Riksdagen har nu bestämt hur mycket pengar som ska gå till ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning för år 2026. Detta område, som kallas utgiftsområde 10, omfattar en mycket stor summa pengar, närmare bestämt cirka 122 miljarder kronor. Beslutet fattades den 10 december 2025 och innebär att regeringens budgetförslag kommer att gälla. Här går vi igenom vad beslutet innebär för dig och hur det gick till när politikerna bestämde. Beslutet om själva pengarna, som var punkt 2 på dagordningen, fattades genom något som kallas acklamation. Det är ett sätt att besluta utan att räkna varje enskild röst via knapptryckning. I stället frågar talmannen kammaren om de stöder förslaget, och eftersom ja-ropen från regeringens samarbetspartier var tydligt starkast, klubbades beslutet igenom direkt. Det innebär att riksdagen sa ja till att fördela miljarderna till bland annat sjukpenning, aktivitetsersättning och rehabilitering. Det innebär också att oppositionens förslag, som bland annat handlade om att ta bort karensavdraget och höja vissa ersättningar, inte gick igenom. En viktig nyhet i beslutet, som är särskilt relevant för unga vuxna, handlar om studier. Riksdagen sa ja till lagändringar som ska göra det lättare och tryggare att studera om man har sjuk- eller aktivitetsersättning. Från och med mitten av 2026 ska man kunna ha sin ersättning ”vilande” medan man studerar. Det betyder att man kan pausa ersättningen för att testa att plugga, utan att riskera att bli av med sin ekonomiska trygghet om studierna inte skulle fungera. Syftet är att fler ska våga ta steget mot utbildning och arbete. Det fanns dock en punkt där det krävdes en formell omröstning, en så kallad votering. Det gällde punkt 1, som handlar om det övergripande målet för politiken. Idag är målet att sjukfrånvaron i Sverige ska vara ”låg och stabil”. Vänsterpartiet lade fram ett förslag om att ändra detta mål. De menade att fokus borde flyttas från att hålla nere siffrorna till att istället handla om att ge ekonomisk trygghet och stöd tillbaka till arbete. Riksdagen röstade dock nej till detta förslag, och det gamla målet om låg och stabil sjukfrånvaro ligger därmed fast. De partier som inte sitter i regeringen – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – valde att avstå från att delta i det slutgiltiga beslutet om budgeten när de insåg att de inte skulle vinna. Istället lämnade de in skriftliga förklaringar, så kallade särskilda yttranden, där de beskrev hur de hade velat fördela pengarna om de fått bestämma. Men sammanfattningsvis är det alltså regeringens politik som gäller för 2026, med en budget på 122 miljarder kronor och nya regler för studier vid sjukdom.

Den 10 december 2025 fattade riksdagen beslut om hur mycket pengar staten ska lägga på ekonomisk trygghet för familjer och barn under det kommande året. Det här är ett av statens så kallade utgiftsområden, specifikt nummer 12, och det handlar om väldigt mycket pengar. Totalt har riksdagen bestämt att cirka 104 miljarder kronor ska gå till detta område år 2026. Det är pengar som används till bland annat barnbidrag, föräldrapenning, bostadsbidrag och underhållsstöd. Syftet med dessa bidrag är att se till att alla barnfamiljer i Sverige ska ha en bra ekonomisk standard och att minska skillnaderna mellan olika hushåll. Beslutet innebär att regeringens budgetförslag har gått igenom. En av de största förändringarna som kommer att märkas för många familjer handlar om bostadsbidraget. Många barnfamiljer har svårt att få ekonomin att gå ihop på grund av höga hyror och levnadskostnader. Därför har riksdagen bestämt att höja gränserna för hur höga bostadskostnader man får ha för att få bidrag. Det betyder att bidraget kommer att stämma bättre överens med vad hyrorna faktiskt ligger på idag. Familjer med låga inkomster kommer därmed att kunna få mer hjälp med att betala sin hyra från och med den 1 januari 2026. En annan viktig förändring rör reglerna för tillfällig föräldrapenning, det som i vardagligt tal ofta kallas för vabb (vård av barn). Föräldrar som har barn som behöver särskilt stöd kommer att få bättre möjligheter att vara borta från jobbet utan att förlora inkomst. De nya reglerna gör det tydligt att man kan få ersättning om man behöver vara med i skolan för att introducera barnet till hjälpmedel, eller om man måste gå på möten med skolan som handlar om barnets sjukdom eller funktionsnedsättning. Det blir också möjligt för båda föräldrarna att få ersättning för att gå på samma möte, vilket kan vara viktigt när man ska planera stöd för sitt barn. Samtidigt skärps reglerna kring själva ansökan. Tidigare har föräldrar haft 90 dagar på sig att ansöka om vabb-ersättning hos Försäkringskassan. Från och med den 1 april 2026 kortas den tiden ner till 30 dagar. Det görs för att minska risken för felaktiga utbetalningar och fusk. Innan beslutet fattades i riksdagen har förslagen diskuterats i socialförsäkringsutskottet. Där har de andra partierna, oppositionen, lagt fram sina egna förslag. Socialdemokraterna ville till exempel höja barnbidraget med 200 kronor i månaden, Miljöpartiet med 350 kronor och Vänsterpartiet med 400 kronor. Centerpartiet ville istället göra om flerbarnstillägget. Men eftersom regeringspartierna och Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen röstades oppositionens förslag ner. De partier som förlorade omröstningen valde att lämna så kallade särskilda yttranden, där de förklarar vad de hade velat göra istället, men de accepterar att regeringens budget är den som gäller. Beslutet i riksdagens kammare togs genom acklamation. Det är ett fint ord för när man inte behöver räkna varje röst, utan talmannen hör på ja-ropen att en tydlig majoritet är överens. Därmed är budgeten för 2026 spikad, och de nya lagarna börjar gälla under nästa år.

Riksdagens civilutskott har nu sagt sitt om hur statens pengar ska användas när det gäller samhällsplanering, bostäder och konsumentfrågor för år 2026. Detta rör det som kallas för utgiftsområde 18 i statens budget. Totalt handlar det om cirka 1,8 miljarder kronor som ska fördelas till olika myndigheter och insatser. Utskottet har valt att ställa sig bakom regeringens förslag och säger därmed nej till de alternativa budgetförslag som oppositionspartierna har lagt fram. En stor del av pengarna går till Boverket, som är den myndighet som ansvarar för samhällsplanering, byggande och boende. I budgeten för 2026 får Boverket ökade resurser för att kunna arbeta mer med civil beredskap. Det handlar om att samhället ska fungera även vid kriser eller krig, vilket är en fråga som blivit allt viktigare i omvärldsläget. Boverket får också pengar för att arbeta med ett nytt system för hur nyanlända personer ska bosätta sig i Sverige samt för att kontrollera intyg för bostadsrättsföreningar. En annan myndighet som får en central roll i budgeten är Lantmäteriet. De ansvarar för kartor och fastighetsgränser i Sverige. Här görs en särskild satsning för att öka säkerheten. Lantmäteriet ska få mer pengar för att kunna göra noggrannare identitetskontroller när någon ansöker om lagfart, det vill säga beviset på att man äger en fastighet. Syftet med detta är att försvåra för kriminella gäng att använda fastighetsaffärer för att tvätta pengar eller bedriva olaglig verksamhet. Det handlar också om att ha bättre kontroll över utländska köp av fastigheter i Sverige. Inom området konsumentpolitik föreslås Konsumentverket få mer pengar för att bland annat granska farliga produkter och använda ny teknik som artificiell intelligens för att effektivisera sitt arbete. Det är också avsatt medel för att följa matprisernas utveckling, en fråga som påverkar många hushålls ekonomi. Det finns dock en tydlig politisk oenighet kring budgeten. Oppositionspartierna, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, har i sina egna förslag velat se andra prioriteringar. Flera av dessa partier har velat satsa mer pengar på att bygga bort bostadsbristen, särskilt genom stöd till att bygga billiga hyresrätter och studentbostäder. De har också velat se mer pengar till energieffektivisering, det vill säga att göra hus mer klimatsmarta så att de drar mindre el. Eftersom regeringen har stöd av en majoritet i utskottet, har dessa förslag röstats ner. Oppositionspartierna har därför lämnat så kallade särskilda yttranden där de förklarar hur de hellre hade velat använda pengarna. Utöver budgeten har utskottet även behandlat frågor om sjöfylleri. Det har funnits förslag från enskilda politiker om att se över reglerna för alkoholgränsen på sjön. Idag är gränsen 0,2 promille för att köra vissa båtar, vilket är samma gräns som för bilkörning. Utskottet anser att den nuvarande lagen fungerar bra och att det inte behövs någon ny utredning eller ändring av reglerna. Därför föreslås att riksdagen ska avslå dessa förslag. Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande att regeringens linje ligger fast. Det blir färre statliga bidrag för att bygga nya hyresrätter jämfört med tidigare år, men mer fokus på säkerhet, kontroll och beredskap inom bostads- och fastighetssektorn. Det slutgiltiga beslutet tas av riksdagen den 10 december.

