Riksdagen har nu fattat ett viktigt beslut som rör alla Sveriges elever, studenter och lärare. Det handlar om statens budget för utbildning och forskning för år 2026. Totalt har riksdagen bestämt att cirka 107 miljarder kronor ska fördelas inom det som kallas utgiftsområde 16. Detta område täcker allt från förskolan och grundskolan till gymnasiet, vuxenutbildning och universitet. Beslutet bygger på regeringens förslag, som har stöd av Sverigedemokraterna, medan oppositionspartierna har haft andra idéer om hur pengarna borde användas. En stor del av satsningen handlar om att gå tillbaka till grunderna. Regeringen vill att skolan ska fokusera mer på att alla elever verkligen lär sig att läsa, skriva och räkna. Det finns en oro över att resultaten i skolan sjunker och att det är stökigt i klassrummen. Därför avsätts pengar specifikt för att införa mobilfria skolor och för att öka tryggheten och studieron. Tanken är att elever ska kunna koncentrera sig bättre utan distraktioner från digitala skärmar. Det satsas också pengar på nya läroplaner som ska vara tydligare med vad eleverna ska kunna. Förutom grundskolan går mer än hälften av pengarna till universitet och högskolor. Målet är att Sverige ska vara ett land som är bra på forskning och innovation. Genom att ge mer pengar till universiteten hoppas man att utbildningen ska hålla högre kvalitet och att forskare ska kunna göra nya upptäckter som gynnar samhället. Det finns också satsningar på vuxenutbildning och yrkeshögskola för att fler vuxna ska kunna utbilda sig till yrken där det behövs personal. Beslutet har dock mött kritik från oppositionen, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. De anser att regeringens satsningar inte räcker till. En stor kritikpunkt är att det behövs mer pengar till elevhälsan, alltså skolsköterskor och kuratorer, så att elever som mår dåligt kan få hjälp snabbare. Flera av partierna pekar också på att barngrupperna i förskolan är för stora och att det behövs mer personal där för att barnen ska få en trygg start. Centerpartiet har även lyft att de vill minska detalstyrningen och låta skolorna bestämma mer själva över hur pengarna ska användas. Vad innebär då detta för dig som elev? Konkret kan det betyda att det blir strängare regler kring mobiler i skolan och att det kan komma nya böcker och läromedel. För de som vill plugga vidare efter gymnasiet ska det finnas utbildningar med hög kvalitet. Beslutet visar tydligt att det finns olika synsätt på vad som är viktigast att satsa på inom skolan – ordning och kunskapsfokus eller mer resurser till hälsa och mindre grupper. Nu när budgeten är klubbad är det regeringens linje som gäller för 2026.

Riksdagen har nu röstat ja till regeringens budgetförslag för utgiftsområde 13, som handlar om integration och jämställdhet. Beslutet gäller för år 2026 och omfattar cirka 5,9 miljarder kronor. Det här beslutet markerar en fortsättning på den omläggning av integrationspolitiken som regeringen driver, där fokus flyttas från asylmottagande till arbetslinjen och språkkrav. Beslutet innebär att pengarna ska användas för att öka självförsörjningen bland utrikes födda. Regeringen menar att det har varit för enkelt att leva på bidrag utan att komma in i det svenska samhället. Därför införs nu tydligare krav på motprestationer för den som tar emot stöd. Målet är att bryta utanförskapet i områden där många står långt från arbetsmarknaden. Dessutom läggs resurser på att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck, vilket ses som ett växande samhällsproblem. Kritiken mot beslutet har varit hård från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. De har i sina egna förslag velat se mer pengar till området. En stor skiljelinje handlar om mottagandet av flyktingar. Flera oppositionspartier vill att Sverige ska ta emot 5 000 kvotflyktingar per år, vilket är betydligt fler än vad regeringen har beslutat om. De varnar också för att fokuset på återvandring, alltså att folk ska flytta tillbaka till sina hemländer, kan skada tilliten i samhället och göra integrationen svårare. Trots motståndet vann regeringens förslag i voteringen, då de har stöd av Sverigedemokraterna. Det innebär att de förändringar och den budget som nu ligger fast kommer att styra arbetet med integration och jämställdhet under det kommande året.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur pengarna för studiestöd ska användas under 2026. Beslutet bygger på regeringens förslag och innebär att den totala budgeten landar på cirka 35,8 miljarder kronor. Det här beslutet påverkar både svenska studenter och personer som flytt hit från Ukraina. En av de mest konkreta förändringarna är att det särskilda bidraget som kallas studiestartsstöd kommer att tas bort helt och hållet. Det här stödet har funnits för att hjälpa arbetslösa personer som har en kort utbildning att våga börja plugga igen. Regeringen och partierna som stödjer förslaget menar att stödet inte har fungerat som det var tänkt. De pekar på att pengarna ofta har gått till personer som redan har en gymnasieutbildning, vilket inte var meningen, och att det varit krångligt att administrera. Därför försvinner detta stöd från och med den 1 januari 2026. Samtidigt införs en ny regel som ger fler människor rätt till studiestöd. Det handlar om personer från Ukraina som har kommit till Sverige på grund av kriget. De som har haft uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i minst tolv månader kommer nu att kunna söka studiemedel från CSN (Centrala studiestödsnämnden). Syftet med detta är att det ska bli lättare för dem att utbilda sig, lära sig språket och komma ut i arbete i Sverige. Beslutet har dock inte gått igenom utan protester. Oppositionspartierna – Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V), Centerpartiet (C) och Miljöpartiet (MP) – är kritiska till flera delar. De anser att det är fel att ta bort studiestartsstödet eftersom de menar att det slår hårt mot vuxna som har kort utbildning och behöver extra stöd för att komma vidare i livet. De menar att man borde ha förbättrat stödet istället för att ta bort det helt. En annan punkt där åsikterna går isär handlar om vad som ska vara målet med hela studiestödssystemet. Oppositionen ville att det tydligt skulle stå i lagen att studiestödet ska ha som mål att ”utjämna sociala skillnader” och bidra till rättvisa. Regeringen har istället valt ett mål som fokuserar på att studiestödet ska vara rekryterande för alla oavsett bakgrund. Oppositionen varnar för att systemet nu riskerar att förlora sitt fokus på att hjälpa de som har sämst förutsättningar.

