Den 3 december 2025 fattade riksdagen ett beslut som rör hur vi kontrollerar en av Sveriges viktigaste finansiärer av vetenskaplig forskning. Beslutet grundar sig på konstitutionsutskottets betänkande KU15 och handlar om den årliga revisionen av Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Det kan låta krångligt vid en första anblick, men det handlar i grunden om att säkerställa att stora summor pengar hanteras på rätt sätt och att de som granskar detta kan göra sitt jobb helt oberoende. För att förstå beslutet måste vi först titta på vad Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond är för något. Det är en stiftelse som har till uppgift att främja och understödja vetenskaplig forskning som är knuten till Sverige. Fonden har sitt ursprung i en donation från Riksbanken i samband med deras 300-årsjubileum 1968. Idag förvaltar stiftelsen tillgångar värda cirka 20 miljarder kronor. Eftersom pengarna ursprungligen kommer från det allmänna har riksdagen alltid haft ett stort ansvar för stiftelsen. Riksdagen utser exempelvis styrelsen och tar emot stiftelsens årsredovisning. En viktig del i kontrollen av stiftelsen är den så kallade revisionen. Revision innebär att revisorer granskar bokföringen och styrelsens arbete för att se till att allt går rätt till och att siffrorna stämmer. Hittills har denna uppgift legat på Riksrevisionen, som är en myndighet under riksdagen med uppdrag att granska den statliga verksamheten. Men nu har Riksrevisionen flaggat för att det nuvarande systemet har juridiska och praktiska problem. Problemet ligger i krocken mellan olika regelverk. Riksrevisionen granskar normalt statliga myndigheter, men Jubileumsfonden är en stiftelse och lyder under stiftelselagen. Enligt stiftelselagen måste revisionen göras av en auktoriserad revisor. Auktoriserade revisorer står under tillsyn av en annan myndighet som heter Revisorsinspektionen. Här uppstår en märklig situation: Riksrevisionen har i uppdrag att granska Revisorsinspektionen, samtidigt som Revisorsinspektionen ska utöva tillsyn över de revisorer som arbetar på Riksrevisionen. Det blir en cirkel där ”granskaren granskas av den de granskar”, vilket kan skada förtroendet för oberoendet. För att lösa detta har Riksrevisionen beslutat att deras anställda inte längre ska vara auktoriserade revisorer under sin anställningstid. Men utan auktoriserade revisorer kan Riksrevisionen inte lagligt genomföra granskningen av Jubileumsfonden på det sätt som stiftelselagen kräver. Därför behövs en förändring. Riksdagen har nu lyssnat på detta och beslutat att en utredning ska tillsättas. En särskild utredare ska se över hur revisionen av stiftelsen ska gå till i framtiden. Syftet är att hitta ett system där revisionen fungerar lagligt och praktiskt, utan att Riksrevisionens oberoende ifrågasätts. Samtidigt har riksdagen varit tydlig med en sak: banden mellan riksdagen och stiftelsen ska fortsätta vara starka. Även i framtiden ska stiftelsens årsredovisning och revisionsberättelse lämnas till riksdagen för granskning. Historiskt sett har stiftelsen haft en unik ställning. Redan på 1980-talet, när stiftelsen blev mer självständig från Riksbanken, slogs det fast att riksdagens revisorer skulle ha insyn. Det är denna tradition av demokratisk insyn i hur forskningspengarna används som riksdagen vill värna om, även om formerna för själva granskningen nu måste moderniseras. Beslutet i kammaren fattades med acklamation. Det betyder att det inte krävdes någon votering med rösträkning, utan att alla partier var överens om att förslaget var bra. Nu väntar arbetet med att utreda frågan vidare för att hitta en hållbar lösning för framtiden.