Den 10 december 2025 fattar riksdagen beslut om hur mycket pengar staten ska lägga på samhällsplanering, bostäder och konsumentpolitik för det kommande året. Det handlar om ett område i statsbudgeten som kallas utgiftsområde 18. Civilutskottet, som är den grupp i riksdagen som förbereder dessa frågor, har granskat regeringens förslag och sagt ja till det. Det innebär att cirka 1,8 miljarder kronor kommer att fördelas till olika myndigheter och insatser under 2026. För dig som är ung kanske statsbudgeten låter krånglig, men besluten påverkar din vardag på flera sätt. Det handlar om allt från möjligheten att hitta en bostad i framtiden till dina rättigheter när du handlar på nätet. Inom detta utgiftsområde finns två huvuddelar: samhällsplanering och bostadsmarknad samt konsumentpolitik. När det gäller bostäder går en stor del av pengarna till myndigheter som Boverket och Lantmäteriet. Boverket arbetar med regler för hur vi bygger hus och hur vi kan göra våra städer mer hållbara. Lantmäteriet har hand om kartor och gränser för fastigheter. En viktig fråga i debatten har varit hur man ska få fart på bostadsbyggandet. Det byggs färre bostäder än vad som behövs, vilket skapar bostadsbrist. Regeringen anser att marknaden ska styra byggandet och satsar bland annat på att göra det lättare att äga sitt eget boende, till exempel småhus. De lägger också pengar på att effektivisera byggregler. Oppositionspartierna, som i det här fallet består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, hade andra idéer. De ville se mer statliga bidrag, så kallade investeringsstöd, för att bygga fler hyresrätter och studentbostäder som folk har råd med. De ville också satsa mer pengar på att göra gamla hus mer energisnåla för att spara på klimatet. Eftersom en majoritet i riksdagen röstar på regeringens förslag, går dessa alternativa förslag inte igenom. I stället för att reservera sig mot hela budgeten har oppositionspartierna lämnat in så kallade särskilda yttranden, där de förklarar vilken politik de hellre hade sett. Den andra delen av beslutet handlar om konsumentpolitik. Här är Konsumentverket en central aktör. De jobbar för att du som konsument ska vara trygg. Det kan handla om att stoppa farliga produkter, granska reklam som riktar sig till unga eller se till att företag följer reglerna vid näthandel. I budgeten för 2026 får Konsumentverket mer pengar för att bland annat kunna använda ny teknik som AI för att hitta brister hos företag, men också för att hålla koll på matpriserna. Ett annat ämne som togs upp i samband med detta beslut var reglerna för sjöfylleri, alltså att köra båt onykter. Det fanns förslag från enskilda politiker om att se över promillegränsen på sjön. Utskottet valde dock att säga nej till dessa förslag, eftersom lagen nyligen har utvärderats och bedöms fungera bra som den är. Sammanfattningsvis innebär beslutet att riksdagen godkänner regeringens plan för 2026. Det betyder att de pengar som regeringen föreslagit nu kommer att betalas ut till myndigheterna för att de ska kunna sköta sina uppdrag med att planera samhället, kontrollera byggande och skydda oss konsumenter.

Riksdagens konstitutionsutskott har sagt ja till ett förslag som handlar om att tillfälligt utöka Lagrådets kapacitet under våren 2026. Detta kan låta som en liten teknisk detalj, men det spelar en stor roll för hur nya lagar kommer till i Sverige och för att se till att vår demokrati fungerar som den ska. För att förstå beslutet behöver vi först titta på vad Lagrådet faktiskt gör. I Sverige kan regeringen inte bara bestämma nya lagar hur som helst. När regeringen vill genomföra en förändring skriver de ett lagförslag, som kallas för en proposition. Men innan riksdagen får rösta om förslaget måste det ofta passera en viktig kontrollstation: Lagrådet. Lagrådet består av mycket erfarna domare från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen. Deras uppgift är att agera som en juridisk besiktningsman. De granskar förslagen för att se till att de inte bryter mot grundlagen eller krockar med andra lagar som redan finns. De kollar också så att lagtexten är tydlig så att vanliga människor kan förstå vad som gäller. Det här är en viktig del av vår rättssäkerhet. Problemet som nu har uppstått handlar om arbetsbördan inför våren 2026. Regeringen planerar att lägga fram en väldigt stor mängd lagförslag under den perioden. Eftersom det är valår 2026 vill de hinna få igenom så mycket politik som möjligt innan sommaren. För att riksdagen ska hinna besluta om lagarna innan sommaruppehållet finns det en deadline i mars, en så kallad stoppdag. Det innebär att väldigt många lagförslag skickas till Lagrådet samtidigt strax innan detta datum. Det skapar en enorm kö, lite som rusningstrafik fast med lagböcker. Om Lagrådet inte hinner med att granska allt noggrant finns det en risk att lagstiftningsprocessen stannar av, eller att granskningen inte blir lika grundlig som den borde vara. Enligt de regler som finns idag får Lagrådet arbeta på högst fem avdelningar samtidigt. En avdelning är en grupp domare som jobbar tillsammans med att granska lagar. Regeringen har insett att fem avdelningar troligen inte kommer att räcka för att hantera den stora mängden arbete som väntar under första halvan av 2026. Därför har de föreslagit att man tillfälligt ska ändra lagen så att Lagrådet får ha sex avdelningar istället för fem. Det här ska gälla under en begränsad period, från januari till juni 2026. Konstitutionsutskottet, som är den grupp i riksdagen som har tittat närmare på förslaget, håller med regeringen. De anser att det är nödvändigt att göra den här ändringen för att undvika proppar i systemet. Utskottet föreslår till och med att ändringen ska börja gälla lite tidigare än vad regeringen först tänkte, redan den 9 januari 2026, för att vara på den säkra sidan. Att utöka antalet avdelningar innebär att fler domare behöver kallas in. Lagen säger att högst sex justitieråd (domare från de högsta domstolarna) får tas i anspråk samtidigt för detta, för att inte dränera domstolarna på all sin personal. Därför kommer de extra platserna i Lagrådet sannolikt att fyllas av exempelvis pensionerade justitieråd som har lång erfarenhet och kan rycka in när det behövs som mest. Sammanfattningsvis handlar beslutet om att ge Sveriges laggranskare rätt verktyg och resurser för att klara av en väntad arbetstopp, så att de nya lagar som stiftas i Sverige fortsätter att hålla hög kvalitet och följer vår grundlag.

