Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut som handlar om att öka tryggheten för barn och unga i Sverige. Beslutet grundar sig på förslag från regeringen och socialutskottets betänkande. Syftet med de nya lagändringarna är att täppa till de luckor som funnits i systemet och se till att barn som utsätts för brott, våld eller omsorgsbrist får hjälp snabbare än vad som sker idag. En av de mest centrala delarna i beslutet handlar om anmälningsskyldigheten. Redan idag har personal i skolan och vården en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det nya beslutet innebär att den här skyldigheten utökas kraftigt. Fler myndigheter och fler anställda kommer nu att omfattas av lagen. En specifik yrkesgrupp som lyfts fram i de nya reglerna är ordningsvakter. Om en ordningsvakt ser eller misstänker att en ung person far illa i sin miljö, blir de nu juridiskt skyldiga att genast rapportera detta till socialnämnden. Det handlar om att skapa ett tätare skyddsnät där vuxenvärlden inte får titta bort. En annan viktig förändring rör kommunikationen mellan den som anmäler och socialtjänsten. Tidigare har det funnits en frustration hos personal inom exempelvis skola och vård över att de skickar in orosanmälningar men aldrig får veta vad som händer sedan. Det har ibland beskrivits som att anmälningarna försvinner in i ett svart hål. För att åtgärda detta införs nu krav på återkoppling. Socialtjänsten måste inom en viss tid meddela anmälaren om de har inlett en utredning, om de redan arbetar med barnet eller om de bedömt att ingen utredning behövs. Detta ska ske snabbt, senast en vecka efter beslutet om förhandsbedömning, för att den som slog larm ska veta att informationen tagits emot och hanterats. För att skydda alla inblandade stärks också sekretessen. Det innebär strängare regler för att skydda uppgifter om personliga förhållanden som rör en orosanmälan. Det är viktigt för att människor ska våga anmäla utan att vara rädda för att känsliga uppgifter läcker ut på fel sätt. Riksdagen beslutade också om nya regler för skolan i samband med vårdnadstvister. Personal i skolan och andra pedagogiska verksamheter blir skyldiga att lämna uppgifter till socialtjänsten när det pågår utredningar om vårdnad, boende eller umgänge. Skolan ser ofta hur barnet mår i vardagen, och den informationen är avgörande för att domstolar och myndigheter ska kunna fatta beslut som är bäst för barnet. Slutligen handlar en del av beslutet om rätten till sin egen historia. Tiden för hur länge socialtjänsten ska spara vissa handlingar i ett barns personakt förlängs. Tidigare har dokument gallrats, alltså raderats, efter en viss tid. Nu ska handlingarna sparas i 30 år från det att barnet föddes. Det gör att man som vuxen har större möjlighet att gå tillbaka och läsa vad som hände under uppväxten och förstå vilka beslut som fattades. De här lagändringarna träder i kraft den 15 januari 2026 och är ett tydligt steg för att sätta barnets rättigheter i centrum.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur mycket pengar det svenska rättsväsendet ska få för år 2026. Det handlar om det som kallas utgiftsområde 4, vilket omfattar polis, domstolar, åklagare och kriminalvård. Totalt har riksdagen bestämt att hela rättsväsendet får dela på nästan 95 miljarder kronor. Det är en enorm summa pengar som visar att trygghet och brottsbekämpning är en av de absolut viktigaste frågorna i politiken just nu. Beslutet togs med acklamation, vilket betyder att ingen i kammaren röstade emot förslaget vid själva beslutstillfället, även om olika partier tycker olika om detaljerna. En stor del av satsningen handlar om att få fler poliser. Målet är att polistätheten ska vara hög, och just nu har Sverige faktiskt fler poliser än någonsin i modern tid. Det här är viktigt för att kunna bekämpa den grova brottsligheten som har plågat samhället de senaste åren. Rapporten från justitieutskottet visar att det dödliga våldet med skjutvapen har minskat något under det senaste året, vilket är en positiv nyhet. Däremot är antalet sprängningar fortfarande på en hög nivå, och polisen lägger stora resurser på att stoppa dessa dåd. En annan intressant detalj i budgeten är att polisen får pengar för att lösa in vissa halvautomatiska vapen från privatpersoner, vapen som sedan ska skänkas till Ukraina för att hjälpa dem i kriget. För dig som är ung är det särskilt viktigt att känna till hur myndigheterna ser på ungdomsbrottslighet. Rapporterna visar att unga killar tyvärr är överrepresenterade både som gärningsmän och offer i det dödliga våldet. Kriminella gäng försöker ofta rekrytera barn och unga, ibland via sociala medier. Därför satsar staten inte bara på fler poliser som kan gripa brottslingar, utan också på förebyggande arbete. Det handlar om att stoppa brotten innan de ens händer. Statistik visar att ungefär hälften av alla elever i årskurs nio uppger att de begått något typ av brott, oftast mindre allvarliga saker som snatteri, men det är en siffra som samhället tar på stort allvar. När polisen blir effektivare och griper fler, påverkas nästa steg i kedjan: Kriminalvården. Just nu är svenska fängelser och häkten överfulla. Det är trångt och svårt att få plats med alla som döms, särskilt eftersom straffen har blivit längre för många brott. I budgeten ges därför stora resurser till att bygga ut fängelserna och skapa fler platser. Det planeras även förändringar för hur unga brottslingar ska straffas, där man ser över de så kallade ungdomsrabatterna. Ett annat beslut som togs samtidigt handlar om en myndighet som kanske inte hörs lika ofta i nyheterna, men som är viktig för din integritet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden byter namn till Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd. Deras jobb är att kontrollera att polisen och andra myndigheter sköter sig när de använder hemliga tvångsmedel, som till exempel telefonavlyssning. I en demokrati är det avgörande att staten inte kränker medborgarnas rättigheter, och den här myndigheten fungerar som en vakthund för att se till att allt går rätt till. Trots att beslutet är fattat var inte alla partier överens om exakt hur pengarna skulle användas. Oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet) hade egna förslag som de presenterade i så kallade särskilda yttranden. Vissa ville lägga ännu mer pengar på skola och socialtjänst för att stoppa nyrekryteringen till gängen, medan andra föreslog nya specialmyndigheter för att jaga ekonomisk brottslighet eller en särskild "maffialag". Men i slutändan var det regeringens förslag som vann omröstningen.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut om hur Sverige ska använda sina pengar för internationellt samarbete under det kommande året. Beslutet gäller det som kallas för utgiftsområde 5, vilket är den del av statsbudgeten som handlar om internationell samverkan. Totalt handlar det om cirka 2,5 miljarder kronor som ska användas under 2026 för att stärka Sveriges röst i världen och bidra till fred och säkerhet. Beslutet i riksdagen togs med acklamation, vilket innebär att ledamöterna svarade ja utan att en formell rösträkning behövde genomföras, eftersom utgången redan var tydlig. Den absolut största delen av pengarna, nästan 1,7 miljarder kronor, går till medlemsavgifter i internationella organisationer. Precis som man betalar en avgift för att vara med i en förening eller ett idrottslag, måste Sverige betala för att vara medlem i stora globala organisationer. De viktigaste organisationerna som nämns i budgeten är Förenta nationerna (FN), Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Nordiska ministerrådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). En viktig förändring inför 2026 är att avgifterna har höjts, bland annat till FN. Dessutom ingår kostnader för Natos civila budget, eftersom Sverige numera är medlem i försvarsalliansen. Att betala dessa avgifter är en förutsättning för att Sverige ska kunna vara med och påverka beslut som rör allt från mänskliga rättigheter till säkerhetspolitik. Utöver medlemsavgifterna går pengar till freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Det handlar om att Sverige ska kunna bidra till att lösa konflikter och bygga säkerhet tillsammans med andra länder. I budgeten finns också pengar till specifika myndigheter. En sådan är Inspektionen för strategiska produkter (ISP). De har i uppdrag att kontrollera svensk export av krigsmateriel och granska utländska investeringar i Sverige så att de inte hotar vår säkerhet. En annan myndighet som får pengar är Svenska institutet, vars jobb är att öka intresset och förtroendet för Sverige i utlandet, bland annat genom att locka internationella talanger hit. Även om riksdagen klubbade regeringens förslag fanns det andra åsikter. De partier som inte sitter i regeringen, alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, hade egna förslag i sina motioner. Till exempel ville flera av dessa partier ge mer pengar till internationella domstolar som ICC, för att de bättre ska kunna utreda krigsbrott i pågående konflikter som den i Gaza. Socialdemokraterna ville också återställa stödet till fredsforskningsinstitutet Sipri. Centerpartiet föreslog istället vissa besparingar på myndigheternas administration. Utrikesutskottet, som är den grupp i riksdagen som förbereder dessa frågor, rekommenderade dock att riksdagen skulle säga nej till oppositionens förslag och ja till regeringens budget, vilket alltså blev slutresultatet. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige fortsätter att satsa stora resurser på att vara en aktiv del av det internationella samfundet. Genom att betala våra avgifter och stödja strategiska insatser vill riksdagen säkerställa att svenska intressen tas tillvara och att vi kan bidra till en säkrare omvärld.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur mycket pengar som ska gå till Sveriges försvar och samhällets krisberedskap under år 2026. Det handlar om enorma summor. Totalt har riksdagen bestämt att utgiftsområdet får kosta cirka 225 miljarder kronor bara under nästa år. Dessutom har regeringen fått tillåtelse att binda upp staten för framtida utgifter på över 340 miljarder kronor. Det här är en historisk satsning som påverkar hela samhället, och det finns flera anledningar till att beloppen är så höga just nu. Bakgrunden till de stora satsningarna är det försämrade säkerhetsläget i världen, kriget i Ukraina och Sveriges medlemskap i försvarsalliansen Nato. Målet är att Sverige ska ha en starkare förmåga att försvara sig mot väpnade angrepp, men också att samhället ska fungera även om det blir krig eller kris. Det här kallas för totalförsvar och består av två delar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten, alltså soldater, vapen, flygplan och fartyg. I det nya beslutet ingår bland annat en viktig affär som rör artillerisystemet Archer. Det är en sorts högteknologisk kanon på hjul som kan skjuta väldigt långt med stor precision. Riksdagen har gett regeringen grönt ljus att sälja 18 nytillverkade Archer-system och dessutom låna ut upp till fyra befintliga system till Lettland. Att hjälpa Lettland är en del av att stärka säkerheten i vårt närområde och samarbeta med våra allierade inom Nato. Pengarna ska också gå till att köpa in ny materiel, alltså utrustning, för många år framöver. Det tar ofta lång tid att tillverka avancerade vapensystem, så därför måste man beställa dem långt i förväg. Beslutet innebär också att Försvarsmaktens logistikverksamhet i Stockholmsområdet kan flyttas för att fungera bättre. Den andra delen är det civila försvaret. Det handlar om att göra samhället robust. Om vi drabbas av krig eller en stor kris måste elen fortfarande fungera, sjukhusen måste kunna våda skadade, och det måste finnas mat och rent vatten. Här ingår också cybersäkerhet, alltså skydd mot dataattacker, och psykologiskt försvar som handlar om att stå emot desinformation och falska nyheter. Riksdagen har godkänt planer för hur vi ska investera i krisberedskapen fram till 2028. Samtidigt som pengarna rullar in finns det utmaningar. Rapporten från försvarsutskottet visar att uppbyggnaden av försvaret inte har gått så snabbt som man planerat. Det beror bland annat på att det är svårt att få tag på personal och att det råder brist på material i världen eftersom många länder rustar upp samtidigt. Dessutom har Sverige skänkt mycket utrustning till Ukraina för att hjälpa dem i kriget mot Ryssland. Det är något som både regeringen och riksdagen tycker är nödvändigt, även om det tillfälligt minskar den svenska försvarsmaktens egna resurser. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige fortsätter att rusta upp i snabb takt. För dig som är ung innebär det att frågor om värnplikt, hemberedskap och säkerhet kommer att vara aktuella under lång tid framöver. Tanken med alla dessa miljarder är att skapa ett så starkt försvar att ingen vågar angripa Sverige, och att vi ska klara oss om det värsta ändå skulle hända.

Nu har riksdagens försvarsutskott sagt sitt om hur Sveriges försvar ska finansieras och organiseras inför år 2026. Det är ett beslut som handlar om vår gemensamma trygghet och det rör sig om historiskt stora summor pengar. Totalt har utskottet godkänt regeringens förslag att lägga cirka 225 miljarder kronor på försvaret och samhällets krisberedskap bara under nästa år. För att förstå omfattningen kan man tänka på att detta är en av de största utgiftsposterna i hela statsbudgeten och en tydlig signal om det allvarliga säkerhetsläget i världen. Beslutet delas upp i två huvuddelar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten, soldater, vapen och övningar. Det civila försvaret handlar om att samhället ska fungera även om det blir krig eller kris. Det rör sig om allt från sjukvård och räddningstjänst till att vi ska ha tillgång till rent vatten och el. I beslutet godkände utskottet en investeringsplan för krisberedskap som sträcker sig fram till 2028. Det är en riktlinje för hur myndigheter ska investera för att göra samhället mer robust och tåligt mot störningar. En intressant och viktig detalj i budgetarbetet är något som kallas för beställningsbemyndiganden. Eftersom det tar väldigt lång tid att bygga exempelvis stridsflygplan, ubåtar eller avancerade radarsystem, kan man inte bara betala och få varan direkt över disk. Staten måste kunna skriva kontrakt idag på saker som levereras och betalas om flera år. Därför har riksdagen gett regeringen tillåtelse att binda upp staten för utgifter på upp till 341 miljarder kronor framöver. Det är ett sätt att garantera att försvaret kan planera långsiktigt ända fram till år 2037 när det gäller viss materiel. Ett specifikt vapensystem som nämns i beslutet är Archer. Det är ett mycket avancerat artillerisystem, som i princip är en kraftfull kanon monterad på en lastbil för att snabbt kunna skjuta och sedan flytta på sig. I det här beslutet har regeringen fått grönt ljus att göra en affär med grannlandet Lettland. Det innebär att Sverige får sälja 18 nytillverkade Archer-system till Lettland, och dessutom hyra ut fyra befintliga system som svenska försvaret har idag. Detta är en del i att stärka säkerheten i hela Östersjöregionen. Förutom vapen och pengar har man också bestämt var viktiga delar av verksamheten ska finnas. Utskottet godkände att Försvarsmaktens logistik ska lokaliseras till Stockholms län. Logistik handlar om hur man transporterar, lagrar och fördelar allt materiel som behövs, vilket är en avgörande del för att ett försvar ska fungera i praktiken. Beslutet i utskottet var dock inte helt enigt på alla punkter. Även om partierna är överens om att försvaret behöver mer pengar, fanns det olika åsikter om exakt hur allt ska styras och fördelas. Det finns till exempel en reservation från Socialdemokraterna när det gäller vissa organisationsfrågor, och andra partier som Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har lämnat särskilda yttranden. Men i det stora hela ställde sig utskottet bakom regeringens förslag och sa nej till de alternativa förslag som andra partier hade lagt fram i sina motioner. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige fortsätter att rusta upp i snabb takt. Det handlar om att kunna försvara Sverige, men också om att leva upp till kraven som ställs på oss som medlemmar i Nato och att kunna fortsätta stödja Ukraina. Genom att godkänna både budgeten för 2026 och planerna som sträcker sig långt in i framtiden, har politiken lagt rälsen för hur det svenska totalförsvaret ska utvecklas under många år framöver.

