Riksdagen säger nej till ny lag om ledsagning för synskadade

Riksdagen har nyligen tagit ett beslut som rör rätten till stöd för personer med synnedsättning. Beslutet handlar specifikt om rätten till ledsagning. Ledsagning innebär att en person får stöd av en medföljande person för att kunna röra sig i samhället, till exempel för att åka till arbetet, handla eller delta i fritidsaktiviteter. Riksdagen valde att avslå flera förslag från oppositionen som krävde att rätten till avgiftsfri ledsagning skulle skrivas in i en ny lag. För att förstå beslutet behöver man titta på bakgrunden till varför förslagen lades fram från första början. Under de senaste åren har domstolar i Sverige tolkat lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) på ett strängare sätt än tidigare. Detta har lett till att antalet personer med synnedsättning som får ledsagning beviljad via denna lag har minskat kraftigt. När personer inte längre får stöd genom LSS hänvisas de i stället till socialtjänstlagen (SoL). Det finns två stora skillnader mellan dessa lagar som påverkar den enskilde individen. För det första är insatser via socialtjänstlagen inte en absolut rättighet på samma sätt som i den andra lagen. För det andra har kommuner rätt att ta ut avgifter för stöd som ges via socialtjänstlagen, medan stöd via LSS ska vara gratis. Konsekvensen har blivit att många synskadade numera måste betala för den hjälp de behöver för att kunna lämna sina hem. I riksdagen debatterades frågan och utskottet som förberett ärendet föreslog att riksdagen skulle säga nej till de nya förslagen. Motiveringen var att regeringen redan arbetar med frågan. Efter tidigare utredningar pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att se över hur systemet fungerar. Majoriteten i riksdagen tyckte därmed att man borde avvakta regeringens eget lagförslag i stället för att tvinga fram en omedelbar lagändring. Detta beslut har dock mött stark kritik. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet. De menar att väntetiden är orimlig och att avsaknaden av ett tydligt lagkrav leder till att många personer med synnedsättning blir isolerade i sina hem. Även organisationer som arbetar för synskadades rättigheter, till exempel Synskadades Riksförbund, har uttryckt besvikelse. De anser att rätten till ledsagning redan har försämrats för mycket och att politikerna drar ut på tiden. För de personer som är i behov av ledsagning innebär riksdagens beslut att ingenting förändras i dagsläget. De strängare bedömningarna från domstolarna gäller fortfarande, och många kommer fortsatt att vara hänvisade till det avgiftsbelagda stödet via kommunerna. Det skapar en fortsatt ovisshet för många i väntan på att regeringen eventuellt ska presentera ett nytt förslag i framtiden. När det gäller hur de politiska partierna ställde sig till förslagen var åsikterna delade. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet stödde förslagen om att snabbt ändra lagen. De styrande regeringspartierna, det vill säga Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, röstade tillsammans med Sverigedemokraterna nej till förslagen och valde därmed att invänta regeringens pågående arbete.