Sveriges riksdag har röstat ja till att ändra grundlagen för att göra landet bättre rustat för allvarliga kriser och krig. Beslutet innebär att regeringen och riksdagen får nya verktyg för att kunna fatta snabba beslut om det värsta skulle inträffa. Här förklarar vi vad beslutet handlar om och varför det är viktigt för vår demokrati. Grundlagen är de viktigaste lagarna vi har i Sverige. De skyddar vår demokrati och våra rättigheter. Att ändra en grundlag är en lång process som kräver två beslut med ett riksdagsval emellan. Det beslut som riksdagen nu har fattat innebär att förslaget antas som vilande. Det betyder att riksdagen måste rösta ja en gång till efter nästa val för att reglerna ska börja gälla på riktigt, vilket planeras ske den 1 januari 2027. Bakgrunden till förslaget är att man har sett att de gamla reglerna inte räcker till i dagens samhälle. Tidigare har lagarna varit tydliga gällande vad som händer vid fred och vad som händer vid krig. Men i dag kan Sverige drabbas av allvarliga kriser som inte är krig, till exempel pandemier, naturkatastrofer eller terrorhot. I sådana lägen måste beslut kunna fattas mycket snabbt för att skydda befolkningen. Det nya förslaget handlar om tre huvudområden: För det första ska det bli möjligt för regeringen att fatta beslut som normalt sett riksdagen bestämmer om, om det råder en allvarlig kris i fredstid. Det kan handla om nya lagar som måste införas omedelbart. För att detta ska få ske måste riksdagen ge sitt godkännande med en stor majoritet. Det finns också en nödbrems: riksdagen kan när som helst återkalla regeringens makt om de tycker att den används fel. Detta är en balansgång mellan att kunna handla snabbt och att behålla demokratisk kontroll. För det andra ändras reglerna för Krigsdelegationen. Krigsdelegationen är som en mini-riksdag som består av 51 ledamöter. Om Sverige hamnar i krig och det blir för farligt för alla 349 riksdagsledamöter att samlas, tar Krigsdelegationen över riksdagens uppgifter. Förslaget innebär att man behåller denna lösning men justerar vilka som får sitta med, till exempel att talmannen inte ska ha rösträtt på samma sätt som tidigare och att statsråd inte får ingå. För det tredje stärks riksdagens möjligheter att sammanträda digitalt. Om det av säkerhetsskäl inte går att mötas fysiskt i Stockholm, ska riksdagen kunna hålla sina möten på distans. Det handlar om att demokratin måste fungera även om riksdagshuset skulle vara hotat eller förstört. Beslutet i riksdagen fattades efter debatt där vissa partier hade invändningar. Miljöpartiet reserverade sig mot delar av förslaget eftersom de ansåg att regeringen får för stor makt att inskränka fri- och rättigheter utan att riksdagen godkänt det i förväg. Vänsterpartiet ville se en översyn av Lagrådets roll för att säkra rättssäkerheten ytterligare. Trots dessa invändningar röstade en majoritet av riksdagen ja till förslaget. Sammanfattningsvis handlar detta om att modernisera Sveriges skyddsnät. Genom att förbereda lagarna nu hoppas man att Sverige ska stå stadigt även om det blåser storm i framtiden.

Den 3 december 2025 fattade riksdagen ett beslut som rör hur vi kontrollerar en av Sveriges viktigaste finansiärer av vetenskaplig forskning. Beslutet grundar sig på konstitutionsutskottets betänkande KU15 och handlar om den årliga revisionen av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Det kan låta krångligt vid en första anblick, men det handlar i grunden om att säkerställa att stora summor pengar hanteras på rätt sätt och att de som granskar detta kan göra sitt jobb helt oberoende. För att förstå beslutet måste vi först titta på vad Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond är för något. Det är en stiftelse som har till uppgift att främja och understödja vetenskaplig forskning som är knuten till Sverige. Fonden har sitt ursprung i en donation från Riksbanken i samband med deras 300-årsjubileum 1968. Idag förvaltar stiftelsen tillgångar värda cirka 20 miljarder kronor. Eftersom pengarna ursprungligen kommer från det allmänna har riksdagen alltid haft ett stort ansvar för stiftelsen. Riksdagen utser exempelvis styrelsen och tar emot stiftelsens årsredovisning. En viktig del i kontrollen av stiftelsen är den så kallade revisionen. Revision innebär att revisorer granskar bokföringen och styrelsens arbete för att se till att allt går rätt till och att siffrorna stämmer. Hittills har denna uppgift legat på Riksrevisionen, som är en myndighet under riksdagen med uppdrag att granska den statliga verksamheten. Men nu har Riksrevisionen flaggat för att det nuvarande systemet har juridiska och praktiska problem. Problemet ligger i krocken mellan olika regelverk. Riksrevisionen granskar normalt statliga myndigheter, men Jubileumsfonden är en stiftelse och lyder under stiftelselagen. Enligt stiftelselagen måste revisionen göras av en auktoriserad revisor. Auktoriserade revisorer står under tillsyn av en annan myndighet som heter Revisorsinspektionen. Här uppstår en märklig situation: Riksrevisionen har i uppdrag att granska Revisorsinspektionen, samtidigt som Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över de revisorer som arbetar på Riksrevisionen. Det blir en cirkel där ”granskaren granskas av den de granskar”, vilket kan skada förtroendet för oberoendet. För att lösa detta har Riksrevisionen beslutat att deras anställda inte längre ska vara auktoriserade revisorer under sin anställningstid. Men utan auktoriserade revisorer kan Riksrevisionen inte lagligt genomföra granskningen av Jubileumsfonden på det sätt som stiftelselagen kräver. Därför behövs en förändring. Riksdagen har nu lyssnat på detta och beslutat att en utredning ska tillsättas. En särskild utredare ska se över hur revisionen av stiftelsen ska gå till i framtiden. Syftet är att hitta ett system där revisionen fungerar lagligt och praktiskt, utan att Riksrevisionens oberoende ifrågasätts. Samtidigt har riksdagen varit tydlig med en sak: banden mellan riksdagen och stiftelsen ska fortsätta vara starka. Även i framtiden ska stiftelsens årsredovisning och revisionsberättelse lämnas till riksdagen för granskning. Historiskt sett har stiftelsen haft en unik ställning. Redan på 1980-talet, när stiftelsen blev mer självständig från Riksbanken, slogs det fast att riksdagens revisorer skulle ha insyn. Det är denna tradition av demokratisk insyn i hur forskningspengarna används som riksdagen vill värna om, även om formerna för själva granskningen nu måste moderniseras. Beslutet i kammaren fattades med acklamation. Det betyder att det inte krävdes någon votering med rösträkning, utan att alla partier var överens om att förslaget var bra. Nu väntar arbetet med att utreda frågan vidare för att hitta en hållbar lösning för framtiden.

Nu är det bestämt hur mycket statliga pengar som ska gå till kultur, idrott, medier och trossamfund under år 2026. Riksdagen har röstat ja till regeringens budgetförslag för det som kallas utgiftsområde 17. Totalt handlar det om cirka 17,3 miljarder kronor som ska fördelas på allt från teatrar och museer till idrottsföreningar och public service. Beslutet innebär inte bara en fördelning av pengar utan också förändringar i hur vissa myndigheter är organiserade och hur spelmarknaden ska regleras. En stor del av beslutet handlar om finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst, det som kallas public service. Det gäller företagen Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR). Riksdagen har godkänt hur mycket pengar dessa bolag ska få för att driva sin verksamhet under 2026. Samtidigt justeras den avgift som vi medborgare betalar via skatten för public service. Eftersom det har kommit in mer pengar än beräknat på det särskilda kontot för public service, har riksdagen beslutat att sänka taket för avgiften något. Det innebär att den del av din inkomst som ligger till grund för avgiften justeras, för att undvika att staten samlar på sig ett för stort överskott av dessa pengar. En annan viktig förändring i årets beslut rör strukturerna för statliga kulturinstitutioner. Regeringen vill effektivisera verksamheten och minska antalet myndigheter. Därför har riksdagen godkänt att man tar bort vissa tidigare låsningar, så kallade riksdagsbindningar. Detta gör det möjligt för regeringen att slå ihop vissa verksamheter. Konkret innebär det att Nämnden för hemslöjdsfrågor ska flytta in under Statens kulturråd. Dessutom ska Statens konstråd och arkitekturmyndigheten ArkDes inordnas i Moderna museet, och Statens försvarshistoriska museer ska slås ihop med Statens maritima och transporthistoriska museer. Syftet är att spara pengar på administration och samordning. Beslutet innehåller också nya mål för spelmarknaden, alltså den marknad som handlar om spel om pengar, som casino och betting. Målet är att marknaden ska vara sund och säker och stå under offentlig kontroll. En viktig nyhet är att det ska ställas tydligare krav på information till spelarna. Det ska vara lätt att förstå spelets villkor och risker, och det ska finnas ett starkt skydd för konsumenterna för att motverka spelberoende och skuldsättning. Samtidigt ska man se till att intäkter från spel även fortsättningsvis kan bidra till allmännyttig ideell verksamhet, som till exempel idrottsrörelsen. Innan beslutet fattades fanns det flera alternativa förslag från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier ville prioritera pengarna annorlunda jämfört med regeringen och Sverigedemokraterna. Oppositionen ville bland annat lägga mer pengar på studieförbund, som ordnar studiecirklar och kurser, samt satsa mer på kulturskolan för att fler barn och unga ska få möjlighet att lära sig spela instrument eller utöva teater. De lyfte också fram behovet av mer pengar till idrotten, särskilt parasport och idrott i utsatta områden. Eftersom regeringspartierna har majoritet röstades dock dessa motförslag ner, men oppositionspartierna har lämnat in så kallade särskilda yttranden där de förklarar sin politik. Sammanfattningsvis innebär riksdagens beslut att de ekonomiska ramarna för kulturlivet och fritidssektorn nu är satta för 2026. Lagändringarna, inklusive de nya strukturerna för myndigheterna och justeringen av public service-avgiften, kommer att träda i kraft den 1 januari 2026.

