Rymning blir brottsligt och straffen skärps vid återfall i brott

Riksdagen debatterar ett nytt och omfattande förslag som handlar om att skärpa reaktionerna mot brottslighet i Sverige. Beslutet berör i huvudsak två stora förändringar: det ska bli ett brott i sig att rymma, och personer som återfaller i brott ska möta betydligt strängare straff. Dessa ändringar bygger på en politisk överenskommelse i Tidöavtalet och föreslås träda i kraft den 2026-07-02. Här går vi igenom vad förslaget innebär, bakgrunden till beslutet och den kritik som har lyfts fram. I dagens system leder en rymning från ett fängelse eller ett särskilt ungdomshem, som förkortas Sis (Statens institutionsstyrelse), oftast till en disciplinär åtgärd. Det kan till exempel handla om en varning eller att personen får sitta isolerad en kortare tid. Detta vill majoriteten i riksdagen nu ändra på. De anser att det nuvarande systemet är otillräckligt och att det inte skapar en tillräcklig respekt för rättsväsendet. Förslaget innebär att en ny regel införs i brottsbalken, vilket är den lagbok som samlar Sveriges centrala straffrätt. Det kommer att bli straffbart att rymma från kriminalvårdsanstalt, häkte, polisarrest, särskilda ungdomshem och Migrationsverkets förvar. Den som rymmer kan dömas till upp till två års fängelse. Om rymningen anses vara grov, till exempel om våld eller hot har använts, kan straffet bli minst sex månader och upp till fyra års fängelse. Genom denna lagändring hoppas politikerna att färre personer ska försöka rymma, och att de handlingar som ibland sker under en flykt lättare ska kunna straffas. Den andra stora delen i beslutet handlar om att straffa återfallsförbrytare hårdare. I dag tas viss hänsyn till tidigare brott, men det finns regler som begränsar hur mycket ett äldre brott kan påverka ett nytt straff. Det nya förslaget innebär att tidigare brottslighet ska få en mycket större tyngd. Om en person döms för ett brott och tidigare har begått andra brott, ska det nya straffet bli märkbart längre. Syftet med detta är att bryta kriminella mönster. Man vill öka den kollektiva tryggheten i samhället och ge ett bättre skydd till brottsoffer. Lagändringen förväntas leda till att personer som ofta begår brott spenderar längre tid i fängelse, vilket i sin tur minskar deras möjlighet att fortsätta begå brott ute i samhället. Förslaget stöds av en stor majoritet i riksdagen, men det saknas inte motståndare. Miljöpartiet, som förkortas MP, har lagt in en formell invändning, en så kallad reservation, mot just förslaget att kriminalisera rymningar. De lutar sig mot kritik från Lagrådet, som är en myndighet som granskar nya lagförslag. Lagrådet ställer sig tveksamt till om det verkligen hjälper att göra det till ett brott att rymma. De varnar för att beslutet slår hårt mot grupper som redan är utsatta. Ett exempel är unga personer som är placerade på särskilda ungdomshem (Sis) för att de behöver vård och stöd, inte för att de är dömda till fängelse. Att de ska kunna dömas för rymning anses av kritikerna vara fel väg att gå. Samma oro finns för personer som sitter i Migrationsverkets förvar i väntan på beslut. Det finns även jurister och experter som har kritiserat den skärpta återfallsregleringen. De menar att systemet riskerar att bli orättvist när tidigare brott används flera gånger i bedömningen. Det väcker svåra frågor kring om straffen verkligen blir rättvisa i förhållande till brottet som just har begåtts. Riksdagen står dock redo att besluta om dessa lagändringar med en stark majoritet bakom sig. Resultatet förväntas bli fler fängelsedomar för rymning och betydligt längre strafftider för de som fortsätter att begå brott.