Riksdagen säger nej till riktade krav på fler högskoleplatser

Nyligen behandlade riksdagens utbildningsutskott en rad förslag om hur framtidens högskolor och universitet ska fungera i Sverige. Flera av de motioner som lades fram handlade om att lösa direkta problem i samhället genom att styra utbildningarna hårdare. Men efter en votering stod det klart att riksdagen säger nej till samtliga förslag. Här tittar vi närmare på vad beslutet handlade om, varför det togs och vad det kommer att innebära för framtiden. Ett av de stora områdena som diskuterades var tillgången till utbildning i hela landet. Förslag hade lagts fram om att staten i högre grad borde säkra kompetensen även utanför storstäderna. Detta skulle göras genom att satsa mer pengar och resurser på lokala lärcentrum och distansutbildningar. Syftet var att ge fler människor chansen att studera oavsett var i landet de bor. Genom beslutet kommer dock inga nya statliga krav att ställas på utökade distansutbildningar. En annan viktig punkt rörde utbudet av utbildningar för specifika yrken där det idag råder brist på personal. Bland annat fanns det förslag på att staten borde gå in och kräva att universiteten skapar fler platser för att utbilda tandläkare. Även juristutbildningar diskuterades, där förslag fanns om att decentralisera utbildningen och låta exempelvis Mittuniversitetet utbilda fler jurister. Riksdagens beslut innebär att nuvarande ordning kvarstår, utan nya statliga order om att snabbt utöka platserna för just dessa bristyrken. Det tredje stora området fokuserade på lärarutbildningen och hur den är upplagd. Det fanns krav på reformer för att höja kvaliteten på utbildningen. Särskilt i fokus stod den del av studierna där blivande lärare är ute i skolorna och provar på yrket. Denna del kallas för verksamhetsförlagd utbildning, vilket förkortas VFU. Förhoppningen från förslagsställarna var att en förbättrad praktik skulle ge tryggare lärare och i längden en bättre skola. Även dessa krav röstades ned. Vad var det då som ledde fram till att beslutet togs? Majoriteten i utbildningsutskottet, som består av regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, tillsammans med Sverigedemokraterna, menar att universiteten och högskolorna redan idag gör ett bra jobb. De anser att lärosätena måste få behålla sitt oberoende och sin frihet att själva bestämma över vilka kurser och program de ska erbjuda. Enligt dem ska utbudet styras av vad studenterna efterfrågar och vad arbetsmarknaden behöver, snarare än av politiska beslut i riksdagen. Man hänvisar också till att det pågår flera utredningar om akademisk frihet som bör bli klara innan man gör några stora förändringar. För de som påverkas av beslutet, till exempel personer som vill läsa till tandläkare, blivande lärarstudenter och kommuner i glesbygd som kämpar med att hitta personal, innebär detta att inga snabba förändringar är att vänta. Systemet kommer att fortsätta fungera med befintliga statsbidrag till lärcentrum och nuvarande sätt att säkra kvaliteten på utbildningarna. Men beslutet har inte gått utan kritik. Oppositionen, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, var mycket kritiska och reserverade sig mot beslutet. De menar att bristen på till exempel lärare och tandläkare är akuta samhällsproblem som kräver att politikerna tar aktivt ansvar. Kritikerna hävdar att det inte räcker att förlita sig på lärosätenas frihet, utan att staten måste styra hårdare för att garantera att alla delar av landet får den utbildade personal som krävs. Sammanfattningsvis visar debatten kring dessa förslag på en klassisk politisk åsiktsskillnad. Å ena sidan finns tron på att högskolorna själva vet bäst hur de ska möta framtidens behov genom frihet och självbestämmande. Å andra sidan finns kravet på att staten måste gå in med pekpinnen och styra riktade insatser för att snabbt lösa konkreta brister i samhället.