Riksdagen har nu fattat det slutgiltiga beslutet om hur statens pengar ska fördelas inom kulturområdet, medier, trossamfund och fritid för år 2026. Det handlar om det som kallas utgiftsområde 17, och totalt rör det sig om cirka 17,3 miljarder kronor som ska användas för att stötta allt från museer och teatrar till idrottsrörelsen och public service. Beslutet fattades den 3 december 2025 i riksdagen efter förslag från kulturutskottet. För dig som är ung innebär detta beslut ramarna för hur mycket resurser som finns tillgängliga för många av de fritidsaktiviteter och mediekanaler du möter i din vardag. En av de stora punkterna i beslutet handlar om public service, det vill säga Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR). Riksdagen har godkänt finansieringen för dessa bolag för det kommande året. En intressant detalj för hushållens ekonomi är att taket för public service-avgiften justeras nedåt. Det innebär att den avgift som tas ut via skattsedeln kommer att beräknas på en något lägre inkomstnivå än tidigare, vilket görs för att undvika att det samlas för mycket pengar på det konto där avgifterna hamnar. Pengarna ska räcka till att producera nyheter, underhållning och utbildningsprogram som är reklamfria och tillgängliga för alla. Inom spelmarknaden, som berör allt från datorspel om pengar till vadhållning, har riksdagen beslutat om ett nytt politiskt mål. Det nya målet lägger stor vikt vid att du som konsument ska skyddas. Det ska finnas tydlig information till spelarna så att man förstår villkor och risker. Syftet är att skapa en sund och säker spelmarknad där risken för spelberoende minskar och där spel inte kan utnyttjas för kriminell verksamhet. En annan stor förändring som sker 2026 är att flera statliga myndigheter slås ihop eller organiseras om. Regeringen vill att statens administration ska bli effektivare så att mer pengar kan gå till själva verksamheten istället för till lokaler och chefer. Konkret innebär det att Nämnden för hemslöjdsfrågor läggs ner som egen myndighet och flyttar in hos Statens kulturråd. På samma sätt ska Statens konstråd och ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) inordnas i Moderna museet, och Statens försvarshistoriska museer ska slås ihop med Statens maritima och transporthistoriska museer. Detta är administrativa förändringar som kanske inte märks direkt för dig som besökare, men som syftar till att spara pengar på sikt. I samband med beslutet lyftes även andra förslag från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier hade i sina egna budgetförslag velat se mer pengar till bland annat kulturskolan och studieförbunden. De menar att regeringens budget inte satsar tillräckligt på att ge barn och unga i hela landet möjlighet att utöva kultur, spela instrument eller delta i studiecirklar. Oppositionen valde att inte formellt rösta emot regeringens totalbelopp i slutändan, men de lämnade in så kallade särskilda yttranden där de förklarade hur de hellre hade velat fördela pengarna. Eftersom regeringspartierna har majoritet, eller stöd för sin budget, klubbades beslutet igenom med acklamation, vilket betyder att ingen rösträkning behövdes i kammaren då utgången var given. Sammanfattningsvis ligger budgeten fast på drygt 17,3 miljarder kronor, och de nya lagändringarna och sammanslagningarna av myndigheter träder i kraft den 1 januari 2026.

Den 3 december 2025 fattade riksdagen beslut om hur mycket pengar som ska gå till kultur, medier, trossamfund och fritid under nästa år. Det handlar om utgiftsområde 17 i statens budget, och totalt rör det sig om drygt 17,3 miljarder kronor som ska fördelas. Besluten fattades genom acklamation, vilket innebär att riksdagsledamöterna svarade ja med röstrop utan att en formell rösträkning behövdes, eftersom det var tydligt att regeringens förslag skulle vinna. För dig som är ung påverkar detta beslut flera områden i vardagen, från filmerna du ser och musiken du lyssnar på, till möjligheten att idrotta eller gå på museum. En stor del av budgeten går till det som kallas kulturområdesövergripande verksamhet. Här ingår bland annat pengar till Kulturrådet som fördelar bidrag till allt från teatergrupper till bibliotek. Regeringen har valt att slå ihop vissa myndigheter för att spara pengar och göra arbetet effektivare. Till exempel ska Nämnden för hemslöjdsfrågor inordnas i Statens kulturråd, och Statens konstråd samt ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) ska slås ihop med Moderna museet. Även Statens försvarshistoriska museer ska upphöra som egen myndighet och ingå i en större grupp för maritima och transporthistoriska museer. En viktig fråga för många unga är idrotten. Regeringen lägger över två miljarder kronor på stöd till idrotten. Det finns särskilda satsningar på simskolor i utsatta områden för att fler ska lära sig simma. Samtidigt ville oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet) satsa ännu mer pengar här. De hade förslag om extra miljoner till parasport för barn och unga med funktionsnedsättning och mer pengar till idrottsföreningar i områden där få ungdomar idrottar i dag. Eftersom regeringen har majoritet röstades dessa förslag ner, men oppositionen har skrivit så kallade särskilda yttranden där de förklarar vad de hade velat göra i stället. Inom medieområdet beslutades om finansieringen av public service, alltså SVT, Sveriges Radio och UR. För 2026 får dessa bolag dela på nästan 10 miljarder kronor för att göra nyheter och program. En nyhet som kan märkas för de som betalar skatt är att public service-avgiften sänks något. Avgiften tas ut via skattsedeln, och eftersom det har kommit in mer pengar än beräknat i systemet justeras nu taket för hur mycket man max behöver betala. Ett annat område där det råder oenighet mellan partierna är folkbildningen, det vill säga studieförbund och folkhögskolor. Många ungdomar kommer i kontakt med studieförbund genom exempelvis replokaler för musik eller kurser. Regeringen har minskat anslagen hit jämfört med tidigare år, vilket oppositionen är starkt kritisk till. De menar att det slår mot kulturlivet på mindre orter och minskar möjligheterna för unga att utöva kultur. Regeringen menar å andra sidan att det behövs bättre kontroll över hur pengarna används. Slutligen har riksdagen också godkänt ett nytt mål för spelpolitiken. Det handlar om spel om pengar, som onlinekasinon och betting. Det nya målet betonar att marknaden ska vara sund och säker. Det ska finnas tydlig information till spelarna för att minska risken för spelberoende, och spelmarknaden ska inte kunna utnyttjas av kriminella för till exempel penningtvätt. Staten vill ha stark kontroll för att skydda konsumenterna, samtidigt som intäkterna från spel ska kunna gå till allmännyttiga ändamål som idrottsrörelsen.