Riksdagen har nu fattat ett stort beslut som rör hur mycket pengar som ska läggas på vård och omsorg i Sverige. Beslutet gäller budgeten för år 2026 och omfattar totalt cirka 127,7 miljarder kronor. Pengarna ska räcka till allt från sjukhusvård och mediciner till stöd för personer med funktionsnedsättning. En viktig förändring som klubbades igenom handlar om arbetet mot självmord. Tidigare har det funnits ett särskilt handlingsprogram för att förhindra självmord, men det kommer nu att avslutas den 31 december 2025. I stället ska arbetet ingå i en ny, större plan som kallas för den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention. Tanken är att man ska ha tydligare mål för att förbättra människors psykiska mående och rädda liv. Pengarna i budgeten fördelas på olika områden. En stor del går till bidrag för läkemedel, vilket gör att mediciner inte blir för dyra för den enskilda personen. Det går också pengar till tandvård och assistansersättning. Regeringen, som består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, har lagt fram förslaget med stöd av Sverigedemokraterna. De vill bland annat satsa extra på tandvård för äldre personer. Det fanns dock kritik mot beslutet från oppositionspartierna, det vill säga Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. De valde att inte rösta nej till hela summan i den här omröstningen, eftersom ramarna för budgeten redan var bestämda tidigare. Däremot lämnade de in så kallade särskilda yttranden. Det är texter där partierna förklarar vad de tycker är fel med regeringens politik och vad de hade velat göra i stället. Kritiken från oppositionen handlar mycket om att det behövs mer personal i vården. De menar att läkare och sjuksköterskor har en alldeles för stressig arbetsmiljö och att det behövs mer pengar för att anställa fler. Flera av partierna lyfte också fram att man måste satsa mer på barn och unga, särskilt när det gäller psykisk hälsa. De anser att regeringens förslag inte räcker för att lösa de problem som finns med långa vårdköer och unga som mår dåligt. Sammanfattningsvis innebär beslutet att statens budget för vård och omsorg är spikad för 2026. Det innebär också att Sverige får ett nytt sätt att styra arbetet med psykisk hälsa, där det gamla programmet byts ut mot nya mål som ska gälla framöver.

Riksdagen har klubbat igenom ett nytt beslut som rör hur vi ska skydda vår elförsörjning i händelse av kriser eller krig. Beslutet handlar specifikt om den så kallade elberedskapsavgiften för år 2026. Summan har fastställts till högst 800 miljoner kronor. Dessa pengar är öronmärkta för att stärka motståndskraften i det svenska elnätet. El är idag viktigare än någonsin för att vårt samhälle ska fungera. Vi är beroende av el för allt från att värma våra hus och laga mat till att driva sjukhus, betalsystem och transporter. Samtidigt pågår en stor förändring där vi använder allt mer el, bland annat för att ladda elbilar och för att ställa om industrin till att bli mer miljövänlig. Denna ökade användning gör att systemet blir mer känsligt. Om elen försvinner stannar stora delar av Sverige. Utöver den ökade användningen har säkerhetsläget i vår omvärld försämrats. Det pågår konflikter i närområdet och hotbilden mot Sverige har förändrats. Det finns en ökad risk för sabotage, cyberattacker och andra typer av störningar som kan slå ut elförsörjningen. För att möta dessa hot behöver vi ha en bättre beredskap. Elberedskapsavgiften fungerar som en finansiering för de åtgärder som myndigheten Svenska kraftnät behöver göra. Svenska kraftnät är den myndighet som ansvarar för att stamnätet för el fungerar i hela landet. Med hjälp av de här 800 miljoner kronorna ska de genomföra olika projekt för att göra elnätet mer robust. Det kan handla om att bygga skydd för viktiga anläggningar, se till att det finns reservkraft eller att öva på hur man hanterar en stor kris. Avgiften betalas inte direkt av dig som privatperson via en separat räkning. Istället är det de företag som äger elnäten (nätbolagen) som betalar avgiften till staten. Men i slutändan kan detta påverka hushållen ändå. Nätbolagen har ofta möjlighet att ta ut sina kostnader genom att justera de nätavgifter som du betalar på din elräkning. Kritiker har ibland lyft fram att höga avgifter för nätbolagen riskerar att göra det dyrare för konsumenterna. Samtidigt menar de som stödjer beslutet att kostnaden är låg i förhållande till vad det skulle kosta samhället om elen slogs ut under en längre tid. Beslutet togs av riksdagen efter förslag från regeringen. Det är en del av en större budget för energiområdet, men just denna punkt handlar specifikt om att vi måste vara redo om det värsta händer. Genom att fastställa avgiften till 800 miljoner kronor för 2026 ligger nivån kvar på en liknande nivå som tidigare år, vilket anses nödvändigt för att kunna fortsätta de investeringar som pågår. Syftet är att du ska kunna lita på att lampan tänds, även i oroliga tider.

Riksdagen har fattat beslut om hur statens pengar ska fördelas inom det område som handlar om areella näringar, landsbygd och livsmedel. Detta kallas för utgiftsområde 23. För år 2026 handlar det om en budget på cirka 22,6 miljarder kronor. Beslutet bygger på det förslag som regeringen har lagt fram och det innebär flera förändringar för Sveriges bönder och landsbygd. En av de viktigaste delarna i beslutet handlar om säkerhet. Världen är orolig och därför vill riksdagen se till att Sverige klarar av en kris bättre. Det ska satsas pengar på att bygga upp lager av mat och andra viktiga varor som behövs för att odla, som till exempel gödsel och drivmedel. Målet är att vi ska ha mat på bordet även om det blir krig eller om importen från andra länder stoppas. Beslutet innebär också ett riktat stöd till norra Sverige. Tanken är att stärka jordbruket där så att det finns produktion av mat i hela landet. Dessutom införs ersättningar för att mjölkkor ska få beta utomhus, vilket är bra för djurens hälsa. Pengar avsätts också för att bekämpa sjukdomar hos djur och skadegörare på växter, vilket är viktigt för att skördarna inte ska förstöras. Men alla partier var inte överens. Oppositionspartierna, det vill säga Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, hade egna förslag som röstades ner. De tyckte att regeringens budget saknade tillräckliga satsningar på miljön och klimatet. De ville bland annat se mer pengar till ekologiskt jordbruk och åtgärder för att minska utsläppen. Det fanns också kritik om att det saknas veterinärer på landsbygden, vilket gör att sjuka djur inte alltid får hjälp i tid. Trots kritiken röstade riksdagen ja till regeringens budget. Det betyder att de planerade satsningarna på beredskap och landsbygdsutveckling nu kommer att genomföras under det kommande året. För den vanliga konsumenten kan det på sikt innebära en tryggare tillgång till svensk mat, men debatten om hur mycket som ska satsas på klimatet inom jordbruket lär fortsätta.

