Riksdagen slänger 39 förslag utan debatt genom förenklad beredning

Kulturutskottet i riksdagen har nyligen tagit ställning till ett stort antal förslag. Dessa förslag handlar om det civila samhället, trossamfund och folkbildningen. Folkbildning innefattar verksamheter som studieförbund och folkhögskolor. Ett av de mer uppmärksammade besluten i detta betänkande gäller punkt nummer elva. Där valde riksdagen att avslå hela trettionio olika förslag genom en metod som kallas förenklad beredning. Att använda förenklad beredning betyder att utskottet inte gör någon ny, djupgående analys av förslagen. Man genomför inte heller någon debatt kring just de frågorna innan beslutet fattas. Resultatet är att alla dessa trettionio förslag får ett direkt nej. Det innebär att den politik och de lagar som redan finns på området fortsätter att gälla precis som tidigare. Inga nya statliga uppdrag ges och inga förändringar i budgeten görs med anledning av dessa specifika förslag. Varför väljer då riksdagen att göra på detta vis? Grunden till beslutet ligger i riksdagens arbetsordning. Reglerna finns till för att arbetet ska vara så effektivt som möjligt. Förenklad beredning används specifikt när ledamöter lämnar in förslag som är identiska eller mycket lika förslag som riksdagen redan har röstat om och sagt nej till tidigare under samma mandatperiod. Genom att slippa utreda samma fråga flera gånger undviker utskottet dubbelarbete. Regeringspartierna, Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD) och Liberalerna (L), tillsammans med samarbetspartiet Sverigedemokraterna (SD), anser att detta är nödvändigt. De menar att den tid som sparas kan läggas på att granska helt nya lagförslag och andra aktuella ärenden som faktiskt inte har prövats ännu. Men metoden möter också stark kritik, särskilt från oppositionspartierna Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V), Centerpartiet (C) och Miljöpartiet (MP), samt från olika intresseorganisationer. Den främsta kritiken handlar om att metoden kan begränsa det demokratiska samtalet. När förslag avslås rutinmässigt minskar insynen i politiken för medborgarna. Kritikerna pekar på att samhället ständigt förändras. Även om ett ämne har diskuterats förut, kan nya händelser göra att frågan behöver lyftas igen. Ett exempel är när det görs besparingar inom folkbildningen. Då menar oppositionen att behovet av att diskutera studieförbundens ekonomi är stort, även om liknande förslag röstades ned några månader tidigare. Många kritiker ser den förenklade beredningen som ett sätt för partierna som har makten att slippa svara på svår kritik i kontroversiella frågor. Istället för att ta debatten kan de enkelt hänvisa till att frågan redan har behandlats och därmed undvika medial uppmärksamhet. Sammanfattningsvis visar beslutet på en dragkamp inom riksdagen. Å ena sidan finns ett behov av att arbeta effektivt och inte fastna i samma frågor år efter år. Å andra sidan finns kravet på en öppen demokrati där viktiga frågor får det utrymme och den debatt som medborgare förväntar sig.