Riksdagen har nu fattat ett beslut om att ändra hälso- och sjukvårdslagen, vilket förkortas HSL. Ändringen innebär att kommuner i Sverige får laglig rätt att anställa eller anlita egna läkare inom hälso- och sjukvården. Detta gäller i första hand för patienter som bor på särskilt boende, vilket ofta förkortas SÄBO. Lagen börjar gälla i augusti 2026. För att förstå varför detta beslut har tagits måste vi blicka tillbaka på coronapandemin. Under pandemin tillsattes en grupp som kallades Coronakommissionen för att granska hur Sverige hanterade krisen. De kom fram till att det fanns stora brister i den medicinska kompetensen på äldreboenden. Eftersom den tidigare lagen förbjöd kommuner att anställa egna läkare var boendena helt beroende av att regionerna bistod med läkare. Detta ledde ofta till att läkare inte fanns på plats när de som mest behövdes. Det nya beslutet bygger på en statlig utredning som kom fram till att kommunerna behöver kunna ta ett större grepp om vården för sina sköra invånare. Syftet med beslutet är att göra vården för äldre mer säker och flexibel. Genom att en kommun kan anställa en egen läkare förväntar man sig att de äldre snabbare kan få en medicinsk bedömning direkt på boendet. Detta hoppas man ska leda till färre stressiga och akuta resor till sjukhuset för sköra patienter. Samtidigt är beslutet tydligt med att regionerna fortfarande har det övergripande ansvaret för vården och för att patienterna har en fast läkarkontakt. Partierna som har röstat för och stöttat detta förslag är Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. De anser att detta kommer att ge kommunerna en välbehövlig flexibilitet för att kunna hjälpa sina medborgare på ett bättre sätt, utan att man tar bort ansvaret från regionerna. Mindre kommuner uppmuntras också att samarbeta med varandra för att ha råd att anställa de läkare som behövs. Men beslutet är inte okontroversiellt. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har varit starkt kritiska. Vänsterpartiet röstade för att hela förslaget skulle slängas i papperskorgen, medan de tre andra partierna motsatte sig just rätten för kommuner att anställa egna läkare. Deras huvudsakliga kritik handlar om att det blir förvirrande när både kommuner och regioner ska anställa läkare. De menar att det skapar en parallell struktur som i slutändan blir ineffektiv. Dessutom pekar de på risken för att rika kommuner kommer att kunna erbjuda högre löner och därmed locka till sig alla läkare. Eftersom det redan råder brist på läkare befarar oppositionen att detta kommer att göra vården mycket ojämlik över landet, där fattigare kommuner står utan medicinsk kompetens.

Riksdagen har tagit ett beslut gällande hur Inspektionen för vård och omsorg (IVO) hanterar klagomål från patienter. Beslutet innebär att riksdagen godkänner regeringens plan för att lösa de problem som uppmärksammats, och därmed avslutas ärendet i riksdagen för tillfället. Beslutet fattades i full enighet, vilket betyder att alla politiska partier i riksdagen står bakom det. Bakgrunden till detta beslut är en granskning gjord av Riksrevisionen. Riksrevisionen är en oberoende myndighet som har till uppgift att granska vad statens pengar går till och hur effektivt statliga myndigheter sköter sitt arbete. I deras rapport framkom det att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har stora brister när det gäller att hantera klagomål från enskilda personer som har upplevt fel i hälso- och sjukvården. Den huvudsakliga kritiken handlar om att handläggningstiderna är långa och fortsätter att öka. När patienter anmäler en skada eller en brist i vården tar det ofta oacceptabelt lång tid innan de får ett svar. Detta skapar en frustration hos de drabbade, men det är också ett hot mot patientsäkerheten och rättssäkerheten i Sverige. Om fel i vården inte utreds tillräckligt snabbt, finns det risk att samma misstag upprepas och att fler patienter drabbas i onödan. Dessutom pekar granskningen på att myndighetens datasystem och IT-stöd är föråldrat och bristfälligt. Det dåliga systemet gör att klagomålen inte kopplas ihop med den övriga tillsyn som myndigheten gör på landets sjukhus och vårdcentraler. Ett modernt IT-system hade gjort det lättare att upptäcka mönster och se om en specifik vårdavdelning har återkommande problem. För de patienter som påverkas av detta innebär den nuvarande situationen att deras röster inte alltid hörs i tid. Kritiker har varit tydliga med att det är allvarligt att patienter får vänta, och det finns en oro över att högarna med obearbetade ärenden har fått växa under en längre period utan att tillräckliga åtgärder har satts in. Som svar på denna kritik har regeringen nu agerat. Regeringen håller med Riksrevisionen om att situationen måste förbättras. Därför har de valt att skjuta till mer ekonomiska medel till myndigheten i budgeten för 2026. Det betyder att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) får mer pengar för att kunna anställa personal eller förbättra sina system. Utöver pengarna har regeringen även gett myndigheten ett formellt krav genom ett så kallat regleringsbrev. Myndigheten måste nu ta fram en tydlig tidsplan för hur de ska beta av högarna med gamla ärenden och hur de ska se till att framtida patienter får svar snabbare. Arbetet ska redovisas till regeringen senast i februari 2027. Målet är att skapa en klagomålshantering som fungerar väl och där patienterna snabbt får den hjälp och de svar de har rätt till. Eftersom regeringen redan har vidtagit dessa åtgärder ansåg riksdagens socialutskott att ingen mer åtgärd krävs just nu från riksdagens sida. Socialutskottet är den grupp i riksdagen som arbetar specifikt med vårdfrågor, och de följer noga utvecklingen för att säkerställa att patienternas säkerhet sätts i första rummet.

Riksdagen har nyligen tagit ett beslut angående Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) och deras årsredovisning för verksamhetsåret 2025. Beslutet är formellt och innebär att riksdagen lägger de inlämnade dokumenten till handlingarna. På ren svenska betyder det att man har granskat informationen, accepterat den och konstaterat att ingen ytterligare åtgärd behövs. Bakgrunden till Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) sträcker sig tillbaka till 1964. Då firade Sveriges riksbank sitt trehundraårsjubileum, och som en del av firandet valde man att grunda denna stiftelse. Det huvudsakliga målet med verksamheten är att stödja och främja vetenskaplig forskning som har anknytning till Sverige. Man har valt att rikta in sig särskilt på ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap. Humaniora och samhällsvetenskap innebär forskning om människan, vår historia, vår kultur och hur vårt samhälle är uppbyggt och fungerar. För att säkerställa att stiftelsens pengar används på rätt sätt måste riksdagen varje år behandla stiftelsens verksamhetsberättelse. Utöver detta görs en oberoende granskning av Riksrevisionen (en statlig myndighet med uppdrag att granska statens ekonomi). I sin rapport över verksamhetsåret 2025 meddelade Riksrevisionen att stiftelsens årsredovisning är tillförlitlig. De anser att styrelsen och den verkställande direktören har följt alla lagar och skött förvaltningen av pengarna på ett ansvarsfullt sätt. Det som gör detta beslut viktigt är vilka konsekvenser det får i praktiken. Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en av de största oberoende finansiärerna av forskning i Sverige. Vid slutet av 2025 uppgick deras totala marknadsvärde till hela 20,7 miljarder kronor, och de uppnådde en avkastning på 7,1 procent. Genom att riksdagen nu godkänner stiftelsens arbete för året kan de 460 miljoner kronor som har avsatts till olika forskningsprojekt delas ut. Detta stöd är avgörande för många svenska universitet och forskare som försöker svara på komplexa samhällsfrågor. När ett ärende passerar genom riksdagen är det vanligt att partierna har olika åsikter. I detta fall råder det dock en total politisk enighet. Frågan har förberetts i utbildningsutskottet, som är den grupp politiker i riksdagen som ansvarar för utbildningsfrågor och forskning. Inget parti, varken Socialdemokraterna (S), Moderaterna (M), Sverigedemokraterna (SD), Vänsterpartiet (V), Kristdemokraterna (KD), Liberalerna (L), Centerpartiet (C) eller Miljöpartiet (MP), har haft några invändningar. Det finns inga reservationer i betänkandet, och ingen kritik har riktats mot beslutet. Sammanfattningsvis bekräftar detta riksdagsbeslut att Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) står på en stabil ekonomisk grund. Den politiska enigheten och den felfria granskningen från Riksrevisionen innebär att stiftelsen kan fortsätta sitt arbete med att finansiera vetenskap i Sverige utan några hinder.