Riksdagen har röstat ja till ett förslag som förändrar hur en stor del av det svenska biståndet finansieras. Regeringen har nu fått godkännande att ställa ut så kallade statliga garantier för biståndsverksamhet upp till en summa av 34 miljarder kronor under 2026. Det här är en del av regeringens plan för att modernisera biståndet, men det har också mött kritik från oppositionen. **Vad är en statlig garanti?** För att förstå beslutet behöver man förstå vad en garanti är. I vanliga fall ger staten biståndspengar direkt till en organisation eller ett land. Med det här systemet fungerar staten istället som en säkerhet, lite som en borgenär (någon som går i borgen för ett lån). Det betyder att svenska staten lovar att täcka kostnaderna om ett projekt skulle gå ekonomiskt dåligt. Syftet med detta är att få banker och privata företag att våga investera pengar i länder och områden där de annars skulle tycka att risken är för hög. Det kan handla om oroliga områden eller länder med svag ekonomi. **Varför görs detta?** Bakgrunden till beslutet är bland annat Rysslands invasion av Ukraina. Behovet av pengar för att bygga upp Ukraina igen är enormt, och statens pengar räcker inte till allt. Genom att använda garantier hoppas regeringen (Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna) tillsammans med Sverigedemokraterna att man kan ”låsa upp” mer pengar från den privata marknaden. Tanken är att om staten tar en del av risken, så vågar företag satsa på att bygga infrastruktur och energisystem. Det ses också som ett sätt att effektivisera biståndet, så att varje skattekrona kan leda till större investeringar, särskilt inom klimatomställning. **Kritik från oppositionen** Förslaget har dock inte gått igenom utan debatt. Oppositionspartierna – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – har framfört kritik mot den här inriktningen. En av de största farhågorna är att biståndet ändrar karaktär. Kritiken handlar om att när man involverar svenska företag och garantier, så finns det en risk att man börjar tänka mer på vad Sverige tjänar på det, snarare än vad mottagarlandet behöver. Oppositionen menar att fokus riskerar att flyttas från att bekämpa fattigdom och hjälpa utsatta människor, till att främja svenska exportintressen eller nå migrationspolitiska mål. De är oroliga för att de allra fattigaste länderna, som kanske inte är intressanta för företag att investera i, kommer att få mindre hjälp när systemet ställs om på det här sättet. Trots kritiken har nu riksdagen gett regeringen grönt ljus att använda upp till 34 miljarder kronor för dessa garantier under nästa år.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur mycket pengar staten ska lägga på klimat, miljö och natur under år 2026. Totalt handlar det om cirka 19,6 miljarder kronor. Detta område, som kallas utgiftsområde 20, är en viktig del av statsbudgeten eftersom det påverkar hur Sverige arbetar med allt från klimatförändringar till att skydda våra skogar och hav. Bakgrunden till beslutet är regeringens förslag, en så kallad proposition, som nu har godkänts av riksdagen. Det är regeringspartierna (Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna) tillsammans med Sverigedemokraterna som står bakom budgeten. Tanken med pengarna är att de ska användas för att Sverige ska kunna nå sina miljö- och klimatmål. Det handlar bland annat om att minska utsläppen från fabriker och bilar, skydda hotade djur och växter, samt rensa bort gifter från naturen. En stor del av pengarna kommer att gå till Naturvårdsverket, som är den myndighet som ansvarar för miljöfrågor. De ska använda pengarna för att sköta om naturreservat och nationalparker, men också för att övervaka hur miljön mår. Det finns också pengar avsatta för att bekämpa så kallade invasiva arter. Det är djur och växter som inte hör hemma i vår natur och som kan skada de arter som naturligt finns här, som till exempel lupiner eller vissa fiskarter. En annan viktig del i budgeten är arbetet mot farliga kemikalier. Det handlar bland annat om att sanera områden som är förorenade av PFAS, ett ämne som är svårt att bryta ner och som kan vara skadligt för både människor och djur. Dessutom satsas pengar på att förbättra vattenmiljön i våra hav och sjöar, för att motverka övergödning som leder till algblomning och döda havsbottnar. Men beslutet har fått hård kritik. Oppositionspartierna – alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – tycker att regeringen satsar alldeles för lite pengar. De menar att den budget som nu har röstats igenom är för liten för att vi ska kunna rädda viktig natur och stoppa klimatförändringarna i tid. Kritiken handlar mycket om att det behövs mer pengar för att skydda gammal skog och för att återväta våtmarker. Våtmarker är viktiga eftersom de binder koldioxid och hjälper till att bromsa den globala uppvärmningen. De partier som röstade nej till förslaget varnar för att Sverige nu riskerar att missa både sina egna miljömål och de mål som vi har kommit överens om inom EU (Europeiska unionen). De menar att nedskärningar i miljöbudgeten kan leda till att arbetet med att rädda den biologiska mångfalden stannar av. Biologisk mångfald handlar om att ha en rik variation av olika arter i naturen, vilket är viktigt för att ekosystemen ska fungera. Trots kritiken är det regeringens linje som nu gäller. Förhoppningen från de som stöttar beslutet är att satsningar på ny teknik, elektrifiering av fordon och effektivare tillståndsprocesser för industrin ska räcka för att ställa om Sverige. Målet är att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser år 2045, och detta beslut är en del av vägen dit.

Riksdagen har riktat en uppmaning till regeringen om att polisen måste växla upp arbetet mot sexuella övergrepp mot barn i digitala miljöer. Beslutet grundar sig i en oro över att utvecklingen går åt fel håll och att de åtgärder som hittills gjorts inte har varit tillräckliga. Bakgrunden till beslutet är bland annat granskningar som visat att svenska män i stor utsträckning använder nätet för att beställa övergrepp mot barn i andra länder, exempelvis Filippinerna. Samtidigt har Riksrevisionen tidigare pekat på stora brister i hur polisen hanterar dessa brott. Kritiken har handlat om att utredningarna tar för lång tid, att tekniken inte hänger med och att misstänkta gärningsmän kan fortsätta begå brott medan utredningen pågår. För att komma till rätta med problemen vill riksdagen att regeringen ger polisen ett tydligt uppdrag: arbetet mot dessa brott ska prioriteras och intensifieras. Det handlar om att korta utredningstiderna och öka förmågan att upptäcka nya brott. En central del i det nya beslutet handlar om polisens så kallade spärrlista. Spärrlistan är ett verktyg där polisen listar webbplatser som innehåller dokumenterade övergrepp mot barn. Internetleverantörer kan sedan använda listan för att blockera sina kunders tillgång till dessa sidor. Om man försöker gå in på en sådan sida möts man av en stoppskylt. Nytt för detta beslut är att riksdagen vill att spärrlistan ska utvidgas. Tidigare har den fokuserat på sidor som visar övergreppsmaterial. Nu vill man att den även ska omfatta webbplatser som på olika sätt främjar eller möjliggör övergrepp. Det kan handla om så kallade sugardejtingsidor som förmedlar kontakter mellan vuxna och barn, eller e-handelssajter som säljer barnliknande sexdockor. Syftet är att göra det svårare för personer att begå eller förbereda brott. Beslutet togs genom ett initiativ från justitieutskottet där samtliga partier var delaktiga. Det finns dock partier som menar att man kan behöva gå ännu längre. Centerpartiet (C) har i ett särskilt yttrande påpekat en svaghet i systemet med spärrlistan. Idag bygger systemet på att internetleverantörerna frivilligt väljer att blockera sidorna. Det finns ingen lag som tvingar dem att göra det. Centerpartiet menar att kriminella enkelt kan välja en internetleverantör som inte är med i samarbetet för att komma åt materialet ändå. Partiet skriver att de kommer följa utvecklingen noga och att de är beredda att föreslå tvingande lagstiftning om de frivilliga lösningarna inte visar sig vara tillräckliga för att skydda barnen. Sammanfattningsvis innebär beslutet att polisen nu får ett tydligare krav på sig att leverera resultat i kampen mot nätrelaterade övergrepp, och att verktygen för att blockera skadliga sidor ska vässas.