Riksdagen har nu fattat ett stort och viktigt beslut om hur mycket pengar Sverige ska satsa på trygghet och säkerhet inför år 2026. Det handlar om det som kallas för utgiftsområde 6, vilket täcker både det militära försvaret och samhällets krisberedskap. Summan som har klubbats igenom är enorm – cirka 225 miljarder kronor enbart för år 2026. Men varför satsar vi så mycket pengar, och vad ska de egentligen användas till? För att förstå beslutet måste man titta på omvärlden. Vi lever i en tid där säkerhetsläget har försämrats, inte minst på grund av kriget i Ukraina. Dessutom är Sverige nu medlem i försvarsalliansen Nato. Detta ställer helt nya krav på oss. Vi måste kunna försvara vårt eget land, men också ha förmågan att hjälpa våra allierade om det skulle behövas. Därför har riksdagen sagt ja till regeringens förslag att öka anslagen rejält. Sveriges totalförsvar består av två delar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten – soldater, stridsvagnar, flygplan och fartyg. En stor del av pengarna går till att köpa in ny materiel och rusta upp den vi redan har. Riksdagen har godkänt investeringsplaner som sträcker sig ända fram till år 2037. Det betyder att man planerar långsiktigt för att bygga upp en starkare försvarsmakt under många år framöver. Ett konkret exempel som nämns i beslutet gäller artillerisystemet Archer. Det är ett av världens mest avancerade artilleripjäser. Regeringen har nu fått tillstånd att sälja nytillverkade Archer-system till Lettland och även låna ut befintliga system dit. Det är ett sätt att samarbeta med våra grannländer och stärka försvaret runt Östersjön. Den andra delen är det civila försvaret. Det handlar om samhällets motståndskraft. Om det blir krig eller en stor kris måste vardagen fortfarande fungera så bra som möjligt. Vi behöver el, vatten, mat, sjukvård och fungerande transporter. Här har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en viktig roll. Riksdagen har godkänt investeringar för att stärka krisberedskapen mellan 2026 och 2028. Det handlar också om att stärka cybersäkerheten, alltså skyddet mot datorintrång och cyberattacker som kan slå ut viktiga system. Myndigheter som FRA (Försvarets radioanstalt) får en större roll i att skydda Sverige digitalt. Ett annat beslut handlar om logistik, alltså hur man flyttar och lagrar utrustning och förnödenheter. Försvarsmaktens logistik ska lokaliseras till Stockholms län för att bli mer effektiv. Men att bygga upp ett försvar tar tid och är inte problemfritt. I rapporten framkommer det att det finns utmaningar. Det är brist på personal inom vissa nyckelområden, och det är svårt att få tag på all den utrustning som behövs snabbt eftersom efterfrågan i världen är så stor. Priserna på material har gått upp och det är kö till fabrikerna som tillverkar vapen och fordon. För dig som är ung är detta beslut extra relevant eftersom det påverkar framtidens arbetsmarknad och plikttjänstgöring. Fler kommer att behövas inom försvaret, både som anställda soldater och genom värnplikt. Dessutom återinförs civilplikt inom vissa områden, som till exempel räddningstjänst och elförsörjning. Det innebär att fler medborgare kan bli kallade att hjälpa till om krisen eller kriget kommer. Sammanfattningsvis visar beslutet att Sverige tar säkerheten på största allvar. Genom att satsa 225 miljarder kronor vill man se till att vi har ett starkt militärt skydd och ett robust samhälle som klarar av svåra påfrestningar, oavsett vad som händer i omvärlden.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut om hur Sverige ska bidra till militäralliansen Natos säkerhet under det kommande året. Det handlar om att svenska soldater, sjömän och piloter ska kunna skickas utomlands för att delta i det som kallas för avskräckning och försvar. Eftersom Sverige numera är medlem i Nato har vi lovat att hjälpa till att skydda andra medlemsländer, precis som de har lovat att skydda oss. Beslutet som riksdagen har klubbat igenom innebär att regeringen får tillstånd att skicka iväg svenska förband till olika platser inom det nordatlantiska området fram till den 31 december 2026. Det är inte en obegränsad mängd personal det handlar om, utan riksdagen har satt tydliga tak för hur många som får åka. För armén, alltså markförband och specialförband, ligger gränsen på högst 1 700 personer. För marinen, som arbetar till sjöss med fartyg, är gränsen 700 personer. För flygvapnet och luftförsvaret får högst 600 personer delta. Totalt sett är det alltså en ganska stor insats som Sverige gör för att visa att vi tar vårt ansvar i alliansen. En central del i detta beslut är begreppet avskräckning. Det kan låta lite hårt, men tanken är faktiskt att bevara freden. Genom att Nato har soldater på plats i länder som ligger nära oroliga områden, till exempel i Lettland och Finland, visar man tydligt att man är redo att försvara sig. Syftet är att ingen ska våga anfalla. Det fungerar lite som ett lås på dörren eller ett larm; det finns där för att stoppa inbrottstjuven innan brottet ens har begåtts. De svenska soldaterna kommer bland annat att vara en del av en multinationell styrka i Lettland, men även delta i övningar och bevakning i Finland samt till sjöss och i luften. Det finns också en allvarligare sida av beslutet. Även om huvudsyftet är att bevara freden, så innebär beslutet att om ett annat Nato-land skulle bli anfallet, så kan de svenska styrkorna som redan är på plats behöva stanna kvar och strida. Det är detta som är kärnan i Natos artikel 5, som säger att ett angrepp mot ett medlemsland är ett angrepp mot alla. I riksdagen var de flesta partier överens om att detta är rätt väg att gå för Sverige. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, som förberett frågan, menar att det är avgörande för Sveriges egen säkerhet att vi är en pålitlig medlem i Nato. Men alla tyckte inte exakt lika. Vänsterpartiet valde att reservera sig mot en del av beslutet. De stöder att Sverige skickar trupp för att skydda våra grannländer, men de ville att riksdagen skulle sätta upp en tydlig regel om att svenska soldater aldrig får delta i övningar eller verksamhet där kärnvapen är inblandade. De menar att kärnvapen gör världen osäkrare. Utskottets majoritet, alltså de flesta andra partier, sa nej till detta krav. De menar att Sverige har gått med i Nato utan några sådana specialregler och att vi måste ställa upp på hela Natos strategi, som även inkluderar kärnvapen som en sista utväg för avskräckning. Det fanns också två ledamöter som ville att riksdagen skulle säga nej till hela förslaget, eftersom de anser att Natomedlemskapet gör Sverige mindre säkert, men deras förslag röstades ner. Sammanfattningsvis betyder dagens beslut att svensk militär under 2026 kommer att synas mer ute i Europa och i vårt närområde. Det är en del av Sveriges nya vardag som allierad, där vi tillsammans med andra länder bygger en gemensam mur för att försöka hålla kriget borta från våra gränser.

Riksdagen har den 10 december 2025 fattat beslut om en ny omfattande lag som kallas cybersäkerhetslagen. Det här är ett beslut som påverkar hur säkert vårt digitala samhälle är i grunden. Tänk dig en vardag där inget fungerar som det ska. Bussen går inte, det kommer inget vatten ur kranen, sjukhusen kan inte komma åt sina journaler och du kan inte betala med din mobil. Det låter kanske som en film, men det är precis den typen av kaos som allvarliga cyberattacker kan orsaka. För att förhindra detta har politikerna nu bestämt att vi behöver strängare regler i Sverige. Lagen bygger på ett EU-direktiv som heter NIS 2. Ett direktiv är en sorts regelbok från EU som alla medlemsländer måste följa genom att skriva in det i sina egna lagböcker. Den nya svenska lagen ersätter en gammal lag, men den stora skillnaden är att den nya lagen omfattar många fler företag och organisationer. Det handlar inte bara om militären eller polisen, utan om verksamheter som vi är beroende av varje dag. Lagen pekar ut sektorer som energi, transporter, bankverksamhet, sjukvård, dricksvatten och digital infrastruktur. Även företag som driver stora sökmotorer och sociala nätverkstjänster omfattas om de är tillräckligt stora. Vad innebär då lagen i praktiken? De företag och myndigheter som omfattas måste bli mycket bättre på att skydda sina nätverk och datasystem. Det kallas för att vidta säkerhetsåtgärder. Det kan handla om tekniska saker som bättre brandväggar och kryptering, men också om rutiner som att utbilda personalen så att de inte råkar släppa in virus i systemen eller klickar på farliga länkar. En viktig nyhet är att cheferna högst upp i organisationerna, till exempel styrelsen och verkställande direktören, får ett tydligare ansvar. De måste gå utbildningar i cybersäkerhet och se till att reglerna följs. Om en attack ändå sker, eller om något går sönder så att en viktig tjänst slutar fungera, ställer lagen hårda krav på rapportering. Organisationen måste varna myndigheterna inom 24 timmar om de upptäcker en betydande incident. Det är för att staten snabbt ska få en överblick och kunna varna andra så att inte fler drabbas av samma problem. Därefter ska en mer utförlig rapport skickas in inom 72 timmar. För att se till att lagen tas på allvar införs möjligheter till kännbara straff. Om ett företag slarvar med säkerheten eller struntar i att rapportera en incident kan de tvingas betala stora summor i så kallade sanktionsavgifter. Det fungerar ungefär som böter, men för stora företag kan det handla om belopp på många miljoner kronor. Det finns till och med en möjlighet att förbjuda chefer att ha ledande positioner om de har misskött sig grovt. Beslutet i riksdagen föregicks av diskussioner. Även om utskottet i stort var överens om att lagen behövs, fanns det invändningar från flera partier (S, V, C och MP). De hade så kallade reservationer där de bland annat påpekade att kommuner och regioner kan behöva mer pengar för att klara av de nya kraven, och att det måste vara tydligt vilka småföretag som egentligen omfattas. Trots detta röstades huvudförslaget igenom, delvis genom votering där ledamöterna röstar ja eller nej, och delvis genom acklamation där talmannen avgör beslutet genom att lyssna på ledamöternas rop. Den nya cybersäkerhetslagen börjar gälla den 15 januari 2026. Syftet är att skapa ett starkare skydd för hela Sverige. I en orolig omvärld där digitala hot blir allt vanligare är detta ett sätt att bygga en digital mur runt våra viktigaste samhällsfunktioner.