Riksdagen har behandlat skatteutskottets betänkande om redovisning av statens skatteutgifter för år 2026. För att förstå vad detta beslut innebär är det viktigt att först förklara begreppet skatteutgifter. Kortfattat är det de inkomster som staten går miste om på grund av olika undantag i skattesystemet. Det kan till exempel handla om att man får göra avdrag för resor, att vissa varor har lägre moms (mervärdesskatt) än andra, eller att särskilda skattereduktioner ges till individer och företag. Enligt den svenska budgetlagen måste regeringen varje år redovisa dessa skatteutgifter. Syftet med detta är att göra det tydligt hur mycket pengar dessa undantag faktiskt kostar staten. Genom en sådan årlig redovisning blir det lättare för riksdagen att granska dessa dolda kostnader, på precis samma sätt som man granskar direkta utgifter i statsbudgeten. Skrivelsen som nu har lämnats till riksdagen fungerar därmed som ett underlag för att utvärdera om de olika skattepolitiska målen uppnås på ett effektivt sätt. Riksdagen valde att lägga regeringens skrivelse till handlingarna, vilket innebär att man formellt tagit del av informationen och godkänner den. Rapporten för 2026 innehåller flera intressanta punkter som direkt kommer att påverka unga personer och svenska hushåll. En av de mer framträdande åtgärderna är införandet av tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga mellan 19 och 23 år. En arbetsgivaravgift är en skatt som företag betalar till staten för varje person de har anställd. Genom att sänka denna avgift blir det billigare för företag att anställa unga människor, vilket förväntas stimulera sysselsättningen och ge fler unga chansen att komma in på arbetsmarknaden. En annan åtgärd som lyfts fram är en tillfälligt sänkt moms på livsmedel. Denna sänkning är planerad att gälla från april 2026 till december 2027. Moms är en extra skatt som läggs på priset när vi köper varor och tjänster. Tanken med att sänka momsen på mat är att sänka hushållens kostnader. Utöver detta blir det en höjd skattefri gräns för sparande på investeringssparkonto (så kallat ISK) upp till 300 000 kronor. Det finns dock kritik mot att använda skatteutgifter som ett återkommande politiskt verktyg. Generellt sett kritiseras ofta skatteutgifter för att de gör skattesystemet komplicerat och svårt att överblicka. När det gäller just den tillfälliga momssänkningen på mat har ekonomiska experter varnat för att det saknas garantier för att statens prissänkningar faktiskt når konsumenterna. Risken är att matbutikerna behåller priserna på samma nivå och i stället ökar sina egna vinster. Vidare har vissa remissinstanser tidigare framfört att skattelättnader på kapital, som de höjda gränserna för ISK, riskerar att i första hand gynna de som redan har stora ekonomiska tillgångar. Trots denna kritik var det fullständig enighet i riksdagen kring skrivelsen. Samtliga riksdagspartier (Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet) stod bakom beslutet. Ingen opposition lämnade in några motförslag och beslutet klubbades igenom i riksdagen utan att någon votering behövde genomföras.

Sveriges riksdag har fattat ett historiskt beslut om att helt göra om det svenska betygssystemet. Den välkända betygsskalan med bokstäverna A till F kommer att bytas ut. I stället kommer elever att få betyg i form av siffror på en skala från ett till tio. En av de mest diskuterade förändringarna är att det skarpa underkända betyget F försvinner. Det nya systemet kommer att börja gälla från och med den 1 juli 2028. För de som läser på vuxenutbildning, det vill säga Komvux, införs systemet i stället i början av 2031. Bakgrunden till att riksdagen väljer att göra denna stora förändring handlar om ett problem som kallas för betygsinflation. Under många år har utredningar visat att betygssättningen skiljer sig kraftigt åt mellan olika skolor i Sverige. Vissa skolor har delat ut så kallade glädjebetyg, alltså högre betyg än vad elevernas kunskaper egentligen motsvarar. Detta har skapat ett system där urvalet till högre studier har blivit skevt. Elever som har gått på skolor med strängare betygssättning har hamnat i underläge när de ska söka till gymnasiet eller högskolan. För att lösa detta problem införs en ny modell för hur elevernas poäng, det så kallade meritvärdet, räknas ut. I framtiden kommer meritvärdet att bestå av två delar. Sjuttio procent av värdet baseras på de betyg som lärarna sätter i skolan. Resterande trettio procent kommer att baseras på resultaten från nya, nationella slutprov som rättas centralt. För att ytterligare se till att skolorna inte sätter glädjebetyg kommer lärarnas betyg att justeras, eller kalibreras, mot hur eleverna presterar på de nationella slutproven. Målet är att ett betyg ska vara värt lika mycket oavsett vilken skola i landet man har gått på. Ett annat stort bekymmer med det nuvarande systemet har varit att betyget F har stoppat många elever från att gå vidare i sina studier. Även om F nu försvinner innebär det inte att alla garanteras en plats på gymnasiet. För att bli behörig till gymnasieskolans nationella program kommer det krävas att man når upp till ett lägsta meritvärde på fyra. Förhoppningen är att denna förändring ska hjälpa fler elever att kämpa sig framåt, utan att känna hopplöshet över ett enskilt F-betyg. Beslutet i riksdagen var dock inte enigt. Förslaget lades fram av regeringen och fick stöd av Sverigedemokraterna, vilka tillsammans röstade igenom reformen. De menar att detta är nödvändigt för att återupprätta förtroendet för skolan. Oppositionen, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, riktade stark kritik mot flera delar av förslaget och röstade nej till dessa. Deras oro grundar sig bland annat i att den matematiska modellen för att justera betygen är svår att förstå. De anser att metoden är otydlig. Vidare varnar oppositionen för att elever som läser praktiska och estetiska ämnen riskerar att missgynnas i det nya systemet, eftersom de ämnena kanske inte mäts lika bra med teoretiska slutprov. Oppositionen har också uttryckt oro över digitaliseringen av de nationella slutproven. De anser att det finns en risk för tekniska problem om inte skolorna får bättre förutsättningar. Slutligen menar de att systemet inte alls passar för hur vuxenutbildningen fungerar idag. Sammanfattningsvis innebär beslutet ett stort skifte för den svenska skolan, där fokus flyttas mot centrala prov och en mer styrd bedömning för att skapa rättvisa villkor för alla elever i Sverige.