Att driva ett land kostar pengar. Då handlar det inte bara om att bygga vägar, driva sjukhus eller betala lärarlöner, utan också om att finansiera själva demokratin. För att Sverige ska fungera måste vi ha en riksdag som stiftar lagar, en regering som styr landet och myndigheter som kontrollerar att allt går rätt till. Detta kallas med ett samlingsnamn för ”Rikets styrelse”. Nu har konstitutionsutskottet (KU) sagt ja till budgeten för detta område för år 2026. Det handlar om totalt cirka 21,6 miljarder kronor. Här går vi igenom vad pengarna ska användas till och varför det är viktigt för dig som medborgare. En stor del av pengarna går till Sveriges riksdag och regering. Riksdagen är de 349 ledamöter som folket har valt. För att de ska kunna göra sitt jobb krävs löner, assistenter och lokaler. Just nu pågår dessutom stora renoveringar av riksdagens byggnader för att de ska vara säkra och fungera i framtiden. Det kostar mycket pengar, och därför har riksdagen fått en ökad budget för fastighetsunderhåll. Eftersom 2026 är ett valår har man också avsatt extra pengar för att kunna genomföra valet på ett säkert och korrekt sätt. Regeringskansliet, där statsministern och alla andra ministrar arbetar tillsammans med sina tjänstemän, får den största delen av kakan, drygt 10,7 miljarder kronor. Dessa pengar ska också täcka kostnader för Sveriges ambassader utomlands och arbetet med att representera Sverige i EU och NATO. En annan viktig del av rikets styrelse är statschefen, alltså kungen. Kungliga hov- och slottsstaten får drygt 190 miljoner kronor. Dessa pengar ska täcka kostnader för kungafamiljens officiella uppdrag, statsbesök och skötseln av de kungliga slotten och parkerna som är en del av vårt kulturarv. Men demokrati handlar inte bara om de som bestämmer, utan också om de som granskar makten. Därför går en del av budgeten till Riksrevisionen och Justitieombudsmannen (JO). Riksrevisionen har till uppgift att kolla så att statens pengar används effektivt. JO finns till för att medborgare ska kunna klaga om de tycker att en myndighet har behandlat dem fel. Dessa funktioner är nödvändiga för att vi ska kunna lita på systemet. I budgeten ingår också stöd till media och nationella minoriteter. Mediestödet finns för att vi ska ha fria och oberoende tidningar i hela landet, vilket är avgörande för det fria ordet. Dessutom ges pengar till Sametinget för att värna samisk kultur och näringar. Även länsstyrelserna, som är regeringens förlängda arm ute i landet, får pengar via detta utgiftsområde. Beslutet innebär också en ändring i budgetlagen. Man tar bort begreppet överskottsmål och pratar istället om att budgeten ska vara i balans över tid. Regeringen ska också bli tydligare med att jämföra sina ekonomiska gissningar med EU-kommissionens prognoser för att se till att man räknar rätt. Det fanns andra förslag från oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet). De ville bland annat sänka anslaget till Regeringskansliet eller satsa mer pengar på minoritetspolitik och mediestöd. Men eftersom regeringen och Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen, blev det regeringens förslag som vann. Det innebär att ramarna för hur demokratins maskineri ska finansieras under 2026 nu är satta.

Riksdagen har beslutat att skärpa reglerna för vilka som får arbeta som offentliga biträden och tolkar i migrationsärenden. Beslutet togs den 26 november 2025 och syftar till att öka rättssäkerheten för människor som söker asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. De nya lagarna kommer att börja gälla den 1 januari 2026. För att förstå varför detta beslut är viktigt behöver vi först titta på vad ett offentligt biträde och en tolk gör. När en person kommer till Sverige och söker asyl befinner sig den personen ofta i en utsatt situation. Personen kan sällan svenska lagar och kanske inte talar språket. Därför utser staten ofta ett offentligt biträde, vilket är en jurist eller advokat som ska hjälpa den sökande att föra sin talan och se till att allt går rätt till. Staten står för kostnaden för denna hjälp. Det behövs ofta också en tolk som översätter allt som sägs mellan myndigheterna och den sökande. Under de senaste åren har det kommit rapporter om att systemet inte alltid fungerar som det ska. Det har funnits fall där offentliga biträden saknat nödvändig kunskap om lagarna eller inte engagerat sig tillräckligt i sina klienters ärenden. Det har också förekommit problem med tolkar som inte översätter korrekt. Eftersom besluten i dessa ärenden är livsavgörande för de inblandade – det handlar om rätten att få stanna i Sverige eller att bli utvisad – är det oerhört viktigt att alla som arbetar med processen är kompetenta. De nya reglerna innebär flera konkreta förändringar. För det första införs ett krav på att den som ska arbeta som offentligt biträde måste ha en juristexamen. Tidigare räckte det att personen ansågs "lämplig", men nu krävs alltså en formell utbildning för att garantera att biträdet kan juridiken. För det andra skärps reglerna kring något som kallas substitution. Det innebär att en advokat som har fått ett uppdrag inte längre får skicka någon annan i sitt ställe hur som helst. Tidigare har det hänt att en erfaren advokat tagit uppdraget, men sedan skickat en mindre erfaren kollega till mötena. Nu krävs särskilt tillstånd för att få göra så. En annan viktig del i beslutet är att myndigheter som Migrationsverket och Polisen får möjlighet att stänga av olämpliga biträden. Om en jurist missköter sig eller visar sig vara okunnig ska denne kunna förklaras obehörig. Det betyder att personen inte får ta fler uppdrag i migrationsärenden. När det gäller tolkar säger de nya reglerna att myndigheterna i första hand ska försöka anlita tolkar som är auktoriserade, vilket är en kvalitetsstämpel på att tolken är utbildad och testad. I riksdagen var de flesta partier överens om att dessa skärpningar behövs, men det fanns också förslag på att gå ännu längre. Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet och ville se obligatoriska kunskapstester för alla jurister som vill jobba med dessa frågor. De menade också att det är fel att Migrationsverket själva väljer vilka biträden som ska hjälpa de asylsökande, eftersom Migrationsverket är den myndighet som också fattar besluten. Miljöpartiet ville därför att domstolarna skulle ha ansvaret för att utse biträden för att göra processen mer oberoende. De ville även ha specifika lagkrav på kompetens om barns rättigheter för de som företräder barn. Utskottet och riksdagens majoritet tyckte dock att regeringens förslag var tillräckligt bra och röstade därför nej till dessa extra krav. Sammanfattningsvis innebär beslutet att kraven höjs för att säkerställa att ingen drabbas av felaktiga beslut på grund av att deras jurist eller tolk inte kan sitt jobb. Det handlar om att skydda den enskildes rättigheter och se till att skattepengarna går till kompetent personal.

Riksdagens skatteutskott har nu sagt ja till regeringens budgetförslag för nästa år som rör skatter, tullar och indrivning av skulder. Det handlar om en enorm summa pengar – totalt cirka 15,5 miljarder kronor som ska fördelas under år 2026. Förutom att se till att staten får in de pengar som behövs för att bekosta skola, vård och omsorg, ligger ett mycket stort fokus på att bekämpa den organiserade brottsligheten. För dig som är ung kan detta verka som byråkrati, men beslutet påverkar din vardag och trygghet mer än du tror. Tre myndigheter står i centrum för det här beslutet: Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Tillsammans fungerar de som en barriär mot den kriminella ekonomin. Skatteverket får den största delen av kakan, över 9,4 miljarder kronor. Deras uppdrag handlar inte bara om att samla in skatt från dina sommarjobbspengar. En viktig del är folkbokföringen, det vill säga registret över var alla människor bor. Det kanske låter tråkigt, men det är helt avgörande. Om kriminella skriver sig på falska adresser kan de lura till sig bidrag eller gömma sig från polisen. I budgeten läggs därför mer resurser på att kontrollera att folk verkligen bor där de säger att de bor, bland annat genom att använda ny teknik för identitetskontroller. Man vill också stoppa företag från att användas som verktyg för att tvätta svarta pengar. Tullverket får också mer resurser, totalt cirka 3,4 miljarder kronor. Deras roll vid gränsen har blivit allt viktigare för att stoppa införseln av vapen och droger. Under det senaste året har tullen hittat betydligt fler vapendelar än tidigare, vilket är en direkt insats mot gängvåldet. Med de nya pengarna ska tullen kunna göra fler kontroller och köpa in bättre teknisk utrustning, som exempelvis skannrar för att söka igenom lastbilar och containrar. Kronofogdemyndigheten, som får drygt 2,5 miljarder kronor, har två sidor. Dels hjälper de människor som hamnat i ekonomisk knipa och inte kan betala sina skulder. Tyvärr ser man att skulderna ökar i samhället. Men Kronofogden har också fått vassare verktyg för att ta lyxiga klockor, bilar och kontanter från kriminella som inte kan förklara hur de haft råd med dem. Detta kallas för distansutmätning och är ett sätt att slå mot gängens statussymboler och plånböcker. I riksdagen var det inte bara regeringen som tyckte till. Partierna i oppositionen – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – hade egna förslag. Socialdemokraterna ville exempelvis ge ännu mer pengar till Skatteverket för fler kontroller, medan Centerpartiet ville spara pengar genom att bland annat slopa den stora folkräkningen. Men eftersom riksdagen redan i ett tidigare skede bestämt den totala summan för budgeten, valde oppositionspartierna att inte rösta nej i slutändan. Istället lämnade de in så kallade särskilda yttranden, där de förklarar vad de hade velat göra annorlunda om de fick bestämma. Sammanfattningsvis visar detta beslut att staten ser ekonomiska medel som ett av de viktigaste vapnen mot brottslighet. Genom att strypa tillgången på pengar, vapen och falska identiteter hoppas man kunna göra samhället tryggare för alla.