Riksdagen har nu bestämt hur mycket pengar som ska gå till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning för år 2026. Detta område, som kallas utgiftsområde 10, omfattar en mycket stor summa pengar, närmare bestämt cirka 122 miljarder kronor. Beslutet fattades den 10 december 2025 och innebär att regeringens budgetförslag kommer att gälla. Här går vi igenom vad beslutet innebär för dig och hur det gick till när politikerna bestämde. Beslutet om själva pengarna, som var punkt 2 på dagordningen, fattades genom något som kallas acklamation. Det är ett sätt att besluta utan att räkna varje enskild röst via knapptryckning. I stället frågar talmannen kammaren om de stöder förslaget, och eftersom ja-ropen från regeringens samarbetspartier var tydligt starkast, klubbades beslutet igenom direkt. Det innebär att riksdagen sa ja till att fördela miljarderna till bland annat sjukpenning, aktivitetsersättning och rehabilitering. Det innebär också att oppositionens förslag, som bland annat handlade om att ta bort karensavdraget och höja vissa ersättningar, inte gick igenom. En viktig nyhet i beslutet, som är särskilt relevant för unga vuxna, handlar om studier. Riksdagen sa ja till lagändringar som ska göra det lättare och tryggare att studera om man har sjuk- eller aktivitetsersättning. Från och med mitten av 2026 ska man kunna ha sin ersättning ”vilande” medan man studerar. Det betyder att man kan pausa ersättningen för att testa att plugga, utan att riskera att bli av med sin ekonomiska trygghet om studierna inte skulle fungera. Syftet är att fler ska våga ta steget mot utbildning och arbete. Det fanns dock en punkt där det krävdes en formell omröstning, en så kallad votering. Det gällde punkt 1, som handlar om det övergripande målet för politiken. Idag är målet att sjukfrånvaron i Sverige ska vara ”låg och stabil”. Vänsterpartiet lade fram ett förslag om att ändra detta mål. De menade att fokus borde flyttas från att hålla nere siffrorna till att istället handla om att ge ekonomisk trygghet och stöd tillbaka till arbete. Riksdagen röstade dock nej till detta förslag, och det gamla målet om låg och stabil sjukfrånvaro ligger därmed fast. De partier som inte sitter i regeringen – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – valde att avstå från att delta i det slutgiltiga beslutet om budgeten när de insåg att de inte skulle vinna. Istället lämnade de in skriftliga förklaringar, så kallade särskilda yttranden, där de beskrev hur de hade velat fördela pengarna om de fått bestämma. Men sammanfattningsvis är det alltså regeringens politik som gäller för 2026, med en budget på 122 miljarder kronor och nya regler för studier vid sjukdom.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen beslut om hur mycket pengar staten ska lägga på ekonomisk trygghet för familjer och barn under det kommande året. Det här är ett av statens så kallade utgiftsområden, specifikt nummer 12, och det handlar om väldigt mycket pengar. Totalt har riksdagen bestämt att cirka 104 miljarder kronor ska gå till detta område år 2026. Det är pengar som används till bland annat barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag och underhållsstöd. Syftet med dessa bidrag är att se till att alla barnfamiljer i Sverige ska ha en bra ekonomisk standard och att minska skillnaderna mellan olika hushåll. Beslutet innebär att regeringens budgetförslag har gått igenom. En av de största förändringarna som kommer att märkas för många familjer handlar om bostadsbidraget. Många barnfamiljer har svårt att få ekonomin att gå ihop på grund av höga hyror och levnadskostnader. Därför har riksdagen bestämt att höja gränserna för hur höga bostadskostnader man får ha för att få bidrag. Det betyder att bidraget kommer att stämma bättre överens med vad hyrorna faktiskt ligger på idag. Familjer med låga inkomster kommer därmed att kunna få mer hjälp med att betala sin hyra från och med den 1 januari 2026. En annan viktig förändring rör reglerna för tillfällig föräldrapenning, det som i vardagligt tal ofta kallas för vabb (vård av barn). Föräldrar som har barn som behöver särskilt stöd kommer att få bättre möjligheter att vara borta från jobbet utan att förlora inkomst. De nya reglerna gör det tydligt att man kan få ersättning om man behöver vara med i skolan för att introducera barnet till hjälpmedel, eller om man måste gå på möten med skolan som handlar om barnets sjukdom eller funktionsnedsättning. Det blir också möjligt för båda föräldrarna att få ersättning för att gå på samma möte, vilket kan vara viktigt när man ska planera stöd för sitt barn. Samtidigt skärps reglerna kring själva ansökan. Tidigare har föräldrar haft 90 dagar på sig att ansöka om vabb-ersättning hos Försäkringskassan. Från och med den 1 april 2026 kortas den tiden ner till 30 dagar. Det görs för att minska risken för felaktiga utbetalningar och fusk. Innan beslutet fattades i riksdagen har förslagen diskuterats i socialförsäkringsutskottet. Där har de andra partierna, oppositionen, lagt fram sina egna förslag. Socialdemokraterna ville till exempel höja barnbidraget med 200 kronor i månaden, Miljöpartiet med 350 kronor och Vänsterpartiet med 400 kronor. Centerpartiet ville istället göra om flerbarnstillägget. Men eftersom regeringspartierna och Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen röstades oppositionens förslag ner. De partier som förlorade omröstningen valde att lämna så kallade särskilda yttranden, där de förklarar vad de hade velat göra istället, men de accepterar att regeringens budget är den som gäller. Beslutet i riksdagens kammare togs genom acklamation. Det är ett fint ord för när man inte behöver räkna varje röst, utan talmannen hör på ja-ropen att en tydlig majoritet är överens. Därmed är budgeten för 2026 spikad, och de nya lagarna börjar gälla under nästa år.