Sveriges riksdag har fattat ett viktigt beslut om hur landets export av vapen och försvarsmateriel ska redovisas och granskas i framtiden. Varje år måste regeringen lämna in en rapport, en så kallad skrivelse, till riksdagen. I denna rapport förklarar regeringen hur exportkontrollen har fungerat under året, hur mycket material som har sålts till andra länder och hur Sverige samarbetar med Europeiska unionen (EU) och andra internationella organisationer. Beslutet som riksdagen nu har tagit handlar specifikt om regeringens skrivelse för det kommande året. Riksdagens utrikesutskott har gått igenom rapporten och även tittat på en rad förslag, så kallade motioner, från olika partier som vill förändra hur denna redovisning ska gå till. För det första valde utskottet och riksdagen att godkänna regeringens rapport. Att godkänna rapporten innebär att riksdagen lägger den till handlingarna. Det är ett uttryck som betyder att man accepterar informationen och anser att regeringen har gjort det den ska, utan att riksdagen behöver kräva några nya åtgärder eller förändringar just nu. Beslutet innebär därmed inga nya regler för den svenska exporten. Myndigheten som sköter kontrollerna, Inspektionen för strategiska produkter (ISP), kommer att fortsätta sitt arbete precis som tidigare. Detta är en del av ett större system för att kontrollera produkter med dubbla användningsområden, vilket betyder saker som kan användas både i ett vanligt civilt samhälle och i krig. Exportkontrollen bygger på att man gör en helhetsbedömning i varje enskilt fall. Riksdagens godkännande betyder att detta arbetssätt får fortsätta utan att nya lagstadgade krav läggs till. Under behandlingen av ärendet kom det dock in kritik från Miljöpartiet (MP). Miljöpartiet lämnade in ett förslag om hur framtida rapporter bör utformas. De anser att det pågår en global utveckling där demokratin minskar i många länder, något som kallas för avdemokratisering. Därför krävde Miljöpartiet att regeringens årliga skrivelse måste innehålla en mycket bredare och djupare analys av hur mänskliga rättigheter påverkas i världen och hur demokratins tillbakagång kan kopplas till svensk vapenexport. Denna kritik fick dock inte stöd av majoriteten i riksdagen. Utskottet, där partier som Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD), Liberalerna (L), Centerpartiet (C) och Sverigedemokraterna (SD) ingår, menar att den nuvarande skrivelsen redan är tillräckligt omfattande. De påpekade att rapporten redan i dag innehåller analyser av omvärldens utveckling, jämställdhet och hållbarhet. Därför röstades Miljöpartiets krav ner i kammaren. Förutom diskussionen om rapportens utformning fanns det också flera andra mindre förslag, totalt 44 motionsyrkanden, som behandlades på ett förenklat sätt. Riksdagen valde att snabbt avslå alla dessa förslag eftersom man ansåg att de inte behövde utredas vidare. Bakgrunden till att riksdagen överhuvudtaget måste ta ställning till dessa frågor är det svåra arbetet med att hitta en balans. Å ena sidan har Sverige nationella säkerhetsintressen och behov av försvarspolitiska samarbeten. Å andra sidan har Sverige internationella löften om att skydda mänskliga rättigheter. Det är denna viktiga balans som regeringen måste redovisa varje år, och som riksdagen nu alltså har sagt att de är nöjda med för denna gång.

Riksdagen har tagit ett viktigt beslut som handlar om vilka regler som ska gälla för Sveriges export av vapen och teknik till andra länder. Det handlar mer specifikt om krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden (PDA). Produkter med dubbla användningsområden (PDA) är varor eller teknik som från början är skapade för att användas i det vanliga, civila samhället, men som också kan användas av en militär styrka. Ett tydligt exempel på detta kan vara avancerade datorprogram eller system för ansiktsigenkänning. Beslutet innebär att riksdagen väljer att behålla dagens system och lagar för export av dessa varor. Sverige kommer alltså inte att införa några nya lagar som pekar ut specifika länder och säger att det är förbjudet att sälja vapen till just dem. Det blir inte heller några generella lagar som förbjuder export av artificiell intelligens (AI) eller övervakningsteknik till auktoritära stater, det vill säga länder som saknar ett demokratiskt styre. I Sverige är det myndigheten Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som har ansvaret för att bestämma vilka företag som får sälja den här typen av teknik och till vilka länder de får sälja. Riksdagens nya beslut betyder att Inspektionen för strategiska produkter (ISP) kommer att fortsätta göra bedömningar från fall till fall, precis som de har gjort tidigare. De tittar på varje enskild affär och avgör om den följer de mänskliga rättigheterna och lagarna eller inte, i stället för att ha ett brett förbud i svensk lagstiftning. I samband med detta beslut konstaterades det också att inga nya tillstånd för att sälja vapen till Israel har getts sedan oktober 2023. Trots detta valde riksdagen att inte skriva in ett formellt förbud mot landet i lagen. Bakgrunden till att dessa frågor diskuteras flitigt just nu är det allvarliga säkerhetsläget i stora delar av världen. Sverige har en framgångsrik försvarsindustri och en vilja att sälja teknik utomlands, men samtidigt har vi skrivit under internationella avtal om att vi ska skydda och respektera mänskliga rättigheter. Konflikterna i Mellanöstern och det våldsamma inbördeskriget i Sudan har gjort att många oroar sig för var svenska vapen och system slutligen hamnar. Dessutom utvecklas teknik som ansiktsigenkänning väldigt snabbt, vilket har ökat risken för att diktaturer kan använda sådana system för att bevaka och förtrycka sin egen befolkning. Det var långt ifrån alla partier i riksdagen som höll med om beslutet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet var mycket kritiska och ansåg att de nuvarande reglerna inte är tillräckligt stränga för att stoppa export till farliga regimer. De krävde bland annat att Sverige omedelbart ska stoppa all försäljning av vapen till parterna som är inblandade i Israel-Palestina-konflikten. Vänsterpartiet ville dessutom att man helt skulle förbjuda export av övervakningsteknik till diktaturer och se till att vapen som ska till Israel inte får passera genom svenska hamnar. Miljöpartiet krävde i sin tur tydliga förbud mot att sälja övervakningsteknik till länder som saknar demokrati. Alla dessa förslag från oppositionen röstades dock ned. Det var en majoritet bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna som röstade för att behålla dagens lagar och regler. För de företag i Sverige som utvecklar och säljer vapen eller teknik med dubbla användningsområden betyder beslutet att de kan fortsätta arbeta enligt exakt samma rutiner som förut. De slipper möta nya juridiska hinder eller totalförbud. Samtidigt ligger ett tungt ansvar kvar på myndigheten Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som måste fortsätta granska varje affär noga för att säkerställa att tekniken inte hamnar i fel händer eller används för att kränka människors rättigheter.