Riksdagen har nu bestämt hur pengarna ska fördelas inom det område som kallas kommunikationer. Det handlar om allt från vägar och järnvägar till sjöfart och flyg. För år 2026 har riksdagen bestämt att cirka 106,7 miljarder kronor ska användas inom detta område. Beslutet bygger på ett förslag från regeringen som nu har fått stöd i riksdagen. Pengarna ska användas för att sköta om och utveckla Sveriges transportsystem. Det betyder att en stor del av pengarna går till att laga vägar och se till att tågen kan rulla, men också till att bygga nytt där det behövs. Syftet är att det ska gå smidigt att resa och transportera varor i hela landet. En konkret förändring som påverkar privatpersoner gäller båtar. Tidigare har riksdagen sagt ja till att införa ett krav på förarbevis, alltså ett slags körkort, för att få köra vissa större fritidsbåtar. Nu har man ändrat sig. Det nya beslutet innebär att det tidigare kravet tas bort. Regeringen och utskottet (den grupp i riksdagen som förbereder beslutet) anser inte att det finns skäl att gå vidare med den frågan just nu. Det betyder att det blir färre regler att hålla reda på för den som vill köra en större fritidsbåt. Det var inte alla partier som var överens om det här beslutet. Partierna i oppositionen, det vill säga Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, hade egna förslag. De tyckte bland annat att man borde satsa mer pengar på järnvägen och kollektivtrafiken. De menade att det skulle vara bättre för miljön och klimatet. Vissa partier var också kritiska till att regeringen inte satsar mer på underhåll av järnvägen, då många tåg har problem med förseningar. Trots kritiken röstades regeringens budget igenom.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut som rör ekonomin för Sveriges äldre befolkning. Beslutet handlar om statens budget för det som kallas utgiftsområde 11, vilket går under namnet Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Totalt har riksdagen bestämt att cirka 59,3 miljarder kronor ska fördelas inom detta område under år 2026. Det är en mycket stor summa pengar som ska se till att pensionärer har en dräglig ekonomisk tillvaro, särskilt de som har låga inkomster från sitt tidigare arbetsliv. För dig som är ung kan pensionssystemet verka krångligt, men det bygger på en grundtanke om att alla ska ha råd att leva på ålderns höst. De pengar som riksdagen nu har beviljat går till olika typer av stöd och bidrag som kompletterar den vanliga pensionen. Den största delen av pengarna, nästan 30 miljarder kronor, går till något som heter garantipension. Garantipensionen är ett grundskydd för dem som har haft låg eller ingen lön under sitt arbetsliv. En intressant förändring som nämns i beslutsunderlaget är att åldersgränsen för att få garantipension höjs. Från och med 2026 måste man vara 67 år för att få ta del av detta stöd, jämfört med 66 år tidigare. Detta är en del av en större förändring i samhället där vi lever allt längre och därför förväntas arbeta högre upp i åldrarna. Utöver garantipensionen går en stor del av budgeten, nästan 14 miljarder kronor, till bostadstillägg för pensionärer. Detta är ett bidrag som hjälper äldre med låga inkomster att betala hyran eller boendekostnaden. Det är ett viktigt verktyg för att motverka fattigdom bland äldre, eftersom boendet ofta är den största utgiften i hushållet. Ett annat stöd som får pengar är äldreförsörjningsstödet. Det är till för personer som kanske har flyttat till Sverige sent i livet och därför inte hunnit tjäna in tillräckligt med pension. I budgeten noterar man att kostnaden för detta stöd ökar något, bland annat på grund av att flyktingar från Ukraina nu har varit här tillräckligt länge för att ha rätt till vissa förmåner. Pengarna i detta utgiftsområde går inte bara direkt till pensionärernas plånböcker, utan en del går också till att administrera systemet. Pensionsmyndigheten är den myndighet som sköter utbetalningarna och ser till att allt går rätt till. I årets budget får myndigheten extra pengar för att arbeta mot fusk och felaktiga utbetalningar. Det handlar om att säkerställa att skattepengarna går till dem som faktiskt har rätt till dem. Regeringen vill att Pensionsmyndigheten ska göra fler kontroller och ha bättre datorsystem för att upptäcka misstag eller brott. När riksdagen fattade detta beslut gick det till på ett sätt som kallas för acklamation. Det betyder att ledamöterna i kammaren ropade ja till förslaget utan att behöva göra en rösträkning, eftersom det fanns en tydlig majoritet. Socialförsäkringsutskottet, som är den grupp politiker som förberett frågan, var i stort sett överens. Det fanns dock ett annat förslag från Centerpartiet. De ville dra ner lite på pengarna till Pensionsmyndighetens administration, men det förslaget röstades ner. Centerpartiets ledamot valde att lämna ett så kallat särskilt yttrande, vilket är ett sätt att markera vad man tycker utan att formellt rösta emot hela budgeten i slutskedet. Sammanfattningsvis innebär beslutet att staten fortsätter att satsa stora resurser på att ge ekonomisk trygghet till de äldre som har det sämst ställt, samtidigt som kraven på vid vilken ålder man får ta del av stöden skärps något.