Riksdagens civilutskott har nu sagt sitt om hur statens pengar ska användas när det gäller samhällsplanering, bostäder och konsumentfrågor för år 2026. Detta rör det som kallas för utgiftsområde 18 i statens budget. Totalt handlar det om cirka 1,8 miljarder kronor som ska fördelas till olika myndigheter och insatser. Utskottet har valt att ställa sig bakom regeringens förslag och säger därmed nej till de alternativa budgetförslag som oppositionspartierna har lagt fram. En stor del av pengarna går till Boverket, som är den myndighet som ansvarar för samhällsplanering, byggande och boende. I budgeten för 2026 får Boverket ökade resurser för att kunna arbeta mer med civil beredskap. Det handlar om att samhället ska fungera även vid kriser eller krig, vilket är en fråga som blivit allt viktigare i omvärldsläget. Boverket får också pengar för att arbeta med ett nytt system för hur nyanlända personer ska bosätta sig i Sverige samt för att kontrollera intyg för bostadsrättsföreningar. En annan myndighet som får en central roll i budgeten är Lantmäteriet. De ansvarar för kartor och fastighetsgränser i Sverige. Här görs en särskild satsning för att öka säkerheten. Lantmäteriet ska få mer pengar för att kunna göra noggrannare identitetskontroller när någon ansöker om lagfart, det vill säga beviset på att man äger en fastighet. Syftet med detta är att försvåra för kriminella gäng att använda fastighetsaffärer för att tvätta pengar eller bedriva olaglig verksamhet. Det handlar också om att ha bättre kontroll över utländska köp av fastigheter i Sverige. Inom området konsumentpolitik föreslås Konsumentverket få mer pengar för att bland annat granska farliga produkter och använda ny teknik som artificiell intelligens för att effektivisera sitt arbete. Det är också avsatt medel för att följa matprisernas utveckling, en fråga som påverkar många hushålls ekonomi. Det finns dock en tydlig politisk oenighet kring budgeten. Oppositionspartierna, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, har i sina egna förslag velat se andra prioriteringar. Flera av dessa partier har velat satsa mer pengar på att bygga bort bostadsbristen, särskilt genom stöd till att bygga billiga hyresrätter och studentbostäder. De har också velat se mer pengar till energieffektivisering, det vill säga att göra hus mer klimatsmarta så att de drar mindre el. Eftersom regeringen har stöd av en majoritet i utskottet, har dessa förslag röstats ner. Oppositionspartierna har därför lämnat så kallade särskilda yttranden där de förklarar hur de hellre hade velat använda pengarna. Utöver budgeten har utskottet även behandlat frågor om sjöfylleri. Det har funnits förslag från enskilda politiker om att se över reglerna för alkoholgränsen på sjön. Idag är gränsen 0,2 promille för att köra vissa båtar, vilket är samma gräns som för bilkörning. Utskottet anser att den nuvarande lagen fungerar bra och att det inte behövs någon ny utredning eller ändring av reglerna. Därför föreslås att riksdagen ska avslå dessa förslag. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande att regeringens linje ligger fast. Det blir färre statliga bidrag för att bygga nya hyresrätter jämfört med tidigare år, men mer fokus på säkerhet, kontroll och beredskap inom bostads- och fastighetssektorn. Det slutgiltiga beslutet tas av riksdagen den 10 december.

Den 10 december 2025 fattar riksdagen beslut om hur mycket pengar staten ska lägga på samhällsplanering, bostäder och konsumentpolitik för det kommande året. Det handlar om ett område i statsbudgeten som kallas utgiftsområde 18. Civilutskottet, som är den grupp i riksdagen som förbereder dessa frågor, har granskat regeringens förslag och sagt ja till det. Det innebär att cirka 1,8 miljarder kronor kommer att fördelas till olika myndigheter och insatser under 2026. För dig som är ung kanske statsbudgeten låter krånglig, men besluten påverkar din vardag på flera sätt. Det handlar om allt från möjligheten att hitta en bostad i framtiden till dina rättigheter när du handlar på nätet. Inom detta utgiftsområde finns två huvuddelar: samhällsplanering och bostadsmarknad samt konsumentpolitik. När det gäller bostäder går en stor del av pengarna till myndigheter som Boverket och Lantmäteriet. Boverket arbetar med regler för hur vi bygger hus och hur vi kan göra våra städer mer hållbara. Lantmäteriet har hand om kartor och gränser för fastigheter. En viktig fråga i debatten har varit hur man ska få fart på bostadsbyggandet. Det byggs färre bostäder än vad som behövs, vilket skapar bostadsbrist. Regeringen anser att marknaden ska styra byggandet och satsar bland annat på att göra det lättare att äga sitt eget boende, till exempel småhus. De lägger också pengar på att effektivisera byggregler. Oppositionspartierna, som i det här fallet består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, hade andra idéer. De ville se mer statliga bidrag, så kallade investeringsstöd, för att bygga fler hyresrätter och studentbostäder som folk har råd med. De ville också satsa mer pengar på att göra gamla hus mer energisnåla för att spara på klimatet. Eftersom en majoritet i riksdagen röstar på regeringens förslag, går dessa alternativa förslag inte igenom. I stället för att reservera sig mot hela budgeten har oppositionspartierna lämnat in så kallade särskilda yttranden, där de förklarar vilken politik de hellre hade sett. Den andra delen av beslutet handlar om konsumentpolitik. Här är Konsumentverket en central aktör. De jobbar för att du som konsument ska vara trygg. Det kan handla om att stoppa farliga produkter, granska reklam som riktar sig till unga eller se till att företag följer reglerna vid näthandel. I budgeten för 2026 får Konsumentverket mer pengar för att bland annat kunna använda ny teknik som AI för att hitta brister hos företag, men också för att hålla koll på matpriserna. Ett annat ämne som togs upp i samband med detta beslut var reglerna för sjöfylleri, alltså att köra båt onykter. Det fanns förslag från enskilda politiker om att se över promillegränsen på sjön. Utskottet valde dock att säga nej till dessa förslag, eftersom lagen nyligen har utvärderats och bedöms fungera bra som den är. Sammanfattningsvis innebär beslutet att riksdagen godkänner regeringens plan för 2026. Det betyder att de pengar som regeringen föreslagit nu kommer att betalas ut till myndigheterna för att de ska kunna sköta sina uppdrag med att planera samhället, kontrollera byggande och skydda oss konsumenter.

Riksdagens konstitutionsutskott har sagt ja till ett förslag som handlar om att tillfälligt utöka Lagrådets kapacitet under våren 2026. Detta kan låta som en liten teknisk detalj, men det spelar en stor roll för hur nya lagar kommer till i Sverige och för att se till att vår demokrati fungerar som den ska. För att förstå beslutet behöver vi först titta på vad Lagrådet faktiskt gör. I Sverige kan regeringen inte bara bestämma nya lagar hur som helst. När regeringen vill genomföra en förändring skriver de ett lagförslag, som kallas för en proposition. Men innan riksdagen får rösta om förslaget måste det ofta passera en viktig kontrollstation: Lagrådet. Lagrådet består av mycket erfarna domare från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Deras uppgift är att agera som en juridisk besiktningsman. De granskar förslagen för att se till att de inte bryter mot grundlagen eller krockar med andra lagar som redan finns. De kollar också så att lagtexten är tydlig så att vanliga människor kan förstå vad som gäller. Det här är en viktig del av vår rättssäkerhet. Problemet som nu har uppstått handlar om arbetsbördan inför våren 2026. Regeringen planerar att lägga fram en väldigt stor mängd lagförslag under den perioden. Eftersom det är valår 2026 vill de hinna få igenom så mycket politik som möjligt innan sommaren. För att riksdagen ska hinna besluta om lagarna innan sommaruppehållet finns det en deadline i mars, en så kallad stoppdag. Det innebär att väldigt många lagförslag skickas till Lagrådet samtidigt strax innan detta datum. Det skapar en enorm kö, lite som rusningstrafik fast med lagböcker. Om Lagrådet inte hinner med att granska allt noggrant finns det en risk att lagstiftningsprocessen stannar av, eller att granskningen inte blir lika grundlig som den borde vara. Enligt de regler som finns idag får Lagrådet arbeta på högst fem avdelningar samtidigt. En avdelning är en grupp domare som jobbar tillsammans med att granska lagar. Regeringen har insett att fem avdelningar troligen inte kommer att räcka för att hantera den stora mängden arbete som väntar under första halvan av 2026. Därför har de föreslagit att man tillfälligt ska ändra lagen så att Lagrådet får ha sex avdelningar istället för fem. Det här ska gälla under en begränsad period, från januari till juni 2026. Konstitutionsutskottet, som är den grupp i riksdagen som har tittat närmare på förslaget, håller med regeringen. De anser att det är nödvändigt att göra den här ändringen för att undvika proppar i systemet. Utskottet föreslår till och med att ändringen ska börja gälla lite tidigare än vad regeringen först tänkte, redan den 9 januari 2026, för att vara på den säkra sidan. Att utöka antalet avdelningar innebär att fler domare behöver kallas in. Lagen säger att högst sex justitieråd (domare från de högsta domstolarna) får tas i anspråk samtidigt för detta, för att inte dränera domstolarna på all sin personal. Därför kommer de extra platserna i Lagrådet sannolikt att fyllas av exempelvis pensionerade justitieråd som har lång erfarenhet och kan rycka in när det behövs som mest. Sammanfattningsvis handlar beslutet om att ge Sveriges laggranskare rätt verktyg och resurser för att klara av en väntad arbetstopp, så att de nya lagar som stiftas i Sverige fortsätter att hålla hög kvalitet och följer vår grundlag.