Riksdagen har nyligen tagit ett stort beslut som rör hur Sverige ska ta emot personer som flyr från andra länder. Det nya beslutet innebär att det som kallas permanent uppehållstillstånd helt tas bort ur den svenska lagen. I stället kommer alla som söker asyl och får stanna i Sverige att få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Ett tidsbegränsat tillstånd betyder att personen bara får stanna under en viss tid, och sedan måste ansöka igen. Detta beslut är ett resultat av ett samarbete mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Deras uttalade mål är att anpassa Sveriges regler till den lägsta nivå som tillåts enligt reglerna inom EU (Europeiska unionen). Ett annat syfte är att minska antalet personer som söker skydd i just Sverige. Beslutet är en direkt anpassning till den nya migrationspakt som EU har tagit fram, vilken ska gälla för alla länder i unionen. Förutom att de permanenta uppehållstillstånden försvinner, innehåller beslutet flera andra viktiga förändringar. En stor förändring rör rätten till juridisk hjälp. Tidigare har många asylsökande haft rätt till ett offentligt biträde. Ett offentligt biträde är en advokat eller jurist som hjälper personen med ansökan och förklarar lagarna gratis. Nu ska denna rätt begränsas. I många fall kommer den som söker asyl bara få mellan en och tre timmars gratis hjälp av en jurist. En annan stor ändring handlar om kontroller vid gränsen. När personer kommer till Sverige för att söka skydd ska de gå igenom en snabb kontroll. Som en del i detta ska staten samla in biologiska data, som fotografi och fingeravtryck. Den nya lagen säger att denna gräns sänks så att även små barn från sex års ålder ska lämna fingeravtryck. Eftersom permanenta uppehållstillstånd inte längre kommer att finnas, ändras även reglerna för att bli svensk medborgare. För att kunna bli svensk medborgare i framtiden ska man ha ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, men också bedömas ha goda chanser att få stanna i Sverige en längre tid. Förslagen har skapat debatt och fått stark kritik från flera håll. Oppositionspartierna i riksdagen, alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, röstade alla emot beslutet. De anser att förslagen är dåliga av flera anledningar. En stor kritik handlar om rättssäkerheten. Rättssäkerhet betyder att alla ska behandlas rättvist enligt lagen. Advokatsamfundet, som är en organisation för advokater, menar att när människor får mindre hjälp av advokater ökar risken för att myndigheter gör fel och att människor inte får en rättvis process. En annan punkt som kritiseras är att det blir svårare för människor att integreras, alltså komma in i det svenska samhället. Kritiker menar att när man hela tiden lever i osäkerhet och inte vet om man får stanna, blir det svårare att lära sig språket, skaffa ett arbete och rota sig i samhället. Att barn ner till sex års ålder ska lämna fingeravtryck vid gränsen har också fått kritik för att det eventuellt kan bryta mot barnkonventionen, som är en lag som ska skydda barns rättigheter. De nya lagarna förväntas i huvudsak börja gälla under juli 2026.

Varje år måste regeringen lämna in ett dokument till riksdagen som kallas för årsredovisning för staten. Detta är en rapport som bygger på lagstiftning och som visar exakt hur regeringens budget har genomförts i verkligheten. Nu har riksdagen beslutat att godkänna årsredovisningen för år 2025. Det betyder att riksdagen anser att rapporten ger en sann och rättvis bild av hur Sveriges ekonomi har sett ut under det gångna året. När vi tittar närmare på statens ekonomi för 2025 ser vi flera tydliga konsekvenser av det svåra läge som Sverige och världen befann sig i. Året präglades starkt av en utdragen lågkonjunktur, vilket betyder att den ekonomiska tillväxten var låg och att statens skatteinkomster blev mindre än förväntat. Samtidigt fortsatte kriget i Ukraina, vilket krävde stora ekonomiska insatser från Sveriges sida. Statens budget slutade därmed på ett underskott med 102 miljarder kronor. Detta var 47 miljarder kronor sämre än vad regeringen från början hade räknat med i sin budget. Det finansiella sparandet inom offentlig sektor låg på minus 85 miljarder kronor. För att kunna klara av situationen ökade den totala statsskulden i Sverige med 80 miljarder kronor, och uppgår nu till 1 156 miljarder kronor. En av de största anledningarna till de ökade utgifterna var det omfattande militära stödet till Ukraina. För att kunna finansiera detta stöd, utan att behöva minska på pengarna som går till den svenska välfärden, tvingades staten att höja det så kallade utgiftstaket under årets gång. Riksrevisionen är en oberoende myndighet som har till uppgift att granska vad statens pengar går till och hur de redovisas. I samband med årsredovisningen granskade de över 200 olika statliga myndigheter. De riktade särskild kritik, så kallade reservationer, mot 22 av dessa myndigheter. Den skarpaste kritiken riktades mot Utbetalningsmyndigheten. Denna myndighet hade överskridit sin tilldelade budget med ungefär 48 miljoner kronor utan att ha fått ett formellt godkännande från regeringen i förväg. Detta berodde till stor del på oväntade kostnader som uppstod när ett planerat datasystem fick ställas in. Politiskt fanns det ändå en bred enighet i riksdagen om att årsredovisningen var korrekt utförd. Inget parti valde att rösta emot dokumentet och det godkändes utan att någon riktig omröstning krävdes. Däremot valde Socialdemokraterna att lämna in ett så kallat särskilt yttrande. I detta skriftliga yttrande framförde partiet kritik mot hur regeringen har valt att prioritera landets ekonomi under lågkonjunkturen. De godkände alltså själva siffrorna och rapporten i sig, men de höll inte med om hur regeringens politik hade bedrivits under året. Sammanfattningsvis visar riksdagens beslut att den svenska staten har tvingats frångå sina vanliga ekonomiska mål för att kunna hantera en svår tid med både en inhemsk ekonomisk nedgång och stora säkerhetspolitiska utmaningar i vår omvärld.

Riksdagen har beslutat att godkänna regeringens förslag till vårändringsbudget för året 2026. En ändringsbudget är ett sätt för staten att justera hur mycket pengar som ska användas under ett år som redan har börjat, ifall det sker saker som gör att den ursprungliga planen behöver ändras. Beslutet innebär i stora drag att statens utgifter ökar med lite över tre miljarder kronor. Det är regeringspartierna, det vill säga Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, som tillsammans med Sverigedemokraterna har tagit fram och röstat för det här förslaget. En av de största förändringarna i den nya budgeten är att det skjuts till mer pengar till internationellt bistånd. Tanken med detta är att öka Sveriges engagemang i andra länder. Dessutom lägger man pengar på att statliga myndigheter ska få det lättare att byta till fossilfria bilar, vilket är en del i arbetet med att ställa om till en mer miljövänlig verksamhet. Ett annat viktigt beslut som ingår i budgeten handlar om det statliga tandvårdsstödet. Tidigare har tandläkare och tandvårdskliniker behövt betala en avgift för att vara kopplade till Försäkringskassans digitala system. Från och med augusti 2026 kommer den avgiften att tas bort helt och hållet. Orsaken till att man gör denna ändring är att man vill minska de administrativa hindren och sänka kostnaderna för företagen. Genom att ta bort avgiften blir det billigare och enklare för både små och stora kliniker att driva sin verksamhet. Men det är inte alla i riksdagen som är nöjda med den nya budgeten. Oppositionen, som består av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet, har riktat hård kritik mot förslaget. De tycker inte om hur regeringen har valt att prioritera. Enligt dem saknas det viktiga satsningar på den så kallade kärnvälfärden, vilket innebär skola, sjukvård och äldreomsorg. De anser också att regeringen gör för lite för klimatet och för att jämna ut ekonomiska skillnader i samhället. Utöver detta hade Socialdemokraterna en särskild åsikt gällande försvaret. De reserverade sig mot beslutet eftersom de vill att pengarna som läggs på försvarsinvesteringar ska fördelas på ett annat sätt. Eftersom det fanns flera olika åsikter och alternativa förslag från oppositionen genomfördes en votering i riksdagen. Det betyder att politikerna fick rösta om vilket förslag som skulle vinna. Eftersom Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna har flest mandat i riksdagen, var det deras förslag som röstades igenom. Det här beslutet visar hur politiken hela tiden måste anpassas efter nya förutsättningar och hur olika partier har olika idéer om vad som är bäst för Sverige. Ändringarna träder i kraft under 2026 och kommer att påverka allt från myndigheters bilar till tandläkarnas ekonomi.