Riksdagens socialförsäkringsutskott har nu sagt ja till regeringens budgetförslag för migrationen år 2026. Det här är ett beslut som påverkar hur Sverige hanterar invandring, asylsökande och återvandring. Totalt handlar det om cirka 13,5 miljarder kronor som ska användas inom det som kallas utgiftsområde 8. För dig som vill förstå vad som händer i svensk politik är det här en viktig pusselbit, då det visar vilken riktning regeringen vill att Sverige ska ta. Regeringens politik har ett tydligt mål: invandringen ska vara stram och kontrollerad. Man vill skifta fokus från att ta emot asylsökande till att satsa på arbetskraftsinvandring där högkvalificerad kompetens kommer till Sverige. Enligt siffrorna är antalet asylsökande nu på den lägsta nivån på 20 år, vilket regeringen ser som ett tecken på att deras politik fungerar. En stor del av budgeten går till Migrationsverket, domstolar och arbetet med att få personer som fått avslag på sin asylansökan att lämna landet. Några av de viktigaste förändringarna i budgeten handlar om nya regler och lagar. Regeringen vill till exempel införa en ny mottagandelag. Den innebär att asylsökande och personer som ska utvisas måste bo på statliga boenden för att få rätt till dagersättning. Det ska också bli svårare att bli svensk medborgare, och man satsar pengar på så kallad samhällsintroduktion där nyanlända ska lära sig om svenska normer och värderingar. En annan punkt som väckt debatt är återvandring. Regeringen vill höja bidraget för de som frivilligt väljer att flytta tillbaka till sina hemländer. Tanken är att fler ska nappa på detta om de får mer pengar för att starta om i hemlandet. Detta är något som oppositionspartierna, alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, är mycket kritiska till. De menar att det sänder signaler om att människor inte är välkomna och att det försämrar integrationen för de som faktiskt bor här. Oppositionspartierna har lagt fram egna förslag, men i det här skedet av budgetprocessen har de valt att inte rösta emot regeringens förslag i slutändan. Det beror på hur riksdagens regler fungerar: eftersom ramen för hur mycket pengar som får användas redan är spikad, lägger de istället fram ”särskilda yttranden”. Där förklarar de vad de hade velat göra annorlunda. Vänsterpartiet och Miljöpartiet lyfter till exempel att dagersättningen till asylsökande – de pengar man får för mat och kläder medan man väntar på besked – inte har höjts sedan 1994. De vill höja denna summa eftersom dagens nivå leder till fattigdom och utsatthet. De är också kritiska till förslaget om att ta bort rätten till subventionerad tandvård för vissa grupper. Socialdemokraterna trycker hårt på att de inte vill se de höjda återvandringsbidragen, som de anser är ineffektiva och dyra. Centerpartiet vill se effektiviseringar och minska kostnaderna för byråkrati. Sammanfattningsvis visar beslutet att Sverige fortsätter på den inslagna vägen med en restriktiv migrationspolitik. Fokus ligger på ordning och reda, ökade krav för medborgarskap och att få fler personer utan tillstånd att lämna landet, samtidigt som oppositionen varnar för att politiken slår för hårt mot utsatta människor.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut som handlar om att öka tryggheten för barn och unga i Sverige. Beslutet grundar sig på förslag från regeringen och socialutskottets betänkande. Syftet med de nya lagändringarna är att täppa till de luckor som funnits i systemet och se till att barn som utsätts för brott, våld eller omsorgsbrist får hjälp snabbare än vad som sker idag. En av de mest centrala delarna i beslutet handlar om anmälningsskyldigheten. Redan idag har personal i skolan och vården en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det nya beslutet innebär att den här skyldigheten utökas kraftigt. Fler myndigheter och fler anställda kommer nu att omfattas av lagen. En specifik yrkesgrupp som lyfts fram i de nya reglerna är ordningsvakter. Om en ordningsvakt ser eller misstänker att en ung person far illa i sin miljö, blir de nu juridiskt skyldiga att genast rapportera detta till socialnämnden. Det handlar om att skapa ett tätare skyddsnät där vuxenvärlden inte får titta bort. En annan viktig förändring rör kommunikationen mellan den som anmäler och socialtjänsten. Tidigare har det funnits en frustration hos personal inom exempelvis skola och vård över att de skickar in orosanmälningar men aldrig får veta vad som händer sedan. Det har ibland beskrivits som att anmälningarna försvinner in i ett svart hål. För att åtgärda detta införs nu krav på återkoppling. Socialtjänsten måste inom en viss tid meddela anmälaren om de har inlett en utredning, om de redan arbetar med barnet eller om de bedömt att ingen utredning behövs. Detta ska ske snabbt, senast en vecka efter beslutet om förhandsbedömning, för att den som slog larm ska veta att informationen tagits emot och hanterats. För att skydda alla inblandade stärks också sekretessen. Det innebär strängare regler för att skydda uppgifter om personliga förhållanden som rör en orosanmälan. Det är viktigt för att människor ska våga anmäla utan att vara rädda för att känsliga uppgifter läcker ut på fel sätt. Riksdagen beslutade också om nya regler för skolan i samband med vårdnadstvister. Personal i skolan och andra pedagogiska verksamheter blir skyldiga att lämna uppgifter till socialtjänsten när det pågår utredningar om vårdnad, boende eller umgänge. Skolan ser ofta hur barnet mår i vardagen, och den informationen är avgörande för att domstolar och myndigheter ska kunna fatta beslut som är bäst för barnet. Slutligen handlar en del av beslutet om rätten till sin egen historia. Tiden för hur länge socialtjänsten ska spara vissa handlingar i ett barns personakt förlängs. Tidigare har dokument gallrats, alltså raderats, efter en viss tid. Nu ska handlingarna sparas i 30 år från det att barnet föddes. Det gör att man som vuxen har större möjlighet att gå tillbaka och läsa vad som hände under uppväxten och förstå vilka beslut som fattades. De här lagändringarna träder i kraft den 15 januari 2026 och är ett tydligt steg för att sätta barnets rättigheter i centrum.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur mycket pengar det svenska rättsväsendet ska få för år 2026. Det handlar om det som kallas utgiftsområde 4, vilket omfattar polis, domstolar, åklagare och kriminalvård. Totalt har riksdagen bestämt att hela rättsväsendet får dela på nästan 95 miljarder kronor. Det är en enorm summa pengar som visar att trygghet och brottsbekämpning är en av de absolut viktigaste frågorna i politiken just nu. Beslutet togs med acklamation, vilket betyder att ingen i kammaren röstade emot förslaget vid själva beslutstillfället, även om olika partier tycker olika om detaljerna. En stor del av satsningen handlar om att få fler poliser. Målet är att polistätheten ska vara hög, och just nu har Sverige faktiskt fler poliser än någonsin i modern tid. Det här är viktigt för att kunna bekämpa den grova brottsligheten som har plågat samhället de senaste åren. Rapporten från justitieutskottet visar att det dödliga våldet med skjutvapen har minskat något under det senaste året, vilket är en positiv nyhet. Däremot är antalet sprängningar fortfarande på en hög nivå, och polisen lägger stora resurser på att stoppa dessa dåd. En annan intressant detalj i budgeten är att polisen får pengar för att lösa in vissa halvautomatiska vapen från privatpersoner, vapen som sedan ska skänkas till Ukraina för att hjälpa dem i kriget. För dig som är ung är det särskilt viktigt att känna till hur myndigheterna ser på ungdomsbrottslighet. Rapporterna visar att unga killar tyvärr är överrepresenterade både som gärningsmän och offer i det dödliga våldet. Kriminella gäng försöker ofta rekrytera barn och unga, ibland via sociala medier. Därför satsar staten inte bara på fler poliser som kan gripa brottslingar, utan också på förebyggande arbete. Det handlar om att stoppa brotten innan de ens händer. Statistik visar att ungefär hälften av alla elever i årskurs nio uppger att de begått något