Ny plan mot våld mot kvinnor möter hård kritik

Riksdagen behandlar just nu ett omfattande förslag som rör hur Sverige ska arbeta mot våld under det kommande årtiondet. Det handlar om en ny tioårig strategi för åren 2026 till 2035. Strategin tar sikte på att bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och förtryck samt utnyttjande i prostitution. <br><br>Bakgrunden till beslutet är att regeringen har lämnat in en skrivelse med sina planer på området. Syftet med strategin är att skapa ett långsiktigt och enhetligt sätt att arbeta med dessa frågor. För att åstadkomma detta bygger strategin på fem olika områden. Dessa områden handlar om att förebygga våld, att tidigt upptäcka våld, att ge skydd och stöd till utsatta, att bekämpa brott effektivt samt att arbeta för att förövare inte ska återfalla i brott. En viktig del i arbetet är inrättandet av ett sjunde mål inom jämställdhetspolitiken. Detta mål är specifikt skapat för att synliggöra och arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck i samhället. <br><br>En central punkt i den nya strategin är införandet av en nollvision. Regeringens mål är att det dödliga våldet mot kvinnor ska upphöra helt. För att samordna arbetet mellan olika aktörer ska en permanent samverkansstruktur skapas under Jämställdhetsmyndigheten. Detta beslut innebär att myndigheter, polisen och olika stödorganisationer förväntas samarbeta tydligare och mer effektivt än tidigare för att skydda de som är i riskzonen. <br><br>Trots att alla riksdagens partier är överens om att våldet måste bekämpas, finns det stora åsiktsskillnader om hur det ska gå till. Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen ska säga ja till regeringens strategi och därmed säga nej till de förslag som oppositionen har kommit med. Detta har lett till att flera partier har lämnat in reservationer, vilket innebär att de formellt protesterar mot utskottets ställningstagande. <br><br>Socialdemokraterna (S), Miljöpartiet (MP), Centerpartiet (C) och Vänsterpartiet (V) står bakom den huvudsakliga kritiken. En av de största invändningarna handlar om regeringens nollvision. Oppositionen anser att det inte räcker att bara ha en nollvision mot det dödliga våldet. De kräver att nollvisionen ska omfatta precis alla typer av mäns våld mot kvinnor. Partierna anser att våldet påverkar kvinnors liv på många sätt och att samhället måste ha som mål att utrota allt våld. <br><br>Vidare har oppositionen krävt att en särskild kriskommission ska inrättas för att snabbt ta fram åtgärder som kan bryta den nuvarande utvecklingen. Det finns också krav på att kvinnojourerna måste få betydligt mer ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta sitt viktiga arbete. Vänsterpartiet (V) pekar dessutom på att det krävs hårdare åtgärder mot institutionellt och rättsligt våld. Detta är en form av våld där en förövare utnyttjar till exempel rättsprocesser eller vårdnadstvister för att fortsätta kontrollera den person som utsatts. <br><br>Centerpartiet (C) har även lyft frågan om eftervåld. Detta är våld, hot och trakasserier som ofta fortsätter långt efter att en relation har tagit slut. De vill att regeringen ska göra en ordentlig kartläggning av hur detta våld ser ut för att kunna sätta in rätt stöd. Centerpartiet vill också se en nationell hjälplinje för unga personer som är utsatta för hedersrelaterat förtryck. <br><br>Utskottets majoritet står dock fast vid att regeringens strategi är tillräcklig. De menar att många av de problem som oppositionen tar upp redan hanteras inom ramen för den nya planen och genom uppdrag som olika myndigheter arbetar med just nu. Därför föreslår utskottet att oppositionens förslag ska avslås och att strategin ska genomföras så som regeringen har tänkt. <br><br>För de människor som är utsatta för våld, och för alla de yrkesgrupper som arbetar med att ge stöd, innebär beslutet att det nu finns en fastlagd plan för de kommande tio åren. Arbetet kommer att ledas med sikte på noll dödligt våld och ett ökat fokus på samarbete mellan myndigheter. Huruvida denna plan är tillräcklig för att stoppa våldet återstår att se, men debatten i riksdagen visar att frågan fortsätter att väcka starka politiska känslor.