Riksdagen har nyligen tagit ett viktigt beslut om hur Sveriges ekonomi ska styras framöver. Beslutet kallas för riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Det handlar kort sagt om vilka områden som ska få pengar och hur skatter och bidrag ska fungera. I den här artikeln går vi igenom vad beslutet betyder, varför det togs och vad de olika politiska partierna tycker om saken. Under året 2026 har världen varit en osäker plats. Ett krig i Iran och problem med att fartyg inte kan åka genom det viktiga Hormuzsundet har påverkat handeln i hela världen. Detta har gjort att Sveriges ekonomi har gått in i en lågkonjunktur. En lågkonjunktur är en period när företag har svårt att sälja sina varor och fler människor riskerar att förlora sina jobb. För att motverka detta har riksdagen beslutat att staten måste använda mer pengar, något som kallas för en expansiv finanspolitik. Syftet är att stötta ekonomin och se till att landet klarar av krisen. Beslutet innebär tre stora förändringar för samhället och medborgarna. För det första kommer staten att lägga mer pengar på försvaret, polisen och på att bygga och reparera vägar och järnvägar. För det andra vill man göra det lättare för företag att anställa fler personer. För det tredje kommer skatten att sänkas för de personer som har låga eller normala löner. Samtidigt införs ett nytt tak för hur mycket pengar man kan få i bidrag från staten. Tanken med detta är att skillnaden mellan att arbeta och att leva på bidrag ska bli större, så att fler väljer att söka ett arbete. Ett annat inslag i beslutet var hanteringen av en rapport från Riksrevisionen. Riksrevisionen är en myndighet som har till uppgift att granska om staten använder sina pengar på rätt sätt. De hade gjort en granskning om statens ekonomiska regler under 2025. Riksdagen beslutade att bara ta emot rapporten och lägga den till sina handlingar, utan att göra några ändringar utifrån den. Beslutet röstades igenom av de partier som samarbetar med regeringen, men det fick kritik från de andra partierna i riksdagen, den så kallade oppositionen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet röstade nej till förslaget. De anser att det är fel att sänka skatterna i en tid när skolor, sjukhus och äldreomsorg behöver mer resurser. De ville hellre se satsningar på välfärden. Miljöpartiet röstade också nej. Deras kritik handlade om att beslutet saknade investeringar för att förbättra miljön och minska klimatförändringarna. Centerpartiet röstade nej eftersom de tyckte att regeringen gjorde för lite för att ta bort krångliga regler för företag. Centerpartiet var också kritiska till att regeringen inte tog Riksrevisionens rapport på större allvar. Att förstå sådana här beslut är centralt eftersom de påverkar vår vardag. Skattesänkningarna gör att de som arbetar får behålla en större del av sin lön, medan det nya taket för bidrag gör att de som är utan arbete får stramare ekonomiska villkor. Samtidigt påverkas hela samhället av att resurser nu styrs om till polis och militär för att skapa trygghet i en orolig tid. Beslutet togs formellt i riksdagen den 2026-06-04.

Att köpa eller sälja en bostad är för de flesta människor en av de största och viktigaste affärerna man gör i livet. Därför är det viktigt att det finns regler som skyddar både köparen och säljaren. Riksdagen har nu behandlat en granskning från Riksrevisionen som handlar om statens insatser för trygga bostadsaffärer. Riksrevisionen är en myndighet som har till uppgift att granska vad staten gör och hur statens pengar används. I sin rapport har Riksrevisionen undersökt om staten ger ett bra skydd till de personer som gör bostadsaffärer. De har särskilt tittat på två viktiga aktörer: Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) och Kammarkollegiet. Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) är den myndighet som ska hålla koll på landets mäklare och se till att de följer reglerna. Kammarkollegiet har bland annat till uppgift att kontrollera system för att lösa tvister, i detta fall Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd (FRN) där köpare och säljare kan få hjälp om de hamnar i bråk med en mäklare. Resultatet av granskningen visade att det finns brister i hur staten skyddar konsumenterna. Riksrevisionen kom fram till att Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) har förlitat sig för mycket på att invånare anmäler mäklare när de gör fel. Riksrevisionen anser att myndigheten istället borde arbeta mer med att själva söka upp problem innan de anmäls. Detta kallas för proaktiv tillsyn. Ett exempel på problem som nämns är så kallade lockpriser. Ett lockpris innebär att en mäklare sätter ett utgångspris som är mycket lägre än vad säljaren egentligen är villig att sälja för, för att locka fler till visningen. Ett annat problem är fusk eller felaktigheter när budgivningen pågår. Riksrevisionen menar att Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) måste göra fler stora och djupgående granskningar av hur branschen fungerar. Även Kammarkollegiet fick kritik. Deras kontroll av Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd (FRN) bedömdes inte vara tillräcklig för att garantera att tvister mellan konsumenter och mäklare hanteras på ett säkert och rättvist sätt. I riksdagen var alla partier eniga om hur man skulle hantera Riksrevisionens rapport. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna röstade alla för att riksdagen ska lägga regeringens skrivelse om rapporten till handlingarna. Att lägga en skrivelse till handlingarna betyder kort sagt att riksdagen avslutar ärendet. De anser att regeringen redan har förstått budskapet och att myndigheterna nu har de underlag de behöver för att rätta till problemen. Det krävs inga nya politiska krav från riksdagens sida just nu. Inget parti röstade emot detta beslut. Beslutet förväntas nu leda till att Fastighetsmäklarinspektionen (FMI) blir hårdare i sin granskning av mäklare. Kammarkollegiet förväntas också ta ett fastare grepp om sin kontroll av nämnden som hanterar klagomål. På sikt är målet att dessa förändringar ska göra att människor får ett större förtroende för bostadsmarknaden och för de som arbetar där. Trots att politikerna i riksdagen var helt överens om beslutet, så finns det röster utanför politiken som tycker att detta inte är tillräckligt. Organisationer som arbetar med att skydda konsumenter har påpekat att det krävs mer än att myndigheterna bara arbetar annorlunda. Dessa kritiker menar att det behövs nya lagar på bostadsmarknaden. Ett av deras största krav är att lagen måste tvinga fram en större öppenhet när budgivningar pågår. De anser att en tydligare lagstiftning är det enda sättet att stoppa problemen, som otydliga bud och lockpriser. Men i det beslut som riksdagen nu har tagit ingår det inte några krav på att stifta nya lagar. Fokus ligger istället på att de lagar och regler som redan finns ska följas bättre genom att myndigheterna gör ett skarpare jobb.

