Riksdagen säger nej till krav på teckenspråk och svensk AI

Kulturutskottet i riksdagen har nyligen behandlat flera förslag som rör språket i Sverige. Frågorna handlade specifikt om svenska språkets roll inom artificiell intelligens (AI), svenskt teckenspråk och framtiden för älvdalskan. Efter en omröstning beslutade riksdagen att avslå samtliga av dessa förslag. Det betyder att det inte kommer att införas några nya lagar, nationella handlingsplaner eller riktade pengar för dessa områden just nu. Beslutet stöddes av Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD), Liberalerna (L) och Sverigedemokraterna (SD), medan oppositionen med Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V), Centerpartiet (C) och Miljöpartiet (MP) var emot. Ett av förslagen som fick avslag gällde svenskan i digitala system och artificiell intelligens (AI). Flera politiker och organisationer har uttryckt en oro över att engelskan dominerar när nya tekniska system byggs. De ville se statliga satsningar på svensk språkdata för att säkra att svenskan överlever starkt även i den digitala världen. Riksdagen och regeringspartierna ansåg dock att de strategier som redan finns för digitalisering räcker, och att utvecklingen kan fortsätta utan att man sätter in nya specifika språkkrav i lagen. Kritiker till beslutet varnar för att Sverige riskerar att hamna bakom andra länder som satsar mer strategiskt på att säkra sina egna språk i stora tekniska modeller. När det gäller svenskt teckenspråk har det funnits ett långvarigt krav på att ta fram en handlingsplan för hela landet. Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) har pekat på att den nuvarande språklagen inte är tillräckligt stark för att döva ska få sina rättigheter tillgodosedda i samhället. Att förslaget nu röstades ner innebär att det inte skapas någon ny nationell samordning. I stället anser riksdagen att myndigheter som Institutet för språk och folkminnen (Isof) ska hantera dessa frågor inom sina vanliga arbetsuppgifter. Detta har fått kritik från oppositionen, som menar att riksdagen är passiv inför de uppenbara brister som finns i många döva personers vardag. Det tredje området handlade om älvdalskan, som är en dialekt som talas i delar av Dalarna. I många år har det pågått en debatt om huruvida älvdalskan borde klassas som ett eget nationellt minoritetsspråk i Sverige. Om den fick status som ett eget språk skulle den få ett starkare lagligt skydd och mer pengar för att överleva. Till och med Europarådet har flera gånger riktat kritik mot Sverige för att landet inte ger älvdalskan denna status. Den svenska staten har dock konsekvent bedömt att älvdalskan är en dialekt och inte ett eget språk. Beslutet i riksdagen går helt i den linjen, vilket innebär att inget ändras för älvdalskan. Språkpolitiska organisationer och oppositionspartierna är besvikna och varnar skarpt för att älvdalskan helt riskerar att dö ut i framtiden om den inte får ett officiellt erkännande. Sammanfattningsvis visar debatten och besluten att åsikterna går isär i riksdagen kring hur aktiv staten ska vara i språkfrågor. Regeringssidan anser att nuvarande lagar och befintligt arbete är tillräckligt, medan oppositionen ser stora behov av nya åtgärder för att möta tekniska utmaningar och för att skydda språkliga rättigheter.