Sverige hyr fängelseplatser i Estland för att minska platsbristen

Sveriges fängelser står inför en mycket svår situation. Under de senaste åren har antalet personer som döms till fängelse ökat kraftigt, vilket har lett till en akut brist på platser inom Kriminalvården. Fängelserna är helt enkelt överfulla. För att snabbt lösa detta allvarliga problem har regeringen arbetat fram ett helt nytt och ganska unikt förslag som nu har godkänts av justitieutskottet och riksdagen. Beslutet går ut på att Sverige ska börja hyra fängelseplatser utomlands, och i ett första steg handlar det mer specifikt om en anstalt i staden Tartu i Estland. Detta är ett historiskt och ovanligt beslut i svensk politik som väckt mycket debatt. Den nya lagen gör det möjligt att skicka dömda personer, som egentligen skulle ha suttit på en svensk anstalt, till ett helt annat land för att avtjäna delar av sitt straff där. Eftersom de svenska intagna kommer att befinna sig i ett estländskt fängelse, innebär beslutet att Estlands myndigheter får rätten att utöva myndighet och ansvara för dem under tiden de vistas i landet. Levnadsvillkoren i det utländska fängelset ska dock vara likvärdiga med hur det är på svenska fängelser. För att detta ska fungera på ett säkert och rättvist sätt finns det flera tydliga och viktiga regler inskrivna i lagen. En fånge får till exempel aldrig påbörja sitt straff i Estland, och straffet får heller inte avslutas där. Personen måste alltid skickas tillbaka till Sverige mellan en och fyra månader innan det är dags för frigivning. Dessutom måste Kriminalvården göra en noggrann, individuell undersökning av varje enskild person innan en flytt överhuvudtaget kan bli aktuell. Då måste man ta hänsyn till personens fysiska och psykiska hälsa, dennes koppling till det svenska samhället och framför allt hur eventuella barn påverkas om deras förälder plötsligt hamnar i ett annat land, utifrån principen om barnets bästa. Vissa grupper är helt undantagna från att flyttas. Barn och unga under arton år, samt personer som är dömda för allvarliga brott mot rikets säkerhet eller dömda för terroristbrott, får inte under några omständigheter skickas till Estland. Trots dessa regler har beslutet inte tagits utan starkt politiskt motstånd i riksdagen. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har varit mycket tydliga med att de är helt emot den nya lagen. De varnar för att de dömda personernas mänskliga rättigheter riskerar att försämras om de flyttas till ett annat land. De pekar också på att det blir oerhört dyrt och komplicerat för anhöriga, särskilt barn, att kunna hälsa på en förälder som sitter i ett fängelse långt borta utomlands. En mycket stor del av den svenska Kriminalvårdens uppdrag handlar om rehabilitering, det vill säga att förbereda personen för att leva ett bra liv utan brott efter att fängelsetiden är slut. Motståndarna menar att den viktiga rehabiliteringen blir mycket sämre om den sker utan svensk personal och långt borta från det svenska samhället. Socialdemokraterna har däremot valt att stödja förslaget i riksdagen, vilket betyder att lagen får tillräckligt med röster från olika partier för att gå igenom. Samtidigt har Socialdemokraterna varit noga med att poängtera att de anser att detta bara är en tillfällig och dålig nödlösning. De kritiserar den nuvarande regeringen hårt för att inte ha planerat tillräckligt väl i förväg för att bygga ut fängelserna i Sverige. Enligt dem är det denna dåliga planering som är den verkliga orsaken till att Sverige nu måste hyra in sig på anstalter i Estland. När beslutet behandlades fanns det också förslag från oppositionen om att den nya lagen bara skulle gälla under en begränsad tidsperiod för att sedan kunna granskas och utvärderas snabbt, men det sa majoriteten i riksdagen nej till. Lagen är därmed utformad för att gälla framöver utan ett slutdatum. Den har dessutom skrivits på ett sådant generellt sätt att den kan användas igen om Sverige skulle vilja sluta liknande avtal om att hyra fängelseplatser i andra länder i framtiden. Den nya lagstiftningen planeras att börja gälla från och med 2026-07-03.