Riksdagen har tagit ett beslut som innebär att svensk militär ska placeras i Finland. Det handlar om att bidra till försvarssamarbetet inom Nato (Nordatlantiska fördragsorganisationen). Beslutet rör ett uppdrag som kallas för framskjuten närvaro, vilket betyder att man placerar trupper i närheten av en tänkbar konfliktzon i förebyggande syfte. Fram till sista december 2026 har regeringen nu rätt att skicka upp till 1200 svenska soldater och officerare till vårt östra grannland. Bakgrunden till att beslutet fattas just nu är kriget i Ukraina och den ökade oron i norra Europa. När Sverige valde att gå med i Nato förändrades landets roll i världen. För att hjälpa till att försvara närområdet tar nu Sverige på sig en ledande roll. I militära termer kallas det för att vara ramverksnation. Det betyder att den svenska Försvarsmakten inte bara skickar egna soldater, utan också ansvarar för att leda och organisera en större grupp med soldater från flera olika länder. Syftet med att placera militär i Finland är framför allt att avskräcka. Genom att visa att flera länder står enade och redo att försvara finskt område, vill man göra det mindre troligt att Ryssland skulle inleda ett anfall där. För de soldater som berörs innebär detta att de kommer att åka över gränsen för att öva och arbeta. Många av de soldater som ska skickas tillhör en enhet i norra Sverige, närmare bestämt i staden Boden. Även om deras bas finns i Sverige ska de vara beredda att arbeta i hela den nordliga regionen, vilket inkluderar både Finland och Norge. En särskild ledningsgrupp för detta uppdrag kommer också att sitta i den finska staden Rovaniemi. Majoriteten av de svenska riksdagspartierna stöder förslaget. Partier som Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och flera andra menar att detta är ett viktigt steg för att ta ansvar i alliansen och öka säkerheten i regionen. Samtidigt finns det kritiker som är starkt emot beslutet. Vissa politiker, främst kopplade till vänstersidan i riksdagen, och aktörer inom olika fredsorganisationer, ser stora problem med beslutet. Deras främsta argument är att Sverige, genom att leda militära styrkor så nära den ryska gränsen, drar till sig uppmärksamhet på ett negativt sätt. De menar att den militära närvaron riskerar att skapa mer bråk och spänningar än att ge trygghet. Kritikerna hävdar också att om det bryter ut en konflikt, blir Sverige genast en tydligare måltavla för ryska attacker. Dessutom anser vissa att Sverige tappar sin historiska position som ett land som arbetar med diplomati, fred och nedrustning. Ekonomiskt sett anser utskottet att kostnaderna för uppdraget ryms inom Försvarsmaktens befintliga budget för de närmaste åren. Det innebär att inga extra pengar skjuts till enbart för denna insats. Debatten om Sveriges nya utrikespolitiska linje och dess konsekvenser ser dock ut att fortsätta under de kommande åren.

Sveriges riksdag har röstat igenom en helt ny lag som rör signalspaning under krig eller om det finns en överhängande risk för krig. Den nya lagen träder i kraft den första augusti 2026. Lagen påverkar hur staten, och mer specifikt Försvarets radioanstalt (FRA), får samla in information om människors kommunikation på nätet och i telefonnät när landet befinner sig i en akut kris. Bakgrunden till det här beslutet är det sämre säkerhetsläget i Europa. Runt om i vår omvärld finns det hot och konflikter som gör att Sverige måste vara mer berett på att skydda sig. Den gamla lagen från 2008 anses helt enkelt inte vara modern nog för att klara av dagens hot. Tidigare var det inte tillåtet för myndigheter att spana på datatrafik och telefonsamtal som enbart skedde inom Sveriges gränser för att upptäcka yttre hot. Dessutom har det krävts att en särskild domstol måste godkänna övervakningen i förväg. I en tid av krig kan en sådan process ta för lång tid, och därför föreslogs en förändring för att snabba på systemet och stärka landets försvar. Men vad innebär detta rent konkret för vanliga människor? Om Sverige skulle hamna i krig eller krigsfara, får FRA nu laglig rätt att spana på information och data som skickas mellan parter inne i Sverige. Detta får dock bara göras om det krävs för att möta allvarliga yttre hot. Det kan handla om att stoppa sabotage eller andra attacker där någon inne i Sverige agerar på uppdrag av ett annat land. För att detta ska kunna göras snabbt ändras också reglerna för vem som får ta besluten. Istället för att vänta på att en oberoende domstol ska granska fallet, kommer en chef på FRA att kunna fatta beslutet direkt. En annan viktig detalj är att den vanliga kontrollen av myndigheten pausas. I fredstid finns det råd som övervakar myndigheten för att se till att de inte kränker människors privatliv. Denna granskning kommer nu att skjutas upp och göras i efterhand när kriget är över. I riksdagen visade det sig finnas ett brett stöd för den nya lagen. Samtliga åtta partier står bakom beslutet. Det fanns alltså inga politiska partier som satte sig emot förslaget, vilket betyder att politikerna är överens om att Sveriges försvar behöver detta. Trots att politikerna är eniga har lagen stött på en hel del kritik. Kritiken bygger till stor del på att människors rätt till privatliv riskerar att kränkas. Vissa anser också att rättssäkerheten försämras. Genom att ta bort kravet på att en domstol ska pröva fallen menar kritikerna att risken för att staten missbrukar sin makt ökar. De poängterar att en granskning i efterhand sällan kan ersätta en noggrann kontroll innan en övervakning drar i gång.

Riksdagen har fattat ett beslut som handlar om hur miljöregler och nationell säkerhet ska fungera tillsammans i Sverige. Beslutet berör Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), som är en statlig myndighet som bedriver forskning om försvar och säkerhet. Deras arbete handlar ofta om känsliga och farliga saker, som att hantera explosiva ämnen eller att forska om kemiska och biologiska vapen. Fram tills nu har Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) lytt under samma allmänna regler för miljö och hälsa som de flesta andra verksamheter i samhället. Det betyder att de har inspekterats och prövats på ett sätt som kräver stor öppenhet. Problemet med detta, enligt beslutet från riksdagen, är att det skapar risker för Sveriges totalförsvar. Om inspektioner av farlig verksamhet sker helt öppet finns det en risk att hemlig information om hur Sveriges försvar fungerar, eller vilka vapen som testas, kan spridas vidare. För att lösa detta problem har riksdagen beslutat att ändra i lagarna, särskilt i miljöbalken. Miljöbalken är den lag som styr hur miljöfarlig verksamhet ska hanteras för att skydda naturen. Beslutet innebär att prövningen av miljöfarlig verksamhet hos Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) flyttas. I stället för de vanliga instanserna blir det nu länsstyrelsen som tar över prövningen. I vissa fall kan ärenden också överlämnas från Mark- och miljödomstolen direkt till regeringen för ett slutgiltigt beslut. Kontrollen centraliseras också hos en specifik myndighet som heter Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM). En av de mest omdiskuterade förändringarna i detta beslut är vad det innebär för just miljöorganisationer. Tidigare har miljöorganisationer haft rätt att få insyn i verksamheter och att överklaga beslut om de anser att naturen riskerar att ta skada. Med de nya ändringarna i miljöbalken begränsas denna rättighet av säkerhetsskäl. Det betyder att det blir svårare för civilsamhället att granska hur den farliga forskningen kan påverka den lokala miljön och naturen runt omkring anläggningarna. Det är just denna del av beslutet som har väckt kritik från olika miljöorganisationer. Kritiken bygger på att när man minskar insynen och rätten att överklaga, så riskerar man att försvaga miljöskyddet. Organisationerna menar att det blir svårare att upptäcka om farliga ämnen hanteras på fel sätt och att invånare som bor i närheten inte får tillräckligt med information. Vissa varnar för att rättssäkerheten i miljöfrågor undergrävs när statens säkerhet ges förtur över öppenhet. Trots kritiken från miljörörelsen rådde det total enighet i riksdagen kring detta. Inget parti reserverade sig mot förslaget. Samtliga riksdagspartier ställde sig bakom att skyddet av rikets säkerhet i detta fall väger tyngre än principerna om insyn i miljöbalken. De nya lagarna förväntas träda i kraft den 2 juli 2026.