Sveriges riksdag har röstat ja till att ändra grundlagen för att göra landet bättre rustat för allvarliga kriser och krig. Beslutet innebär att regeringen och riksdagen får nya verktyg för att kunna fatta snabba beslut om det värsta skulle inträffa. Här förklarar vi vad beslutet handlar om och varför det är viktigt för vår demokrati. Grundlagen är de viktigaste lagarna vi har i Sverige. De skyddar vår demokrati och våra rättigheter. Att ändra en grundlag är en lång process som kräver två beslut med ett riksdagsval emellan. Det beslut som riksdagen nu har fattat innebär att förslaget antas som vilande. Det betyder att riksdagen måste rösta ja en gång till efter nästa val för att reglerna ska börja gälla på riktigt, vilket planeras ske den 1 januari 2027. Bakgrunden till förslaget är att man har sett att de gamla reglerna inte räcker till i dagens samhälle. Tidigare har lagarna varit tydliga gällande vad som händer vid fred och vad som händer vid krig. Men i dag kan Sverige drabbas av allvarliga kriser som inte är krig, till exempel pandemier, naturkatastrofer eller terrorhot. I sådana lägen måste beslut kunna fattas mycket snabbt för att skydda befolkningen. Det nya förslaget handlar om tre huvudområden: För det första ska det bli möjligt för regeringen att fatta beslut som normalt sett riksdagen bestämmer om, om det råder en allvarlig kris i fredstid. Det kan handla om nya lagar som måste införas omedelbart. För att detta ska få ske måste riksdagen ge sitt godkännande med en stor majoritet. Det finns också en nödbrems: riksdagen kan när som helst återkalla regeringens makt om de tycker att den används fel. Detta är en balansgång mellan att kunna handla snabbt och att behålla demokratisk kontroll. För det andra ändras reglerna för Krigsdelegationen. Krigsdelegationen är som en mini-riksdag som består av 51 ledamöter. Om Sverige hamnar i krig och det blir för farligt för alla 349 riksdagsledamöter att samlas, tar Krigsdelegationen över riksdagens uppgifter. Förslaget innebär att man behåller denna lösning men justerar vilka som får sitta med, till exempel att talmannen inte ska ha rösträtt på samma sätt som tidigare och att statsråd inte får ingå. För det tredje stärks riksdagens möjligheter att sammanträda digitalt. Om det av säkerhetsskäl inte går att mötas fysiskt i Stockholm, ska riksdagen kunna hålla sina möten på distans. Det handlar om att demokratin måste fungera även om riksdagshuset skulle vara hotat eller förstört. Beslutet i riksdagen fattades efter debatt där vissa partier hade invändningar. Miljöpartiet reserverade sig mot delar av förslaget eftersom de ansåg att regeringen får för stor makt att inskränka fri- och rättigheter utan att riksdagen godkänt det i förväg. Vänsterpartiet ville se en översyn av Lagrådets roll för att säkra rättssäkerheten ytterligare. Trots dessa invändningar röstade en majoritet av riksdagen ja till förslaget. Sammanfattningsvis handlar detta om att modernisera Sveriges skyddsnät. Genom att förbereda lagarna nu hoppas man att Sverige ska stå stadigt även om det blåser storm i framtiden.

Den 3 december 2025 fattade riksdagen ett beslut som rör hur vi kontrollerar en av Sveriges viktigaste finansiärer av vetenskaplig forskning. Beslutet grundar sig på konstitutionsutskottets betänkande KU15 och handlar om den årliga revisionen av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Det kan låta krångligt vid en första anblick, men det handlar i grunden om att säkerställa att stora summor pengar hanteras på rätt sätt och att de som granskar detta kan göra sitt jobb helt oberoende. För att förstå beslutet måste vi först titta på vad Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond är för något. Det är en stiftelse som har till uppgift att främja och understödja vetenskaplig forskning som är knuten till Sverige. Fonden har sitt ursprung i en donation från Riksbanken i samband med deras 300-årsjubileum 1968. Idag förvaltar stiftelsen tillgångar värda cirka 20 miljarder kronor. Eftersom pengarna ursprungligen kommer från det allmänna har riksdagen alltid haft ett stort ansvar för stiftelsen. Riksdagen utser exempelvis styrelsen och tar emot stiftelsens årsredovisning. En viktig del i kontrollen av stiftelsen är den så kallade revisionen. Revision innebär att revisorer granskar bokföringen och styrelsens arbete för att se till att allt går rätt till och att siffrorna stämmer. Hittills har denna uppgift legat på Riksrevisionen, som är en myndighet under riksdagen med uppdrag att granska den statliga verksamheten. Men nu har Riksrevisionen flaggat för att det nuvarande systemet har juridiska och praktiska problem. Problemet ligger i krocken mellan olika regelverk. Riksrevisionen granskar normalt statliga myndigheter, men Jubileumsfonden är en stiftelse och lyder under stiftelselagen. Enligt stiftelselagen måste revisionen göras av en auktoriserad revisor. Auktoriserade revisorer står under tillsyn av en annan myndighet som heter Revisorsinspektionen. Här uppstår en märklig situation: Riksrevisionen har i uppdrag att granska Revisorsinspektionen, samtidigt som Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över de revisorer som arbetar på Riksrevisionen. Det blir en cirkel där ”granskaren granskas av den de granskar”, vilket kan skada förtroendet för oberoendet. För att lösa detta har Riksrevisionen beslutat att deras anställda inte längre ska vara auktoriserade revisorer under sin anställningstid. Men utan auktoriserade revisorer kan Riksrevisionen inte lagligt genomföra granskningen av Jubileumsfonden på det sätt som stiftelselagen kräver. Därför behövs en förändring. Riksdagen har nu lyssnat på detta och beslutat att en utredning ska tillsättas. En särskild utredare ska se över hur revisionen av stiftelsen ska gå till i framtiden. Syftet är att hitta ett system där revisionen fungerar lagligt och praktiskt, utan att Riksrevisionens oberoende ifrågasätts. Samtidigt har riksdagen varit tydlig med en sak: banden mellan riksdagen och stiftelsen ska fortsätta vara starka. Även i framtiden ska stiftelsens årsredovisning och revisionsberättelse lämnas till riksdagen för granskning. Historiskt sett har stiftelsen haft en unik ställning. Redan på 1980-talet, när stiftelsen blev mer självständig från Riksbanken, slogs det fast att riksdagens revisorer skulle ha insyn. Det är denna tradition av demokratisk insyn i hur forskningspengarna används som riksdagen vill värna om, även om formerna för själva granskningen nu måste moderniseras. Beslutet i kammaren fattades med acklamation. Det betyder att det inte krävdes någon votering med rösträkning, utan att alla partier var överens om att förslaget var bra. Nu väntar arbetet med att utreda frågan vidare för att hitta en hållbar lösning för framtiden.