Riksdagen har beslutat om nya lagar som ska göra vården och omsorgen i Sverige säkrare. Beslutet handlar om att ge myndigheten som kontrollerar vården, Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), mer makt och effektivare verktyg för att stoppa dåliga verksamheter. Målet är att ingen ska fara illa på ett boende eller när de får hjälp av samhället. Här går vi igenom vad beslutet innebär och varför politikerna tyckte olika i vissa frågor. För att förstå beslutet behöver vi först veta vad Ivo gör. Ivo är den myndighet som har till uppgift att granska socialtjänsten och hälso- och sjukvården. De ser till att lagar följs och att människor får en trygg och säker vård. Men fram till nu har det ibland varit svårt för Ivo att agera snabbt och kraftfullt när de upptäcker brister. Det ändras nu genom de nya reglerna som börjar gälla den 1 januari 2026. En av de största förändringarna är att Ivo får möjlighet att dela ut så kallade sanktionsavgifter. Det är en typ av böter. Om ett företag som driver ett boende bryter mot villkoren i sitt tillstånd, kan de tvingas betala pengar till staten. Tidigare har det varit svårare att straffa slarv, men nu ska det kosta att göra fel. Det handlar också om att skydda barn och unga. Om en verksamhet anställer personal utan att först kontrollera deras belastningsregister (polisens register över dömda brottslingar), kommer de också att få betala en avgift. Det här är viktigt för att se till att personer som arbetar med barn eller personer med funktionsnedsättning är lämpliga för jobbet. En annan viktig del i de nya reglerna handlar om omedelbara förbud. Om någon driver ett boende eller en vårdverksamhet utan att ha tillstånd, ska Ivo kunna stänga stället direkt. Det ska inte gå att dra ut på tiden. Dessutom ska det bli olagligt att fortsätta driva en verksamhet som har blivit förbjuden. Den som gör det ska kunna dömas till böter. Beslutet påverkar också kommunerna. Om en person har rätt till hjälp enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller Socialtjänstlagen (SoL), men kommunen dröjer för länge med att ge hjälpen, kan kommunen få betala en särskild avgift. Denna avgift höjs nu för att sätta press på kommunerna att hjälpa människor snabbare. Trots att alla partier i riksdagen var överens om att Ivo behöver bättre verktyg, fanns det oenighet om detaljerna. Det ledde till att vissa frågor fick avgöras genom votering, där ledamöterna röstar ja eller nej, medan andra frågor avgjordes genom acklamation, vilket betyder att alla var överens utan omröstning. En av de frågor där partierna tyckte olika handlade om vilka verksamheter som ska kunna få böter. De nya sanktionsavgifterna gäller främst privata företag som har tillstånd. Centerpartiet tyckte att detta var orättvist och ville att även kommunala verksamheter och statliga institutioner (som Sis-hem) skulle kunna få böter om de missköter sig. De menade att lagen borde vara lika för alla, oavsett om det är kommunen eller ett privat företag som driver boendet. Men riksdagens majoritet röstade nej till det förslaget. En annan fråga handlade om registerkontroller. I dag kollas ofta belastningsregistret vid anställning. Centerpartiet ville att man även skulle kontrollera misstankeregistret (där personer som är misstänkta för brott men inte dömda finns). Socialdemokraterna och Centerpartiet ville också införa återkommande kontroller, så att personal kontrolleras regelbundet och inte bara när de anställs. De menar att någon kan begå brott efter att de har blivit anställda. Även dessa förslag röstades ner. Slutligen ville Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet se hårdare regler vid ägarbyten av HVB-hem (Hem för vård eller boende). De ville ha en lag som tydligt säger att om ett HVB-hem säljs, måste den nya ägaren söka ett helt nytt tillstånd. Syftet med det förslaget var att hindra kriminella från att köpa till sig verksamheter. Detta förslag gick inte heller igenom den här gången. Sammanfattningsvis innebär beslutet att staten tar hårdare tag mot oseriösa aktörer inom vården, men debatten om hur långt kontrollerna ska sträcka sig lär fortsätta.

Har du någonsin funderat på hur stora företag som verkar i hela världen betalar skatt? Det kan vara ganska krångligt. Ofta har stora koncerner, alltså grupper av företag som hör ihop, kunnat flytta sina vinster till länder där skatten är väldigt låg. Det har gjort att de ibland betalar nästan ingenting i skatt, trots att de tjänar miljarder. För att få stopp på detta har världens länder gått ihop och bestämt att det ska finnas en global minimiskatt. Nu har Sveriges riksdag arbetat med att uppdatera de svenska reglerna för att de ska fungera ännu bättre. Grundidén med den globala minimiskatten är att alla stora internationella företag måste betala minst 15 procent i skatt på sina vinster, oavsett var de befinner sig. Om ett företag har ett dotterbolag i ett land med extremt låg skatt, får hemlandet (till exempel Sverige) rätt att ta ut en extra skatt, en så kallad tilläggsskatt, så att den totala skatten ändå når upp till 15 procent. Detta system infördes i svensk lag den 1 januari 2024, baserat på regler från EU och organisationen OECD. Men eftersom skatteregler för globala jätteföretag är väldigt komplicerade, upptäcker man hela tiden nya situationer som lagen inte täcker eller där reglerna är otydliga. OECD, som är en internationell organisation för ekonomiskt samarbete, skickar därför ut nya riktlinjer för att täppa till kryphål och förtydliga hur man ska räkna. Det beslut som skatteutskottet nu har hanterat handlar just om sådana kompletteringar. Det är lite som när ett datorspel får en uppdatering för att fixa buggar och göra spelet mer rättvist. De nya reglerna handlar bland annat om hur man ska hantera speciella finansiella upplägg, så kallade specialföretag för värdepapperisering, och hur skatten ska fördelas när flera företag äger ett annat företag tillsammans, så kallade samriskföretag. Det handlar också om hur man ska räkna på skatteförluster och hur skatten ska redovisas i bokföringen. Det är tekniska detaljer, men de är viktiga för att systemet ska vara vattentätt så att ingen smiter undan, samtidigt som företagen inte ska behöva betala dubbel skatt av misstag. I riksdagen är de flesta partier överens om att de här reglerna behövs. Regeringens förslag om att införa de nya uppdateringarna godkändes därför av utskottet. De nya lagändringarna föreslås börja gälla fullt ut den 1 januari 2026, men företag kan välja att använda vissa regler redan retroaktivt för att det ska bli enklare för dem. Det fanns dock en punkt där politikerna inte tyckte lika. Partierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade in ett eget förslag, en motion. De påpekade att de här reglerna infördes väldigt snabbt och att det är mycket svårt och dyrt för svenska företag att hinna med allt administrativt arbete. De ville därför att regeringen skulle göra en ordentlig undersökning, en konsekvensanalys, för att se hur lagen har påverkat företagen och om man kan förenkla reglerna. De menar att om reglerna är för krångliga för ärliga företag, kan förtroendet för hela skattesystemet skadas. Utskottets majoritet, alltså de som bestämmer, sa nej till detta förslag. De menar att arbetet med reglerna fortfarande pågår internationellt och att regeringen ändå kommer att följa upp hur det går, utan att riksdagen behöver beställa en särskild rapport just nu. Resultatet blev alltså att de nya skattereglerna klubbades igenom, medan förslaget om en extra utredning röstades ner.