Riksdagen har fattat ett beslut angående hur Sverige ska arbeta för att nå sina klimatmål till år 2030, 2040 och 2045. Beslutet innebär att Sverige ska fortsätta använda statliga medel för att köpa in internationella utsläppskrediter. Detta görs som ett tillägg till att minska utsläppen inom Sveriges gränser. De förslag till riksdagen som krävde omedelbara skärpningar av systemet röstades ned. För att förstå beslutet är det viktigt att veta vad internationella utsläppskrediter är för något. Systemet innebär att en stat kan betala för projekt i andra länder som är tänkta att minska utsläppen av växthusgaser. Genom att finansiera dessa projekt får det land som betalar tillgodoräkna sig utsläppsminskningen. Detta är en del av regelverket i det internationella klimatavtalet som kallas Parisavtalet. Vägen fram till dagens beslut började med att Riksrevisionen, en oberoende statlig myndighet som granskar statens verksamheter, genomförde en granskning. Riksrevisionen kom fram till att den svenska statens arbete med internationella klimatinsatser bara delvis fungerar som det är tänkt. Rapporten belyste att det har saknats tydliga mål, att det är svårt att bevisa vilken faktisk klimatnytta projekten gör, och att myndigheterna har varit dåliga på att redovisa hur mycket av pengarna som försvinner i administrativa avgifter. Regeringen har i ett svar medgett delar av kritiken och uppgett att arbete pågår för att förbättra kontrollerna. Beslutet i riksdagen fick stöd av Moderaterna (M), Sverigedemokraterna (SD), Kristdemokraterna (KD) och Liberalerna (L). Deras hållning är att utsläppskrediter är ett nödvändigt verktyg för att nå de uppsatta etappmålen för klimatet på ett kostnadseffektivt sätt. Majoriteten avslog kraven på skärpta regler med hänvisning till att regeringen och Energimyndigheten redan ser över saken. Från politiskt håll kom dock stark kritik mot att systemet får fortsätta utan striktare tyglar. Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V), Miljöpartiet (MP) och Centerpartiet (C) röstade emot. Oppositionen anser att staten sätter en för stor tilltro till utländska projekt och varnar för att klimatkompensation i andra länder riskerar att ersätta viktiga och nödvändiga investeringar inom den svenska industrin. De påpekar att det är svårt att veta om utländska projekt leder till en faktisk och bestående strukturell omställning. Dessutom varnar de för att Sverige kan tappa sin industriella konkurrenskraft om skattepengarna skickas utomlands i stället för att användas till grön omställning nationellt. Beslutet påverkar hur Sveriges klimatbudget används framåt i tiden. Genom att behålla ett flexibelt system förväntas staten kunna hålla nere prislappen för att nå klimatmålen. Det ställer dock höga krav på att ansvariga myndigheter nu lyckas skapa rutiner som kan garantera att skattebetalarnas pengar faktiskt bidrar till utlovade klimatförbättringar på global nivå.

Riksdagen har fattat ett stort beslut som kommer att påverka vardagen för elever och lärare över hela landet. Beslutet heter Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan och handlar om att ändra i skollagen. Syftet är att skapa en lugnare miljö i klassrummen, något som regeringen och Sverigedemokraterna (SD) har kommit överens om i det så kallade Tidöavtalet. Bakgrunden till beslutet är att många upplever att det har blivit oroligare i svenska skolor. Regeringen anser att lärarna har saknat det lagliga stöd som behövs för att kunna ingripa mot stökiga elever. Dessutom har lärarna behövt lägga tid på att fylla i papper och skriva rapporter när de väl har agerat mot en elev. Detta vill man nu ändra på för att återupprätta lärarens makt i klassrummet. En av de mest tydliga förändringarna för eleverna är att skoldagarna blir mobilfria. Huvudregeln blir att mobiltelefoner samlas in när skoldagen börjar och lämnas tillbaka när den slutar. Detta förslag är till för att ta bort saker som stör undervisningen och för att minska risken för mobbning på nätet under skoltid. Det kommer finnas undantag för elever som behöver sin telefon på grund av särskilda skäl, men för de allra flesta försvinner telefonen under dagen. Beslutet innehåller också skarpare åtgärder när elever inte sköter sig. Termen ordningsregler byts ut mot skolregler, och skolan måste ha en tydlig plan för vad som händer om man bryter mot reglerna. Om en elev är våldsam, hotfull eller kränkande ska läraren kunna visa ut eleven från klassrummet direkt. Tidigare har man behövt säga till först. Om en elev fortsätter att störa kan skolan flytta eleven till en annan skola, eller till en så kallad akutskola. Tiden för hur länge en elev kan vara flyttad förlängs också med de nya reglerna. För att minska lärarnas administrativa arbete tar riksdagen bort kravet på att skriva ned beslut varje gång en elev visas ut eller får kvarsittning. Tanken är att läraren i stället ska kunna lägga sin arbetstid på att förbereda lektioner och undervisa. Samtidigt ska varje skola skriva ett dokument som beskriver vilka förväntningar som finns på elever och deras föräldrar. Det är flera partier som inte håller med om alla delar i det nya beslutet. Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V), Centerpartiet (C) och Miljöpartiet (MP) har uttryckt oro över flera av förslagen. Den tyngsta kritiken handlar om att elevens rättssäkerhet hotas när kravet på dokumentation tas bort. Utan skriftliga rapporter blir det svårt för föräldrar eller myndigheter att i efterhand kontrollera om det var rätt att visa ut en elev. Oppositionspartierna är också kritiska till att privata företag ska få driva akutskolorna. De menar att pengar från skatten då riskerar att gå till vinst för företagen, och att de elever som har störst behov av hjälp riskerar att få en sämre utbildning. Vissa partier menar dessutom att de nya dokumenten med förväntningar på föräldrar kan göra att skolan enbart ställer krav, vilket kan vara svårt för familjer som redan har det tufft. De nya reglerna föreslås börja gälla den 1 augusti 2026.

För att undervisningen i skolan ska vara så bra som möjligt måste den bygga på forskning och beprövad erfarenhet. Det betyder att lärare ska använda metoder som forskare har visat fungerar, men också ta vara på den kunskap som lärare själva har samlat på sig genom åren i klassrummet. Men hur ska staten hjälpa lärarna med detta? Det har Riksrevisionen granskat, och de kom fram till att statens arbete brister. Riksrevisionen är en myndighet som granskar vad staten gör. I sin granskning kom de fram till att det material som statens skolmyndigheter erbjuder lärare är utspritt och svårt att hitta. De pekade också på att det saknas tydliga metoder för hur man ska ta tillvara på lärarnas egen erfarenhet. Bakgrunden till beslutet är att många lärare under lång tid har upplevt att det är svårt att veta hur de ska omsätta teoretisk forskning till praktisk nytta i klassrummet. Deras rapport blev en signal till politiken, vilket ledde till att regeringen var tvungen att skriva ett svar till riksdagen. Det var detta svar som nu behandlades. Nu har riksdagen diskuterat och fattat beslut om denna fråga. Beslutet handlar specifikt om två förslagspunkter som rör ansvaret hos myndigheterna och Riksrevisionens rapport. Riksdagen valde att säga nej till de krav som flera andra partier hade ställt. Socialdemokraterna (S), Vänsterpartiet (V), Centerpartiet (C) och Miljöpartiet (MP) ville att riksdagen skulle ge regeringen nya och tydligare uppdrag. De ville bland annat att en specifik myndighet skulle få huvudansvaret för att sammanställa forskning, och att det snabbt skulle tas fram metoder för att ta tillvara på den beprövade erfarenheten i skolan. Dessa partier röstade emot beslutet eftersom de tycker att regeringens arbete går för långsamt och inte löser de grundläggande problemen i skolan. Majoriteten i riksdagen, som stöttar regeringen, anser att problemet redan hanteras. Regeringen har redan gett en annan myndighet, Statskontoret, i uppdrag att se över hur skolmyndigheterna arbetar. Statskontoret har föreslagit att en del uppgifter ska flyttas till myndigheten Skolverket för att göra strukturen enklare och tydligare. Regeringen har också nyligen skapat ett vetenskapligt råd vid Skolverket. Eftersom regeringen redan arbetar med frågan, ansåg riksdagen att det inte behövdes några nya formella order från dem. Därför lades rapporten till handlingarna, vilket innebär att ärendet nu är avslutat från riksdagens sida. Vad innebär det här beslutet för de som påverkas av det? För lärare och elever i skolan betyder beslutet att det inte blir några helt nya förändringar som riksdagen tvingar fram just nu. Istället kommer regeringen att fortsätta sitt pågående arbete med att förändra skolmyndigheterna inifrån. Förhoppningen från regeringens sida är att detta på sikt ska leda till en mer samlad struktur, där Skolverket får ett tydligare ansvar. Syftet är att göra det vetenskapliga stödet mer konkret och lättare för lärarna att använda i sin vardag.

