Riksdagen säger nej till krav på daglig rörelse i skolan

Riksdagen har nyligen tagit ställning till flera förslag som berör elevers hälsa och fysiska aktivitet i skolan. Frågan handlade specifikt om att införa obligatorisk daglig rörelse, fler friluftsdagar och att låta ämnet idrott och hälsa även inkludera teoretisk och praktisk kunskap om psykiskt välmående. Bakgrunden till dessa förslag är en dokumenterad och växande oro över att barn och ungdomar i dag rör på sig för lite och att den psykiska ohälsan ökar bland unga. Många av de som skrivit förslagen ansåg därför att skolan borde ta ett större och mer aktivt ansvar för att bryta denna negativa trend genom tydligare regler i lagstiftningen. Riksdagen valde dock att rösta nej till samtliga av dessa förslag efter att frågan behandlats. Beslutet fattades med stöd av det nuvarande regeringsunderlaget, vilket består av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Utbildningsutskottet, som är den grupp i riksdagen som förbereder ärenden om skolan innan riksdagen röstar om dem, bedömde att de lagar och läroplaner som redan existerar i dag är fullt tillräckliga. De valde att peka på att det redan pågår flera olika nationella satsningar i samhället för att uppmuntra till mer rörelse i skolan. Därför ansåg de inte att det finns något behov av att införa nya tvingande regler för skolverksamheten. Detta beslut innebär i praktiken att vardagen för lärare och elever förblir oförändrad när det gäller kraven på fysisk aktivitet och friluftsliv. Det kommer inte att finnas någon ny nationell lag som säger att en skola tvunget måste erbjuda rörelse varje skoldag för eleverna. I stället blir det fortsatt upp till varje enskild skola, rektor och kommun att själva prioritera hur mycket tid och vilka resurser de vill lägga på friluftsliv och fysisk aktivitet utöver de vanliga idrottslektionerna som står på schemat. Beslutet att inte införa några nya lagkrav har dock mött kritik från oppositionen i riksdagen, särskilt från Centerpartiet och Miljöpartiet. Båda dessa partier reserverade sig mot beslutet, vilket på politiskt språk betyder att de formellt meddelade att de inte höll med majoritetens linje i frågan. Deras huvudsakliga kritik bygger på övertygelsen om att dagens frivilliga satsningar på rörelse inte räcker till för att möta den stora utmaningen med ungas hälsa på ett seriöst sätt. Dessa kritiker betonar också att skolan är en unik plats i samhället, eftersom det är den enda arenan där samhället faktiskt når alla barn under deras uppväxt, helt oavsett deras bakgrund eller hemförhållanden. Centerpartiet och Miljöpartiet varnar för att om rörelse i skolan enbart bygger på frivillighet och lokala beslut, kommer det oundvikligen att leda till en stor ojämlikhet. Vissa skolor kanske väljer att satsa stort på rörelse varje dag, medan andra skolor prioriterar helt annorlunda. Det skulle i sin tur innebära att elevers förutsättningar för en god fysisk och psykisk hälsa blir beroende av vilken skola de råkar gå på. De förespråkade därför en modernisering av idrottsämnet och en lagstadgad rätt för alla elever att få daglig rörelse. Sammanfattningsvis landar riksdagens beslut i att det nuvarande systemet behålls precis som det är. Ansvaret för att motverka stillasittande och integrera psykiskt välmående i utbildningen ligger alltså kvar på de lokala skolornas egna initiativ och engagemang, snarare än att det ska styras genom nya nationella lagar. Framöver får vi se om de nuvarande frivilliga insatserna ger den positiva effekt som majoriteten i riksdagen hoppas på.