna ska ses över och i vilken utsträckning debatter ska tolkas till teckenspråk. Bakgrunden är att flera motioner, alltså förslag från riksdagsledamöter, lämnades in med krav på skärpning. Ett förslag (punkt 13) handlade om att riksdagen regelbundet måste kontrollera att lokaler är tillgängliga för alla. Kritiker har påpekat att det ofta finns problem med trasiga hissar och hörslingor som inte fungerar, vilket gör det svårt för personer med funktionsnedsättning att besöka riksdagen eller ta del av arbetet på plats. Ett annat förslag (punkt 14) handlade om att teckenspråkstolkning borde vara standard vid debatter i kammaren. I dag är det talmannen som bestämmer vilka debatter som ska tolkas, och det sker oftast bara vid stora händelser. Förslaget gick ut på att göra tolkning till en normal del av vardagen i riksdagen för att inkludera hörselskadade i den politiska debatten. Konstitutionsutskottet, som förbereder besluten, rekommenderade att riksdagen skulle säga nej till förslagen, och så blev också fallet. Motiveringen är att Riksdagsförvaltningen redan har policys och handlingsplaner för att jobba med tillgänglighet. När det gäller teckenspråk pekar man på att det pågår en teknisk utveckling, bland annat med AI-genererade undertexter, som man tror kommer att lösa många problem framöver. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har reserverat sig mot beslutet om tillgänglighet i lokalerna. De anser att riksdagens trovärdighet som en plats för alla medborgare skadas om inte dessa problem tas på större allvar. De menar att en fungerande demokrati kräver att alla rent fysiskt kan ta sig in i och vistas i lokalerna på lika villkor. Beslutet innebär i praktiken att ingen ny lagstiftning eller tvingande regel införs just nu. Arbetet med att renovera och anpassa lokalerna fortsätter enligt de planer som redan finns, och talmannen behåller rätten att avgöra när teckenspråkstolkning ska användas.