Sverige är medlem i försvarsalliansen Nato, vilket innebär att vi samarbetar tätt med andra länder kring frågor som rör försvar och säkerhet. Detta medlemskap för med sig nya krav på hur svenska myndigheter hanterar känslig information. Riksdagen har nu behandlat ett förslag från regeringen som handlar om att införa nya lagregler för att skydda hemligheter som delas inom alliansen. Syftet är att Sverige ska kunna leva upp till de krav på säkerhet och sekretess som Nato ställer på sina medlemsländer. I Sverige har vi en grundlagsfäst princip som kallas offentlighetsprincipen. Den innebär att medborgare och journalister i regel har rätt att ta del av handlingar och beslut som görs av staten och kommunerna. Detta är en viktig del av den svenska demokratin eftersom det ger folket möjlighet att granska makthavare. Men när det gäller internationella militära samarbeten krockar ibland den svenska öppenheten med behovet av hemlighetsmakeri. Inom Nato bygger samarbetet på att länder vågar dela med sig av underrättelseinformation, försvarsplaner och tekniska detaljer. Om Sverige inte kan garantera att denna information stannar hos berörda myndigheter, riskerar andra länder att sluta dela viktig information med oss. För att lösa detta problem har regeringen lagt fram ett förslag som nu godkänts av riksdagens konstitutionsutskott. Förslaget innebär en ändring i offentlighets- och sekretesslagen. En ny bestämmelse införs som specifikt gäller information som kommer från ett ”utländskt organ” inom ramen för Nato-samarbetet. Det kan handla om rapporter från Natos högkvarter eller information från ett annat medlemslands försvarsmakt. Enligt den nya regeln ska sekretess gälla om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i samarbetet försämras om uppgiften avslöjas. Det betyder att om en journalist begär ut en handling som rör Nato, och myndigheten bedömer att ett avslöjande skulle göra Nato eller andra länder upprörda eller misstänksamma mot Sverige, så ska handlingen hållas hemlig. Denna sekretess gäller inte bara hos Försvarsmakten utan hos alla svenska myndigheter som kan tänkas hantera sådan information. Dessutom gäller sekretessen även åt andra hållet: uppgifter som svenska myndigheter skickar till Nato ska också skyddas. Tiden för hur länge dessa uppgifter ska vara hemliga har satts till femtio år, vilket är en mycket lång tid jämfört med många andra typer av handlingar. Det finns också begränsningar i den så kallade meddelarfriheten, alltså rätten för statligt anställda att prata med journalister om missförhållanden, om det rör dessa specifika Nato-uppgifter. Beslutet var inte helt utan debatt, även om det fanns en bred enighet. I beslutsunderlaget finns ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet. De påpekar att även om Sverige nu är med i Nato och måste följa reglerna, så är det viktigt att inte glömma bort demokratin och insynen. De menar att det är olyckligt att vi måste anpassa våra lagar på ett sätt som minskar allmänhetens insyn, och de betonar att Sverige framöver bör arbeta för mer öppenhet inom alliansen snarare än mindre. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige anpassar sin lagstiftning för att vara en pålitlig samarbetspartner i Nato. Det sker genom att man täpper till luckor där svensk offentlighet tidigare gällde, för att garantera att hemlig information förblir hemlig. De nya lagändringarna kommer att börja gälla från och med den 1 januari 2026.

Riksdagen har fattat ett beslut som kommer att göra det billigare för många att gå till tandläkaren i framtiden. Beslutet handlar om ett nytt system som kallas för ett förstärkt högkostnadsskydd. Tanken är att kostnaden för att laga tänderna ska bli mer lik kostnaden för att gå till en vanlig läkare på vårdcentralen, där man ofta bara betalar en mindre patientavgift. Lagen kommer att börja gälla den 1 januari 2026. För att förstå beslutet behöver man veta hur det fungerar idag. I Sverige är sjukvård kraftigt subventionerad av skattepengar. Det betyder att du bara betalar en liten avgift när du besöker en läkare. Tandvård fungerar annorlunda för vuxna. Fram till det år man fyller 24 år är tandvård gratis i de flesta fall, men därefter får man betala en stor del av kostnaden själv. Det finns ett högkostnadsskydd idag också, men det börjar gälla först när man betalat ganska mycket pengar, och man får ändå stå för en stor del av notan själv. Det nya förslaget som nu klubbats igenom innebär att man inför något som heter särskild tandvårdsersättning. Det här är ett tillägg till det vanliga skyddet. De personer som får rätt till detta stöd ska bara behöva betala en liten del av kostnaden, ungefär som i sjukvården. Resten betalar staten. Det nuvarande stödet, som de flesta vuxna har idag, kommer att byta namn till allmän tandvårdsersättning. En viktig regel i det nya systemet är att tandläkaren inte får ta ut ett högre pris än vad staten har bestämt om patienten ska få det särskilda stödet. Staten sätter ett så kallat referenspris för varje behandling, till exempel för att laga ett hål eller göra en undersökning. Om tandläkaren vill ha mer betalt än referenspriset betalas ingen särskild ersättning ut. Det här är en skillnad mot idag, då tandläkare har fri prissättning och får bestämma sina egna priser. Syftet med den nya regeln är att skydda patienten från höga kostnader och se till att skattepengarna verkligen gör vården billigare för individen. Det nya stödet kommer inte att gälla alla vuxna på en gång. Regeringen har bestämt att reformen ska införas stegvis. I det första steget är det främst äldre personer som kommer att få ta del av det billigare priset. Exakt vilka åldersgrupper det gäller kommer regeringen att bestämma senare. Tanken är att man börjar med dem som har störst behov och kanske sämst ekonomi, för att sedan eventuellt utöka systemet i framtiden. I riksdagen fanns det olika åsikter om förslaget. Regeringspartierna röstade för förslaget, medan oppositionspartierna hade andra idéer som röstades ner. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville gå längre och tyckte att tandvård borde räknas som vanlig sjukvård för alla direkt, istället för att införa ett nytt separat system. Centerpartiet ville att patienter skulle få lov att betala extra pengar själva om de ville ha dyrare material, till exempel en krona i guld istället för standardmaterial, men riksdagen sa nej till det för att hålla systemet mer jämlikt. Det diskuterades också om tandvård på landsbygden. Socialdemokraterna och Centerpartiet var oroliga för att det saknas tandläkare i glesbygden. De ville införa ett extra stöd, ett så kallat kommuntypstillägg, för att locka tandläkare till mindre orter där det idag är svårt att få en tid. Regeringen höll med om att tandläkarbristen är ett problem, men ville utreda frågan mer innan de fattar beslut om just ett sådant tillägg. Därför avslogs det förslaget i voteringen. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige tar ett steg mot billigare tandvård för vuxna, men det sker stegvis och med strikta regler för vad tandläkarna får ta betalt. För dig som är 15 år påverkar det inte din tandvård just nu eftersom den är gratis, men det förändrar systemet du kommer att möta som vuxen i framtiden. Myndigheter kommer nu att få i uppdrag att noga följa upp reformen för att se om den leder till bättre tandhälsa.

Riksdagen har nu röstat ja till ett förslag som innebär stora förändringar för hur länge dömda brottslingar ska sitta i fängelse. Förslaget kommer från regeringen och handlar om att skärpa reglerna för något som heter villkorlig frigivning. I dagens system släpps de flesta som dömts till fängelse ut när de har avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Om någon till exempel döms till nio års fängelse, brukar den personen släppas fri efter sex år. Den sista delen av straffet avtjänas inte på anstalt, utan i frihet med en prövotid. Tanken har varit att detta ska hjälpa den dömde att komma tillbaka till samhället. Men nu ändras detta. Riksdagen har bestämt att den tid som måste avtjänas i fängelse ska öka från två tredjedelar till tre fjärdedelar av strafftiden. Det betyder att den som döms till nio års fängelse i framtiden kommer att behöva sitta inne i nästan sju år innan det kan bli aktuellt med frigivning. Det är en tydlig skärpning som gör att den dömde tillbringar mer tid inlåst. Till en början kommer den här nya regeln bara att gälla för de allra längsta straffen, de som är på sex år eller mer. Senare ska det gälla straff på tre år och uppåt, för att till slut gälla alla fängelsestraff. Anledningen till att man inför det stegvis är för att Kriminalvården, som ansvarar för fängelserna, redan har fullt upp och behöver tid för att bygga ut antalet platser. En annan viktig del i det nya beslutet handlar om hur man sköter sig inne på fängelset. Det ska bli lättare att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den intagne missköter sig. Det kan handla om att man vägrar delta i behandlingsprogram som ska minska risken för återfall i brott, eller att man är hotfull och våldsam mot personal och andra intagna. Man ska helt enkelt behöva förtjäna sin frigivning mer än tidigare. Om det finns en tydlig risk att personen kommer att begå nya allvarliga brott direkt efter frigivningen, ska man också kunna hållas kvar i fängelset längre. Dessutom förlängs prövotiden. När man väl släpps ut ur fängelset har man en prövotid då man måste sköta sig. Denna tid förlängs nu till minst två år. Under den här tiden kommer den frigivne som regel att ha en övervakare från frivården. Syftet med detta är att öka kontrollen och minska risken för att personen begår nya brott. Samhället ska kunna reagera snabbare och hårdare om den frigivne återfaller i brottslighet under prövotiden, och hela den återstående strafftiden ska kunna förverkas. Beslutet innebär också att det kortaste fängelsestraffet man kan dömas till höjs från 14 dagar till en månad. Alla fängelsestraff, även de korta, ska omfattas av reglerna om villkorlig frigivning för att garantera att det finns en tid av övervakning efteråt. Bakgrunden till de här förändringarna är att samhället ser allvarligare på brottslighet idag, särskilt med tanke på gängkriminalitet och det grova våldet. Regeringen och de partier som röstade ja menar att fängelsestraffet måste bli tydligare och att samhällsskyddet måste gå före den dömdes frihet. Man menar att så länge en farlig person sitter inlåst kan den inte skada andra människor ute i samhället, vilket ökar tryggheten för brottsoffer. Det fanns dock partier som inte höll med om allt. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade invändningar, så kallade reservationer. De varnade bland annat för att fängelserna redan är överfulla och att det saknas bevis för att längre straff automatiskt leder till minskad brottslighet. De är oroliga för att situationen för personalen inom Kriminalvården ska bli ohållbar om antalet fångar ökar för snabbt utan att resurserna hänger med. Trots invändningarna gick förslaget igenom i justitieutskottet och riksdagen. De nya lagarna börjar gälla den 1 januari 2026. Det är en stor reform som förändrar svensk kriminalpolitik i grunden genom att flytta fokus från gärningsmannens återanpassning till brottsoffrets upprättelse och samhällets behov av skydd mot farliga personer.

