Riksdagen godkänner nytt EU-avtal med Kirgizistan trots demokratisk kritik

Sveriges riksdag har beslutat att godkänna ett nytt fördjupat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen (EU) och Kirgizistan. Avtalet är tänkt att modernisera relationen mellan parterna och ersätter ett tidigare avtal som slöts redan under år 1995. Det gamla avtalet bedömdes inte längre fungera i linje med dagens politiska och ekonomiska verklighet. Bakgrunden till beslutet utgörs av en bredare strategi från EU för att öka sin närvaro och sitt samarbete i Centralasien. I en tid med ett förändrat säkerhetsläge i Europa har det blivit prioriterat att bygga nya handelsvägar och stärka geopolitiska samarbeten utanför närområdet. Kirgizistan ses som en partner där EU vill vara med och främja regional stabilitet samt skapa ramar för en tryggare ekonomi. För berörda aktörer förväntas det nya avtalet innebära märkbara förändringar. För företag inom både EU och Kirgizistan ska handelshinder minska, vilket förväntas leda till ökade ekonomiska investeringar från omvärlden. Avtalet innehåller en uppdaterad juridisk ram som gör marknaden tryggare och enklare att förstå. Från EU:s och de styrande svenska partiernas sida är förhoppningen att detta också ska leda till ett ökat politiskt inflytande över den samhälleliga utvecklingen i landet. Tanken är att samarbetet ska fungera som en bas för att diskutera frågor om jämställdhet, rättsstatens principer och miljö med ledningen i Kirgizistan. Riksdagens beslut fokuserade primärt på två punkter. Den första rörde det formella godkännandet av avtalet. Den andra punkten gällde hanteringen av motioner som krävde att samarbete med länder som har demokratiska brister måste innefatta strängare krav. Riksdagen röstade ja till avtalet i sin helhet och avslog därmed kraven på nya mätbara bestämmelser för just mänskliga rättigheter. Socialdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna utgjorde den majoritet som röstade igenom beslutet. Processen har dock fått motta en del kritik. Miljöpartiet var det enda partiet i Sveriges riksdag som valde att reservera sig mot beslutet och ville avslå propositionen helt. Denna politiska kritik, som i mångt och mycket speglar rapporter från internationella människorättsorganisationer, grundar sig i en oro över situationen i landet. Den demokratiska utvecklingen i Kirgizistan bedöms just nu gå i fel riktning, bland annat på grund av nya lagar som stramar åt pressfriheten och gör det allt svårare för det fria civilsamhället att verka i landet. Kritikerna betonar att det nya avtalet saknar den skärpa som situationen kräver. De framhåller att dokumentet saknar tillräckliga konsekvenser för vad som bör ske med samarbetet om landet fortsätter att begränsa sina invånares rättigheter. Utan sådana verktyg finns det en upplevd risk att EU och dess medlemsstater omedvetet legitimerar en auktoritär ledning. Trots detta menar riksdagens majoritet att det avtal som nu undertecknats vilar på en stabil grund. De anser att avtalet redan innefattar viktiga principer om mänskliga rättigheter och att de rutiner för löpande dialog som EU använder i dagsläget är tillräckliga för att driva frågan framåt.