typ av brott, oftast mindre allvarliga saker som snatteri, men det är en siffra som samhället tar på stort allvar. När polisen blir effektivare och griper fler, påverkas nästa steg i kedjan: Kriminalvården. Just nu är svenska fängelser och häkten överfulla. Det är trångt och svårt att få plats med alla som döms, särskilt eftersom straffen har blivit längre för många brott. I budgeten ges därför stora resurser till att bygga ut fängelserna och skapa fler platser. Det planeras även förändringar för hur unga brottslingar ska straffas, där man ser över de så kallade ungdomsrabatterna. Ett annat beslut som togs samtidigt handlar om en myndighet som kanske inte hörs lika ofta i nyheterna, men som är viktig för din integritet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden byter namn till Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd. Deras jobb är att kontrollera att polisen och andra myndigheter sköter sig när de använder hemliga tvångsmedel, som till exempel telefonavlyssning. I en demokrati är det avgörande att staten inte kränker medborgarnas rättigheter, och den här myndigheten fungerar som en vakthund för att se till att allt går rätt till. Trots att beslutet är fattat var inte alla partier överens om exakt hur pengarna skulle användas. Oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet) hade egna förslag som de presenterade i så kallade särskilda yttranden. Vissa ville lägga ännu mer pengar på skola och socialtjänst för att stoppa nyrekryteringen till gängen, medan andra föreslog nya specialmyndigheter för att jaga ekonomisk brottslighet eller en särskild "maffialag". Men i slutändan var det regeringens förslag som vann omröstningen.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut om hur Sverige ska använda sina pengar för internationellt samarbete under det kommande året. Beslutet gäller det som kallas för utgiftsområde 5, vilket är den del av statsbudgeten som handlar om internationell samverkan. Totalt handlar det om cirka 2,5 miljarder kronor som ska användas under 2026 för att stärka Sveriges röst i världen och bidra till fred och säkerhet. Beslutet i riksdagen togs med acklamation, vilket innebär att ledamöterna svarade ja utan att en formell rösträkning behövde genomföras, eftersom utgången redan var tydlig. Den absolut största delen av pengarna, nästan 1,7 miljarder kronor, går till medlemsavgifter i internationella organisationer. Precis som man betalar en avgift för att vara med i en förening eller ett idrottslag, måste Sverige betala för att vara medlem i stora globala organisationer. De viktigaste organisationerna som nämns i budgeten är Förenta nationerna (FN), Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Nordiska ministerrådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). En viktig förändring inför 2026 är att avgifterna har höjts, bland annat till FN. Dessutom ingår kostnader för Natos civila budget, eftersom Sverige numera är medlem i försvarsalliansen. Att betala dessa avgifter är en förutsättning för att Sverige ska kunna vara med och påverka beslut som rör allt från mänskliga rättigheter till säkerhetspolitik. Utöver medlemsavgifterna går pengar till freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet. Det handlar om att Sverige ska kunna bidra till att lösa konflikter och bygga säkerhet tillsammans med andra länder. I budgeten finns också pengar till specifika myndigheter. En sådan är Inspektionen för strategiska produkter (ISP). De har i uppdrag att kontrollera svensk export av krigsmateriel och granska utländska investeringar i Sverige så att de inte hotar vår säkerhet. En annan myndighet som får pengar är Svenska institutet, vars jobb är att öka intresset och förtroendet för Sverige i utlandet, bland annat genom att locka internationella talanger hit. Även om riksdagen klubbade regeringens förslag fanns det andra åsikter. De partier som inte sitter i regeringen, alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, hade egna förslag i sina motioner. Till exempel ville flera av dessa partier ge mer pengar till internationella domstolar som ICC, för att de bättre ska kunna utreda krigsbrott i pågående konflikter som den i Gaza. Socialdemokraterna ville också återställa stödet till fredsforskningsinstitutet Sipri. Centerpartiet föreslog istället vissa besparingar på myndigheternas administration. Utrikesutskottet, som är den grupp i riksdagen som förbereder dessa frågor, rekommenderade dock att riksdagen skulle säga nej till oppositionens förslag och ja till regeringens budget, vilket alltså blev slutresultatet. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige fortsätter att satsa stora resurser på att vara en aktiv del av det internationella samfundet. Genom att betala våra avgifter och stödja strategiska insatser vill riksdagen säkerställa att svenska intressen tas tillvara och att vi kan bidra till en säkrare omvärld.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur mycket pengar som ska gå till Sveriges försvar och samhällets krisberedskap under år 2026. Det handlar om enorma summor. Totalt har riksdagen bestämt att utgiftsområdet får kosta cirka 225 miljarder kronor bara under nästa år. Dessutom har regeringen fått tillåtelse att binda upp staten för framtida utgifter på över 340 miljarder kronor. Det här är en historisk satsning som påverkar hela samhället, och det finns flera anledningar till att beloppen är så höga just nu. Bakgrunden till de stora satsningarna är det försämrade säkerhetsläget i världen, kriget i Ukraina och Sveriges medlemskap i försvarsalliansen Nato. Målet är att Sverige ska ha en starkare förmåga att försvara sig mot väpnade angrepp, men också att samhället ska fungera även om det blir krig eller kris. Det här kallas för totalförsvar och består av två delar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten, alltså soldater, vapen, flygplan och fartyg. I det nya beslutet ingår bland annat en viktig affär som rör artillerisystemet Archer. Det är en sorts högteknologisk kanon på hjul som kan skjuta väldigt långt med stor precision. Riksdagen har gett regeringen grönt ljus att sälja 18 nytillverkade Archer-system och dessutom låna ut upp till fyra befintliga system till Lettland. Att hjälpa Lettland är en del av att stärka säkerheten i vårt närområde och samarbeta med våra allierade inom Nato. Pengarna ska också gå till att köpa in ny materiel, alltså utrustning, för många år framöver. Det tar ofta lång tid att tillverka avancerade vapensystem, så därför måste man beställa dem långt i förväg. Beslutet innebär också att Försvarsmaktens logistikverksamhet i Stockholmsområdet kan flyttas för att fungera bättre. Den andra delen är det civila försvaret. Det handlar om att göra samhället robust. Om vi drabbas av krig eller en stor kris måste elen fortfarande fungera, sjukhusen måste kunna våda skadade, och det måste finnas mat och rent vatten. Här ingår också cybersäkerhet, alltså skydd mot dataattacker, och psykologiskt försvar som handlar om att stå emot desinformation och falska nyheter. Riksdagen har godkänt planer för hur vi ska investera i krisberedskapen fram till 2028. Samtidigt som pengarna rullar in finns det utmaningar. Rapporten från försvarsutskottet visar att uppbyggnaden av försvaret inte har gått så snabbt som man planerat. Det beror bland annat på att det är svårt att få tag på personal och att det råder brist på material i världen eftersom många länder rustar upp samtidigt. Dessutom har Sverige skänkt mycket utrustning till Ukraina för att hjälpa dem i kriget mot Ryssland. Det är något som både regeringen och riksdagen tycker är nödvändigt, även om det tillfälligt minskar den svenska försvarsmaktens egna resurser. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige fortsätter att rusta upp i snabb takt. För dig som är ung innebär det att frågor om värnplikt, hemberedskap och säkerhet kommer att vara aktuella under lång tid framöver. Tanken med alla dessa miljarder är att skapa ett så starkt försvar att ingen vågar angripa Sverige, och att vi ska klara oss om det värsta ändå skulle hända.