Har du någonsin funderat på vad som får ditt kylskåp att hålla maten kall eller hur luftkonditioneringen kan svalka ett helt rum på sommaren? Svaret är ofta speciella gaser som cirkulerar inuti maskinerna. Men dessa gaser har en baksida. Om de läcker ut är de extremt skadliga för vårt klimat. Nu har riksdagen beslutat om hårdare straff för den som hanterar dessa ämnen felaktigt. Beslutet, som baseras på ett förslag från regeringen och som har stöttats av miljö- och jordbruksutskottet, innebär ändringar i miljöbalken. Syftet är att Sverige ska följa nya och strängare regler som har bestämts inom hela EU. Målet är tydligt: vi måste minska utsläppen för att rädda klimatet och skydda ozonskiktet. Vad är det för gaser? De nya reglerna handlar om två typer av ämnen: f-gaser (fluorerade växthusgaser) och ozonnedbrytande ämnen. F-gaser är konstgjorda och används ofta i kylar, frysar, värmepumpar och brandsläckare. Problemet med dem är att de är mycket kraftfulla växthusgaser. Faktum är att vissa av dem påverkar uppvärmningen av jordens atmosfär tusentals gånger mer än vad vanlig koldioxid gör. Även om utsläppen av dessa gaser i Sverige kan verka små i mängd, motsvarade de nästan två procent av Sveriges totala klimatutsläpp under förra året. Ozonnedbrytande ämnen är, som namnet antyder, gaser som skadar ozonskiktet. Ozonskiktet är det som skyddar oss människor och allt levande på jorden från solens farliga ultravioletta strålning. Tack vare internationella förbud har hålen i ozonskiktet börjat läka, men arbetet är inte klart än. Fängelse på straffskalan Det viktigaste i det nya beslutet är att det nu införs tydliga straff för den som bryter mot reglerna. Det kommer att klassas som ett brott som kallas för "miljöfarlig kemikaliehantering". Om någon medvetet, eller genom att vara slarvig (oaktsam), släpper ut dessa gaser i atmosfären kan straffet bli böter eller fängelse i upp till två år. Det är en tydlig signal från samhället om att det här är allvarliga brott som hotar vår gemensamma framtid. Det är inte bara själva utsläppet som blir olagligt. Det införs också straff för andra typer av fusk. Till exempel blir det förbjudet att exportera eller importera dessa gaser utan giltig licens. Det blir också straffbart att hantera så kallade engångsbehållare. Det är gasbehållare som inte går att fylla på igen. Dessa har ofta använts vid illegal handel och smuggling av billig gas som inte uppfyller miljökraven. Genom att förbjuda hanteringen av dessa behållare hoppas man kunna stoppa den svarta marknaden. Varför görs detta nu? EU har satt upp ett stort mål om att hela unionen ska vara klimatneutral senast år 2050. För att lyckas med det måste alla utsläpp minska, även de som kommer från kylskåp och värmepumpar. De nya lagarna i Sverige är en del av detta arbete. Genom att införa kännbara straff hoppas man att företag och privatpersoner ska bli noggrannare och att den illegala handeln ska försvinna. De flesta av de nya lagarna börjar gälla den 1 januari 2026. Det finns dock vissa undantag för specifika regler kring service av utrustning, som införs stegvis fram till 2035 för att ge branschen tid att ställa om. Men huvudbudskapet är tydligt: tiden för slarv med dessa farliga gaser är förbi.

Riksdagen har fattat ett nytt beslut som handlar om hur svenska företag betalar skatt och får bidrag vid anställningar. Bakgrunden till beslutet är att Sverige är med i Europeiska unionen (EU). För att alla företag inom hela EU ska kunna tävla om kunder på rättvisa och lika villkor finns det gemensamma regler som alla medlemsländer måste följa. Ett enskilt land får inte ge för mycket pengar eller otillåtna fördelar till sina egna företag, eftersom det skulle snedvrida konkurrensen mot företag i andra länder. Detta kallas för regler om statsstöd. Nu har riksdagen bestämt att Sverige måste ändra i sina lagar för att följa dessa EU-regler på ett korrekt sätt. Ett av de viktigaste besluten i den nya lagen handlar om det som kallas för ”växa-stödet”. Det är en skatterabatt som finns till för att hjälpa ensamföretagare att våga anställa sin första kollega. I Sverige betalar alla arbetsgivare en avgift till staten för varje person de anställer, vilket kallas för arbetsgivaravgifter. Dessa pengar går bland annat till pensioner och sjukvård. Med växa-stödet blir den avgiften lägre för den första och andra personen man anställer, vilket gör det billigare att skapa nya jobb. Tidigare har detta skötts automatiskt genom att företaget helt enkelt har betalat in mindre pengar till Skatteverket varje månad. Den nya lagen, som börjar gälla den 1 januari 2026, innebär en förändring i hur detta går till rent praktiskt. I stället för att få rabatten direkt vid inbetalningen, måste företaget först betala in hela arbetsgivaravgiften. Därefter får företaget ansöka om att få mellanskillnaden tillbaka från staten. Anledningen till den här lite krångligare vägen är att EU vill ha bättre kontroll på exakt hur mycket stöd varje företag tar emot. Genom att företagen måste ansöka om återbetalning kan myndigheterna registrera stödet mer noggrant i sina system. Beslutet påverkar också företag som ligger i glesbygden, till exempel i stora delar av Norrland och inre Svealand. Där finns sedan tidigare särskilda regionala avdrag för att göra det billigare att driva företag långt från storstäderna. De nya reglerna justerar vilka branscher som får göra dessa avdrag för att stämma överens med EU:s regelverk. Nu kommer till exempel företag som arbetar med jordbruk och fiske att kunna få stödet, medan vissa andra typer av företag, exempelvis inom finansbranschen, inte längre omfattas av rätten till avdrag. För att hålla ordning på allt detta kommer Skatteverket att behöva samla in mer information från landets företagare. Alla små stöd som ett företag får ska registreras i ett stort centralt register. Det är en säkerhetsåtgärd för att garantera att inget företag får mer pengar än vad som är tillåtet enligt EU:s takbelopp för statligt stöd. Alla partier i riksdagen var dock inte helt överens om utformningen av det här beslutet. Centerpartiet (C) lämnade en reservation, vilket betyder att de hade en annan åsikt än majoriteten. De håller med om att Sverige måste följa EU:s regler, men de anser att regeringens förslag gör det onödigt svårt för små företag. I sin kritik menade Centerpartiet att det blir för mycket pappersarbete och administration för en liten företagare att först betala in pengar och sedan ansöka om att få dem tillbaka. De uttryckte också en oro för att små företag, som kanske inte har så mycket pengar på bankkontot, får sämre likviditet. Likviditet är ett ord som beskriver ett företags betalningsförmåga på kort sikt. Om företaget måste ligga ute med pengar till staten under en tid kan det bli svårt för dem att betala sina andra räkningar eller löner i tid. Centerpartiet ville därför att regeringen skulle hitta ett smidigare sätt att lösa EU-kraven på, utan att öka krånglet för företagarna. Trots invändningarna röstade riksdagen ja till förslaget. Det innebär att svenska företag nu har drygt ett år på sig att förbereda sig på de nya rutinerna för redovisning och återbetalning innan lagen träder i kraft.