Nu är det bestämt hur mycket statliga pengar som ska gå till kultur, idrott, medier och trossamfund under år 2026. Riksdagen har röstat ja till regeringens budgetförslag för det som kallas utgiftsområde 17. Totalt handlar det om cirka 17,3 miljarder kronor som ska fördelas på allt från teatrar och museer till idrottsföreningar och public service. Beslutet innebär inte bara en fördelning av pengar utan också förändringar i hur vissa myndigheter är organiserade och hur spelmarknaden ska regleras. En stor del av beslutet handlar om finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst, det som kallas public service. Det gäller företagen Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR). Riksdagen har godkänt hur mycket pengar dessa bolag ska få för att driva sin verksamhet under 2026. Samtidigt justeras den avgift som vi medborgare betalar via skatten för public service. Eftersom det har kommit in mer pengar än beräknat på det särskilda kontot för public service, har riksdagen beslutat att sänka taket för avgiften något. Det innebär att den del av din inkomst som ligger till grund för avgiften justeras, för att undvika att staten samlar på sig ett för stort överskott av dessa pengar. En annan viktig förändring i årets beslut rör strukturerna för statliga kulturinstitutioner. Regeringen vill effektivisera verksamheten och minska antalet myndigheter. Därför har riksdagen godkänt att man tar bort vissa tidigare låsningar, så kallade riksdagsbindningar. Detta gör det möjligt för regeringen att slå ihop vissa verksamheter. Konkret innebär det att Nämnden för hemslöjdsfrågor ska flytta in under Statens kulturråd. Dessutom ska Statens konstråd och arkitekturmyndigheten ArkDes inordnas i Moderna museet, och Statens försvarshistoriska museer ska slås ihop med Statens maritima och transporthistoriska museer. Syftet är att spara pengar på administration och samordning. Beslutet innehåller också nya mål för spelmarknaden, alltså den marknad som handlar om spel om pengar, som casino och betting. Målet är att marknaden ska vara sund och säker och stå under offentlig kontroll. En viktig nyhet är att det ska ställas tydligare krav på information till spelarna. Det ska vara lätt att förstå spelets villkor och risker, och det ska finnas ett starkt skydd för konsumenterna för att motverka spelberoende och skuldsättning. Samtidigt ska man se till att intäkter från spel även fortsättningsvis kan bidra till allmännyttig ideell verksamhet, som till exempel idrottsrörelsen. Innan beslutet fattades fanns det flera alternativa förslag från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier ville prioritera pengarna annorlunda jämfört med regeringen och Sverigedemokraterna. Oppositionen ville bland annat lägga mer pengar på studieförbund, som ordnar studiecirklar och kurser, samt satsa mer på kulturskolan för att fler barn och unga ska få möjlighet att lära sig spela instrument eller utöva teater. De lyfte också fram behovet av mer pengar till idrotten, särskilt parasport och idrott i utsatta områden. Eftersom regeringspartierna har majoritet röstades dock dessa motförslag ner, men oppositionspartierna har lämnat in så kallade särskilda yttranden där de förklarar sin politik. Sammanfattningsvis innebär riksdagens beslut att de ekonomiska ramarna för kulturlivet och fritidssektorn nu är satta för 2026. Lagändringarna, inklusive de nya strukturerna för myndigheterna och justeringen av public service-avgiften, kommer att träda i kraft den 1 januari 2026.

Riksdagen har nu fattat det slutgiltiga beslutet om hur statens pengar ska fördelas inom kulturområdet, medier, trossamfund och fritid för år 2026. Det handlar om det som kallas utgiftsområde 17, och totalt rör det sig om cirka 17,3 miljarder kronor som ska användas för att stötta allt från museer och teatrar till idrottsrörelsen och public service. Beslutet fattades den 3 december 2025 i riksdagen efter förslag från kulturutskottet. För dig som är ung innebär detta beslut ramarna för hur mycket resurser som finns tillgängliga för många av de fritidsaktiviteter och mediekanaler du möter i din vardag. En av de stora punkterna i beslutet handlar om public service, det vill säga Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR). Riksdagen har godkänt finansieringen för dessa bolag för det kommande året. En intressant detalj för hushållens ekonomi är att taket för public service-avgiften justeras nedåt. Det innebär att den avgift som tas ut via skattsedeln kommer att beräknas på en något lägre inkomstnivå än tidigare, vilket görs för att undvika att det samlas för mycket pengar på det konto där avgifterna hamnar. Pengarna ska räcka till att producera nyheter, underhållning och utbildningsprogram som är reklamfria och tillgängliga för alla. Inom spelmarknaden, som berör allt från datorspel om pengar till vadhållning, har riksdagen beslutat om ett nytt politiskt mål. Det nya målet lägger stor vikt vid att du som konsument ska skyddas. Det ska finnas tydlig information till spelarna så att man förstår villkor och risker. Syftet är att skapa en sund och säker spelmarknad där risken för spelberoende minskar och där spel inte kan utnyttjas för kriminell verksamhet. En annan stor förändring som sker 2026 är att flera statliga myndigheter slås ihop eller organiseras om. Regeringen vill att statens administration ska bli effektivare så att mer pengar kan gå till själva verksamheten istället för till lokaler och chefer. Konkret innebär det att Nämnden för hemslöjdsfrågor läggs ner som egen myndighet och flyttar in hos Statens kulturråd. På samma sätt ska Statens konstråd och ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) inordnas i Moderna museet, och Statens försvarshistoriska museer ska slås ihop med Statens maritima och transporthistoriska museer. Detta är administrativa förändringar som kanske inte märks direkt för dig som besökare, men som syftar till att spara pengar på sikt. I samband med beslutet lyftes även andra förslag från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier hade i sina egna budgetförslag velat se mer pengar till bland annat kulturskolan och studieförbunden. De menar att regeringens budget inte satsar tillräckligt på att ge barn och unga i hela landet möjlighet att utöva kultur, spela instrument eller delta i studiecirklar. Oppositionen valde att inte formellt rösta emot regeringens totalbelopp i slutändan, men de lämnade in så kallade särskilda yttranden där de förklarade hur de hellre hade velat fördela pengarna. Eftersom regeringspartierna har majoritet, eller stöd för sin budget, klubbades beslutet igenom med acklamation, vilket betyder att ingen rösträkning behövdes i kammaren då utgången var given. Sammanfattningsvis ligger budgeten fast på drygt 17,3 miljarder kronor, och de nya lagändringarna och sammanslagningarna av myndigheter träder i kraft den 1 januari 2026.

Den 3 december 2025 fattade riksdagen beslut om hur mycket pengar som ska gå till kultur, medier, trossamfund och fritid under nästa år. Det handlar om utgiftsområde 17 i statens budget, och totalt rör det sig om drygt 17,3 miljarder kronor som ska fördelas. Besluten fattades genom acklamation, vilket innebär att riksdagsledamöterna svarade ja med röstrop utan att en formell rösträkning behövdes, eftersom det var tydligt att regeringens förslag skulle vinna. För dig som är ung påverkar detta beslut flera områden i vardagen, från filmerna du ser och musiken du lyssnar på, till möjligheten att idrotta eller gå på museum. En stor del av budgeten går till det som kallas kulturområdesövergripande verksamhet. Här ingår bland annat pengar till Kulturrådet som fördelar bidrag till allt från teatergrupper till bibliotek. Regeringen har valt att slå ihop vissa myndigheter för att spara pengar och göra arbetet effektivare. Till exempel ska Nämnden för hemslöjdsfrågor inordnas i Statens kulturråd, och Statens konstråd samt ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) ska slås ihop med Moderna museet. Även Statens försvarshistoriska museer ska upphöra som egen myndighet och ingå i en större grupp för maritima och transporthistoriska museer. En viktig fråga för många unga är idrotten. Regeringen lägger över två miljarder kronor på stöd till idrotten. Det finns särskilda satsningar på simskolor i utsatta områden för att fler ska lära sig simma. Samtidigt ville oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet) satsa ännu mer pengar här. De hade förslag om extra miljoner till parasport för barn och unga med funktionsnedsättning och mer pengar till idrottsföreningar i områden där få ungdomar idrottar i dag. Eftersom regeringen har majoritet röstades dessa förslag ner, men oppositionen har skrivit så kallade särskilda yttranden där de förklarar vad de hade velat göra i stället. Inom medieområdet beslutades om finansieringen av public service, alltså SVT, Sveriges Radio och UR. För 2026 får dessa bolag dela på nästan 10 miljarder kronor för att göra nyheter och program. En nyhet som kan märkas för de som betalar skatt är att public service-avgiften sänks något. Avgiften tas ut via skattsedeln, och eftersom det har kommit in mer pengar än beräknat i systemet justeras nu taket för hur mycket man max behöver betala. Ett annat område där det råder oenighet mellan partierna är folkbildningen, det vill säga studieförbund och folkhögskolor. Många ungdomar kommer i kontakt med studieförbund genom exempelvis replokaler för musik eller kurser. Regeringen har minskat anslagen hit jämfört med tidigare år, vilket oppositionen är starkt kritisk till. De menar att det slår mot kulturlivet på mindre orter och minskar möjligheterna för unga att utöva kultur. Regeringen menar å andra sidan att det behövs bättre kontroll över hur pengarna används. Slutligen har riksdagen också godkänt ett nytt mål för spelpolitiken. Det handlar om spel om pengar, som onlinekasinon och betting. Det nya målet betonar att marknaden ska vara sund och säker. Det ska finnas tydlig information till spelarna för att minska risken för spelberoende, och spelmarknaden ska inte kunna utnyttjas av kriminella för till exempel penningtvätt. Staten vill ha stark kontroll för att skydda konsumenterna, samtidigt som intäkterna från spel ska kunna gå till allmännyttiga ändamål som idrottsrörelsen.