Nu har riksdagens försvarsutskott sagt sitt om hur Sveriges försvar ska finansieras och organiseras inför år 2026. Det är ett beslut som handlar om vår gemensamma trygghet och det rör sig om historiskt stora summor pengar. Totalt har utskottet godkänt regeringens förslag att lägga cirka 225 miljarder kronor på försvaret och samhällets krisberedskap bara under nästa år. För att förstå omfattningen kan man tänka på att detta är en av de största utgiftsposterna i hela statsbudgeten och en tydlig signal om det allvarliga säkerhetsläget i världen. Beslutet delas upp i två huvuddelar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten, soldater, vapen och övningar. Det civila försvaret handlar om att samhället ska fungera även om det blir krig eller kris. Det rör sig om allt från sjukvård och räddningstjänst till att vi ska ha tillgång till rent vatten och el. I beslutet godkände utskottet en investeringsplan för krisberedskap som sträcker sig fram till 2028. Det är en riktlinje för hur myndigheter ska investera för att göra samhället mer robust och tåligt mot störningar. En intressant och viktig detalj i budgetarbetet är något som kallas för beställningsbemyndiganden. Eftersom det tar väldigt lång tid att bygga exempelvis stridsflygplan, ubåtar eller avancerade radarsystem, kan man inte bara betala och få varan direkt över disk. Staten måste kunna skriva kontrakt idag på saker som levereras och betalas om flera år. Därför har riksdagen gett regeringen tillåtelse att binda upp staten för utgifter på upp till 341 miljarder kronor framöver. Det är ett sätt att garantera att försvaret kan planera långsiktigt ända fram till år 2037 när det gäller viss materiel. Ett specifikt vapensystem som nämns i beslutet är Archer. Det är ett mycket avancerat artillerisystem, som i princip är en kraftfull kanon monterad på en lastbil för att snabbt kunna skjuta och sedan flytta på sig. I det här beslutet har regeringen fått grönt ljus att göra en affär med grannlandet Lettland. Det innebär att Sverige får sälja 18 nytillverkade Archer-system till Lettland, och dessutom hyra ut fyra befintliga system som svenska försvaret har idag. Detta är en del i att stärka säkerheten i hela Östersjöregionen. Förutom vapen och pengar har man också bestämt var viktiga delar av verksamheten ska finnas. Utskottet godkände att Försvarsmaktens logistik ska lokaliseras till Stockholms län. Logistik handlar om hur man transporterar, lagrar och fördelar allt materiel som behövs, vilket är en avgörande del för att ett försvar ska fungera i praktiken. Beslutet i utskottet var dock inte helt enigt på alla punkter. Även om partierna är överens om att försvaret behöver mer pengar, fanns det olika åsikter om exakt hur allt ska styras och fördelas. Det finns till exempel en reservation från Socialdemokraterna när det gäller vissa organisationsfrågor, och andra partier som Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har lämnat särskilda yttranden. Men i det stora hela ställde sig utskottet bakom regeringens förslag och sa nej till de alternativa förslag som andra partier hade lagt fram i sina motioner. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige fortsätter att rusta upp i snabb takt. Det handlar om att kunna försvara Sverige, men också om att leva upp till kraven som ställs på oss som medlemmar i Nato och att kunna fortsätta stödja Ukraina. Genom att godkänna både budgeten för 2026 och planerna som sträcker sig långt in i framtiden, har politiken lagt rälsen för hur det svenska totalförsvaret ska utvecklas under många år framöver.

Riksdagen har nu fattat ett stort och viktigt beslut om hur mycket pengar Sverige ska satsa på trygghet och säkerhet inför år 2026. Det handlar om det som kallas för utgiftsområde 6, vilket täcker både det militära försvaret och samhällets krisberedskap. Summan som har klubbats igenom är enorm – cirka 225 miljarder kronor enbart för år 2026. Men varför satsar vi så mycket pengar, och vad ska de egentligen användas till? För att förstå beslutet måste man titta på omvärlden. Vi lever i en tid där säkerhetsläget har försämrats, inte minst på grund av kriget i Ukraina. Dessutom är Sverige nu medlem i försvarsalliansen Nato. Detta ställer helt nya krav på oss. Vi måste kunna försvara vårt eget land, men också ha förmågan att hjälpa våra allierade om det skulle behövas. Därför har riksdagen sagt ja till regeringens förslag att öka anslagen rejält. Sveriges totalförsvar består av två delar: det militära försvaret och det civila försvaret. Det militära försvaret handlar om Försvarsmakten – soldater, stridsvagnar, flygplan och fartyg. En stor del av pengarna går till att köpa in ny materiel och rusta upp den vi redan har. Riksdagen har godkänt investeringsplaner som sträcker sig ända fram till år 2037. Det betyder att man planerar långsiktigt för att bygga upp en starkare försvarsmakt under många år framöver. Ett konkret exempel som nämns i beslutet gäller artillerisystemet Archer. Det är ett av världens mest avancerade artilleripjäser. Regeringen har nu fått tillstånd att sälja nytillverkade Archer-system till Lettland och även låna ut befintliga system dit. Det är ett sätt att samarbeta med våra grannländer och stärka försvaret runt Östersjön. Den andra delen är det civila försvaret. Det handlar om samhällets motståndskraft. Om det blir krig eller en stor kris måste vardagen fortfarande fungera så bra som möjligt. Vi behöver el, vatten, mat, sjukvård och fungerande transporter. Här har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) en viktig roll. Riksdagen har godkänt investeringar för att stärka krisberedskapen mellan 2026 och 2028. Det handlar också om att stärka cybersäkerheten, alltså skyddet mot datorintrång och cyberattacker som kan slå ut viktiga system. Myndigheter som FRA (Försvarets radioanstalt) får en större roll i att skydda Sverige digitalt. Ett annat beslut handlar om logistik, alltså hur man flyttar och lagrar utrustning och förnödenheter. Försvarsmaktens logistik ska lokaliseras till Stockholms län för att bli mer effektiv. Men att bygga upp ett försvar tar tid och är inte problemfritt. I rapporten framkommer det att det finns utmaningar. Det är brist på personal inom vissa nyckelområden, och det är svårt att få tag på all den utrustning som behövs snabbt eftersom efterfrågan i världen är så stor. Priserna på material har gått upp och det är kö till fabrikerna som tillverkar vapen och fordon. För dig som är ung är detta beslut extra relevant eftersom det påverkar framtidens arbetsmarknad och plikttjänstgöring. Fler kommer att behövas inom försvaret, både som anställda soldater och genom värnplikt. Dessutom återinförs civilplikt inom vissa områden, som till exempel räddningstjänst och elförsörjning. Det innebär att fler medborgare kan bli kallade att hjälpa till om krisen eller kriget kommer. Sammanfattningsvis visar beslutet att Sverige tar säkerheten på största allvar. Genom att satsa 225 miljarder kronor vill man se till att vi har ett starkt militärt skydd och ett robust samhälle som klarar av svåra påfrestningar, oavsett vad som händer i omvärlden.