Riksdagen har fattat ett beslut gällande Sveriges arbete i Europarådet. Beslutet handlar om att riksdagen har tagit emot och godkänt en skrivelse från regeringen samt en redogörelse från den svenska delegationen. En skrivelse är ett dokument där regeringen informerar riksdagen om hur ett visst arbete har fungerat under en viss tid. I detta fall rör det sig om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under året 2024 och fram till mitten av året 2025. Redogörelsen kommer från riksdagens egen grupp som deltar i Europarådets parlamentariska församling. <br><br> Beslutet innebär att handlingarna läggs till handlingarna. Att lägga ett dokument till handlingarna är ett formellt uttryck i riksdagen som betyder att ledamöterna har läst informationen, noterat innehållet och accepterar det utan att kräva att några nya lagar stiftas eller att regeringen måste göra om sitt arbete. Eftersom inga partier hade skickat in några motförslag, så kallade motioner, fanns det ingen politisk konflikt. Samtliga åtta partier i riksdagen står därmed bakom detta beslut och är helt överens om hur Sverige ska agera i denna fråga. <br><br> För att förstå beslutet behöver man veta vad Europarådet gör. Det är en internationell organisation som arbetar för att skydda mänskliga rättigheter, bevara demokratin och upprätthålla rättsstatens principer i de länder som är medlemmar. Under året 2025 firade man att det var 75 år sedan Europakonventionen, som är en samling regler för mänskliga rättigheter, skapades. Sveriges roll i rådet är att driva på för att dessa regler ska följas. <br><br> Det arbete som riksdagen nu har godkänt har ett mycket starkt fokus på Ukraina. Ryssland anföll Ukraina i ett storskaligt krig, vilket ledde till att Ryssland uteslöts från Europarådet. Ett viktigt mål för den svenska delegationen och regeringen är att ställa Ryssland till svars för sina handlingar. Bland annat arbetar organisationen med att skapa en särskild domstol för krigsbrott. De har även startat ett register där skador orsakade av kriget kan dokumenteras, så att Ukraina i framtiden kan få rätt till ersättning. <br><br> Förutom kriget i Ukraina nämner rapporterna också andra viktiga globala händelser. Situationen för mänskliga rättigheter är en viktig fråga i konflikten mellan Israel och Palestina. Europarådet har även lagt ner tid på att observera val och bevaka den demokratiska utvecklingen i länder som Azerbajdzjan och Georgien, där det finns oro över att medborgarnas friheter minskar. <br><br> Trots att partierna i riksdagen var helt eniga, saknas det inte kritik mot själva Europarådet. En vanlig och återkommande kritik från experter och debattörer är att organisationen ofta har svårt att agera när länder bryter mot reglerna. Europadomstolen kan dela ut straff och uppmana länder att ändra sitt beteende, men Europarådet har inte alltid den makt som krävs för att tvinga ett land att lyda besluten. Det kan också ta lång tid att skapa de rättsliga verktyg som krävs för att döma ansvariga i konflikter, vilket kritiker menar gör arbetet ineffektivt. <br><br> Sammanfattningsvis bekräftar riksdagens beslut att Sverige kommer att fortsätta spela en aktiv roll i Europarådet. Det breda politiska stödet ger regeringen och den svenska delegationen mandat att arbeta vidare med sina nuvarande prioriteringar. Målet framöver förblir detsamma: att stötta länder som utsätts för krig, granska demokratiska val och säkerställa att fler länder i Europa respekterar mänskliga rättigheter. Genom att lägga skrivelsen till handlingarna visar riksdagen ett fortsatt förtroende för detta viktiga uppdrag.

Riksdagen har nyligen behandlat en rapport om Sveriges arbete i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) under år 2025. Beslutet i riksdagen blev att man lade rapporten till handlingarna. Att lägga en rapport till handlingarna är ett formellt sätt att säga att riksdagen har läst och tagit till sig informationen, och att man anser att ärendet därmed är avslutat. Det betyder att Sverige fortsätter på samma spår som tidigare i sitt säkerhetsarbete i Europa. För att förstå beslutet är det bra att veta vad OSSE är för något. Det är världens största regionala säkerhetsorganisation och har totalt 57 medlemsländer från Nordamerika, Europa och Asien. Organisationen arbetar med säkerhet på ett brett sätt. Det betyder att de inte bara tittar på militära hot, utan också arbetar för att skydda mänskliga rättigheter, värna om demokratiska val och ta hand om ekonomiska samt miljömässiga frågor. I rapporten för år 2025 lyfts flera viktiga händelser fram. Bland annat firade organisationen att deras stora avtal om samarbete fyllde femtio år. Arbetet präglades dock mest av det allvarliga läget i Europa efter Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina. Sveriges grupp i organisationen har fokuserat hårt på att försvara de grundläggande reglerna för säkerhet i Europa. Man har velat se till att länder som bryter mot reglerna blir kritiserade, och att demokratiska processer fortsätter att fungera. En intressant detalj i detta beslut är att hela Sveriges riksdag är helt överens. Det fanns inte en enda reservation. En reservation är när ett parti inte håller med om utskottets förslag och i stället vill ha ett eget förslag. Här valde alltså samtliga åtta riksdagspartier att stödja rapporten. Det visar att frågor som rör svensk säkerhetspolitik och mänskliga rättigheter i Europa har ett starkt stöd i Sverige. Även om riksdagen är enig om att Sverige ska vara med, finns det problem med hur OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) fungerar. Ett stort problem som ofta debatteras är att alla länder i organisationen måste vara överens för att man ska kunna fatta nya beslut. Detta system kallas för att man måste nå konsensus. Eftersom Ryssland är ett av de länder som är med i gruppen, kan de i praktiken blockera beslut och stoppa pengar till viktiga projekt. Detta skapar en tröghet och gör att organisationen ibland har svårt att handla när kriser uppstår. Vad innebär då detta beslut i slutändan? För de som påverkas av svensk utrikespolitik betyder det att Sverige kommer att fortsätta skicka politiker och observatörer till olika länder för att granska val. Sverige kommer också att stanna kvar som en stark röst för demokrati och frihet inom Europas gränser, trots att organisationen är trög att arbeta i. Det handlar om att inte ge upp de arenor där man fortfarande kan ställa andra länder till svars.