Att driva ett land kostar pengar. Då handlar det inte bara om att bygga vägar, driva sjukhus eller betala lärarlöner, utan också om att finansiera själva demokratin. För att Sverige ska fungera måste vi ha en riksdag som stiftar lagar, en regering som styr landet och myndigheter som kontrollerar att allt går rätt till. Detta kallas med ett samlingsnamn för ”Rikets styrelse”. Nu har konstitutionsutskottet (KU) sagt ja till budgeten för detta område för år 2026. Det handlar om totalt cirka 21,6 miljarder kronor. Här går vi igenom vad pengarna ska användas till och varför det är viktigt för dig som medborgare. En stor del av pengarna går till Sveriges riksdag och regering. Riksdagen är de 349 ledamöter som folket har valt. För att de ska kunna göra sitt jobb krävs löner, assistenter och lokaler. Just nu pågår dessutom stora renoveringar av riksdagens byggnader för att de ska vara säkra och fungera i framtiden. Det kostar mycket pengar, och därför har riksdagen fått en ökad budget för fastighetsunderhåll. Eftersom 2026 är ett valår har man också avsatt extra pengar för att kunna genomföra valet på ett säkert och korrekt sätt. Regeringskansliet, där statsministern och alla andra ministrar arbetar tillsammans med sina tjänstemän, får den största delen av kakan, drygt 10,7 miljarder kronor. Dessa pengar ska också täcka kostnader för Sveriges ambassader utomlands och arbetet med att representera Sverige i EU och NATO. En annan viktig del av rikets styrelse är statschefen, alltså kungen. Kungliga hov- och slottsstaten får drygt 190 miljoner kronor. Dessa pengar ska täcka kostnader för kungafamiljens officiella uppdrag, statsbesök och skötseln av de kungliga slotten och parkerna som är en del av vårt kulturarv. Men demokrati handlar inte bara om de som bestämmer, utan också om de som granskar makten. Därför går en del av budgeten till Riksrevisionen och Justitieombudsmannen (JO). Riksrevisionen har till uppgift att kolla så att statens pengar används effektivt. JO finns till för att medborgare ska kunna klaga om de tycker att en myndighet har behandlat dem fel. Dessa funktioner är nödvändiga för att vi ska kunna lita på systemet. I budgeten ingår också stöd till media och nationella minoriteter. Mediestödet finns för att vi ska ha fria och oberoende tidningar i hela landet, vilket är avgörande för det fria ordet. Dessutom ges pengar till Sametinget för att värna samisk kultur och näringar. Även länsstyrelserna, som är regeringens förlängda arm ute i landet, får pengar via detta utgiftsområde. Beslutet innebär också en ändring i budgetlagen. Man tar bort begreppet överskottsmål och pratar istället om att budgeten ska vara i balans över tid. Regeringen ska också bli tydligare med att jämföra sina ekonomiska gissningar med EU-kommissionens prognoser för att se till att man räknar rätt. Det fanns andra förslag från oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet). De ville bland annat sänka anslaget till Regeringskansliet eller satsa mer pengar på minoritetspolitik och mediestöd. Men eftersom regeringen och Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen, blev det regeringens förslag som vann. Det innebär att ramarna för hur demokratins maskineri ska finansieras under 2026 nu är satta.

Riksdagen har beslutat att skärpa reglerna för vilka som får arbeta som offentliga biträden och tolkar i migrationsärenden. Beslutet togs den 26 november 2025 och syftar till att öka rättssäkerheten för människor som söker asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. De nya lagarna kommer att börja gälla den 1 januari 2026. För att förstå varför detta beslut är viktigt behöver vi först titta på vad ett offentligt biträde och en tolk gör. När en person kommer till Sverige och söker asyl befinner sig den personen ofta i en utsatt situation. Personen kan sällan svenska lagar och kanske inte talar språket. Därför utser staten ofta ett offentligt biträde, vilket är en jurist eller advokat som ska hjälpa den sökande att föra sin talan och se till att allt går rätt till. Staten står för kostnaden för denna hjälp. Det behövs ofta också en tolk som översätter allt som sägs mellan myndigheterna och den sökande. Under de senaste åren har det kommit rapporter om att systemet inte alltid fungerar som det ska. Det har funnits fall där offentliga biträden saknat nödvändig kunskap om lagarna eller inte engagerat sig tillräckligt i sina klienters ärenden. Det har också förekommit problem med tolkar som inte översätter korrekt. Eftersom besluten i dessa ärenden är livsavgörande för de inblandade – det handlar om rätten att få stanna i Sverige eller att bli utvisad – är det oerhört viktigt att alla som arbetar med processen är kompetenta. De nya reglerna innebär flera konkreta förändringar. För det första införs ett krav på att den som ska arbeta som offentligt biträde måste ha en juristexamen. Tidigare räckte det att personen ansågs "lämplig", men nu krävs alltså en formell utbildning för att garantera att biträdet kan juridiken. För det andra skärps reglerna kring något som kallas substitution. Det innebär att en advokat som har fått ett uppdrag inte längre får skicka någon annan i sitt ställe hur som helst. Tidigare har det hänt att en erfaren advokat tagit uppdraget, men sedan skickat en mindre erfaren kollega till mötena. Nu krävs särskilt tillstånd för att få göra så. En annan viktig del i beslutet är att myndigheter som Migrationsverket och Polisen får möjlighet att stänga av olämpliga biträden. Om en jurist missköter sig eller visar sig vara okunnig ska denne kunna förklaras obehörig. Det betyder att personen inte får ta fler uppdrag i migrationsärenden. När det gäller tolkar säger de nya reglerna att myndigheterna i första hand ska försöka anlita tolkar som är auktoriserade, vilket är en kvalitetsstämpel på att tolken är utbildad och testad. I riksdagen var de flesta partier överens om att dessa skärpningar behövs, men det fanns också förslag på att gå ännu längre. Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet och ville se obligatoriska kunskapstester för alla jurister som vill jobba med dessa frågor. De menade också att det är fel att Migrationsverket själva väljer vilka biträden som ska hjälpa de asylsökande, eftersom Migrationsverket är den myndighet som också fattar besluten. Miljöpartiet ville därför att domstolarna skulle ha ansvaret för att utse biträden för att göra processen mer oberoende. De ville även ha specifika lagkrav på kompetens om barns rättigheter för de som företräder barn. Utskottet och riksdagens majoritet tyckte dock att regeringens förslag var tillräckligt bra och röstade därför nej till dessa extra krav. Sammanfattningsvis innebär beslutet att kraven höjs för att säkerställa att ingen drabbas av felaktiga beslut på grund av att deras jurist eller tolk inte kan sitt jobb. Det handlar om att skydda den enskildes rättigheter och se till att skattepengarna går till kompetent personal.