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen ett viktigt beslut om hur Sverige ska bidra till militäralliansen Natos säkerhet under det kommande året. Det handlar om att svenska soldater, sjömän och piloter ska kunna skickas utomlands för att delta i det som kallas för avskräckning och försvar. Eftersom Sverige numera är medlem i Nato har vi lovat att hjälpa till att skydda andra medlemsländer, precis som de har lovat att skydda oss. Beslutet som riksdagen har klubbat igenom innebär att regeringen får tillstånd att skicka iväg svenska förband till olika platser inom det nordatlantiska området fram till den 31 december 2026. Det är inte en obegränsad mängd personal det handlar om, utan riksdagen har satt tydliga tak för hur många som får åka. För armén, alltså markförband och specialförband, ligger gränsen på högst 1 700 personer. För marinen, som arbetar till sjöss med fartyg, är gränsen 700 personer. För flygvapnet och luftförsvaret får högst 600 personer delta. Totalt sett är det alltså en ganska stor insats som Sverige gör för att visa att vi tar vårt ansvar i alliansen. En central del i detta beslut är begreppet avskräckning. Det kan låta lite hårt, men tanken är faktiskt att bevara freden. Genom att Nato har soldater på plats i länder som ligger nära oroliga områden, till exempel i Lettland och Finland, visar man tydligt att man är redo att försvara sig. Syftet är att ingen ska våga anfalla. Det fungerar lite som ett lås på dörren eller ett larm; det finns där för att stoppa inbrottstjuven innan brottet ens har begåtts. De svenska soldaterna kommer bland annat att vara en del av en multinationell styrka i Lettland, men även delta i övningar och bevakning i Finland samt till sjöss och i luften. Det finns också en allvarligare sida av beslutet. Även om huvudsyftet är att bevara freden, så innebär beslutet att om ett annat Nato-land skulle bli anfallet, så kan de svenska styrkorna som redan är på plats behöva stanna kvar och strida. Det är detta som är kärnan i Natos artikel 5, som säger att ett angrepp mot ett medlemsland är ett angrepp mot alla. I riksdagen var de flesta partier överens om att detta är rätt väg att gå för Sverige. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, som förberett frågan, menar att det är avgörande för Sveriges egen säkerhet att vi är en pålitlig medlem i Nato. Men alla tyckte inte exakt lika. Vänsterpartiet valde att reservera sig mot en del av beslutet. De stöder att Sverige skickar trupp för att skydda våra grannländer, men de ville att riksdagen skulle sätta upp en tydlig regel om att svenska soldater aldrig får delta i övningar eller verksamhet där kärnvapen är inblandade. De menar att kärnvapen gör världen osäkrare. Utskottets majoritet, alltså de flesta andra partier, sa nej till detta krav. De menar att Sverige har gått med i Nato utan några sådana specialregler och att vi måste ställa upp på hela Natos strategi, som även inkluderar kärnvapen som en sista utväg för avskräckning. Det fanns också två ledamöter som ville att riksdagen skulle säga nej till hela förslaget, eftersom de anser att Natomedlemskapet gör Sverige mindre säkert, men deras förslag röstades ner. Sammanfattningsvis betyder dagens beslut att svensk militär under 2026 kommer att synas mer ute i Europa och i vårt närområde. Det är en del av Sveriges nya vardag som allierad, där vi tillsammans med andra länder bygger en gemensam mur för att försöka hålla kriget borta från våra gränser.

Riksdagen har den 10 december 2025 fattat beslut om en ny omfattande lag som kallas cybersäkerhetslagen. Det här är ett beslut som påverkar hur säkert vårt digitala samhälle är i grunden. Tänk dig en vardag där inget fungerar som det ska. Bussen går inte, det kommer inget vatten ur kranen, sjukhusen kan inte komma åt sina journaler och du kan inte betala med din mobil. Det låter kanske som en film, men det är precis den typen av kaos som allvarliga cyberattacker kan orsaka. För att förhindra detta har politikerna nu bestämt att vi behöver strängare regler i Sverige. Lagen bygger på ett EU-direktiv som heter NIS 2. Ett direktiv är en sorts regelbok från EU som alla medlemsländer måste följa genom att skriva in det i sina egna lagböcker. Den nya svenska lagen ersätter en gammal lag, men den stora skillnaden är att den nya lagen omfattar många fler företag och organisationer. Det handlar inte bara om militären eller polisen, utan om verksamheter som vi är beroende av varje dag. Lagen pekar ut sektorer som energi, transporter, bankverksamhet, sjukvård, dricksvatten och digital infrastruktur. Även företag som driver stora sökmotorer och sociala nätverkstjänster omfattas om de är tillräckligt stora. Vad innebär då lagen i praktiken? De företag och myndigheter som omfattas måste bli mycket bättre på att skydda sina nätverk och datasystem. Det kallas för att vidta säkerhetsåtgärder. Det kan handla om tekniska saker som bättre brandväggar och kryptering, men också om rutiner som att utbilda personalen så att de inte råkar släppa in virus i systemen eller klickar på farliga länkar. En viktig nyhet är att cheferna högst upp i organisationerna, till exempel styrelsen och verkställande direktören, får ett tydligare ansvar. De måste gå utbildningar i cybersäkerhet och se till att reglerna följs. Om en attack ändå sker, eller om något går sönder så att en viktig tjänst slutar fungera, ställer lagen hårda krav på rapportering. Organisationen måste varna myndigheterna inom 24 timmar om de upptäcker en betydande incident. Det är för att staten snabbt ska få en överblick och kunna varna andra så att inte fler drabbas av samma problem. Därefter ska en mer utförlig rapport skickas in inom 72 timmar. För att se till att lagen tas på allvar införs möjligheter till kännbara straff. Om ett företag slarvar med säkerheten eller struntar i att rapportera en incident kan de tvingas betala stora summor i så kallade sanktionsavgifter. Det fungerar ungefär som böter, men för stora företag kan det handla om belopp på många miljoner kronor. Det finns till och med en möjlighet att förbjuda chefer att ha ledande positioner om de har misskött sig grovt. Beslutet i riksdagen föregicks av diskussioner. Även om utskottet i stort var överens om att lagen behövs, fanns det invändningar från flera partier (S, V, C och MP). De hade så kallade reservationer där de bland annat påpekade att kommuner och regioner kan behöva mer pengar för att klara av de nya kraven, och att det måste vara tydligt vilka småföretag som egentligen omfattas. Trots detta röstades huvudförslaget igenom, delvis genom votering där ledamöterna röstar ja eller nej, och delvis genom acklamation där talmannen avgör beslutet genom att lyssna på ledamöternas rop. Den nya cybersäkerhetslagen börjar gälla den 15 januari 2026. Syftet är att skapa ett starkare skydd för hela Sverige. I en orolig omvärld där digitala hot blir allt vanligare är detta ett sätt att bygga en digital mur runt våra viktigaste samhällsfunktioner.