Nu är det bestämt hur mycket statliga pengar som ska gå till kultur, idrott, medier och trossamfund under år 2026. Riksdagen har röstat ja till regeringens budgetförslag för det som kallas utgiftsområde 17. Totalt handlar det om cirka 17,3 miljarder kronor som ska fördelas på allt från teatrar och museer till idrottsföreningar och public service. Beslutet innebär inte bara en fördelning av pengar utan också förändringar i hur vissa myndigheter är organiserade och hur spelmarknaden ska regleras. En stor del av beslutet handlar om finansieringen av radio och tv i allmänhetens tjänst, det som kallas public service. Det gäller företagen Sveriges Radio (SR), Sveriges Television (SVT) och Utbildningsradion (UR). Riksdagen har godkänt hur mycket pengar dessa bolag ska få för att driva sin verksamhet under 2026. Samtidigt justeras den avgift som vi medborgare betalar via skatten för public service. Eftersom det har kommit in mer pengar än beräknat på det särskilda kontot för public service, har riksdagen beslutat att sänka taket för avgiften något. Det innebär att den del av din inkomst som ligger till grund för avgiften justeras, för att undvika att staten samlar på sig ett för stort överskott av dessa pengar. En annan viktig förändring i årets beslut rör strukturerna för statliga kulturinstitutioner. Regeringen vill effektivisera verksamheten och minska antalet myndigheter. Därför har riksdagen godkänt att man tar bort vissa tidigare låsningar, så kallade riksdagsbindningar. Detta gör det möjligt för regeringen att slå ihop vissa verksamheter. Konkret innebär det att Nämnden för hemslöjdsfrågor ska flytta in under Statens kulturråd. Dessutom ska Statens konstråd och arkitekturmyndigheten ArkDes inordnas i Moderna museet, och Statens försvarshistoriska museer ska slås ihop med Statens maritima och transporthistoriska museer. Syftet är att spara pengar på administration och samordning. Beslutet innehåller också nya mål för spelmarknaden, alltså den marknad som handlar om spel om pengar, som casino och betting. Målet är att marknaden ska vara sund och säker och stå under offentlig kontroll. En viktig nyhet är att det ska ställas tydligare krav på information till spelarna. Det ska vara lätt att förstå spelets villkor och risker, och det ska finnas ett starkt skydd för konsumenterna för att motverka spelberoende och skuldsättning. Samtidigt ska man se till att intäkter från spel även fortsättningsvis kan bidra till allmännyttig ideell verksamhet, som till exempel idrottsrörelsen. Innan beslutet fattades fanns det flera alternativa förslag från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier ville prioritera pengarna annorlunda jämfört med regeringen och Sverigedemokraterna. Oppositionen ville bland annat lägga mer pengar på studieförbund, som ordnar studiecirklar och kurser, samt satsa mer på kulturskolan för att fler barn och unga ska få möjlighet att lära sig spela instrument eller utöva teater. De lyfte också fram behovet av mer pengar till idrotten, särskilt parasport och idrott i utsatta områden. Eftersom regeringspartierna har majoritet röstades dock dessa motförslag ner, men oppositionspartierna har lämnat in så kallade särskilda yttranden där de förklarar sin politik. Sammanfattningsvis innebär riksdagens beslut att de ekonomiska ramarna för kulturlivet och fritidssektorn nu är satta för 2026. Lagändringarna, inklusive de nya strukturerna för myndigheterna och justeringen av public service-avgiften, kommer att träda i kraft den 1 januari 2026.

Riksdagen har nu fattat det slutgiltiga beslutet om hur statens pengar ska fördelas inom kulturområdet, medier, trossamfund och fritid för år 2026. Det handlar om det som kallas utgiftsområde 17, och totalt rör det sig om cirka 17,3 miljarder kronor som ska användas för att stötta allt från museer och teatrar till idrottsrörelsen och public service. Beslutet fattades den 3 december 2025 i riksdagen efter förslag från kulturutskottet. För dig som är ung innebär detta beslut ramarna för hur mycket resurser som finns tillgängliga för många av de fritidsaktiviteter och mediekanaler du möter i din vardag. En av de stora punkterna i beslutet handlar om public service, det vill säga Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR). Riksdagen har godkänt finansieringen för dessa bolag för det kommande året. En intressant detalj för hushållens ekonomi är att taket för public service-avgiften justeras nedåt. Det innebär att den avgift som tas ut via skattsedeln kommer att beräknas på en något lägre inkomstnivå än tidigare, vilket görs för att undvika att det samlas för mycket pengar på det konto där avgifterna hamnar. Pengarna ska räcka till att producera nyheter, underhållning och utbildningsprogram som är reklamfria och tillgängliga för alla. Inom spelmarknaden, som berör allt från datorspel om pengar till vadhållning, har riksdagen beslutat om ett nytt politiskt mål. Det nya målet lägger stor vikt vid att du som konsument ska skyddas. Det ska finnas tydlig information till spelarna så att man förstår villkor och risker. Syftet är att skapa en sund och säker spelmarknad där risken för spelberoende minskar och där spel inte kan utnyttjas för kriminell verksamhet. En annan stor förändring som sker 2026 är att flera statliga myndigheter slås ihop eller organiseras om. Regeringen vill att statens administration ska bli effektivare så att mer pengar kan gå till själva verksamheten istället för till lokaler och chefer. Konkret innebär det att Nämnden för hemslöjdsfrågor läggs ner som egen myndighet och flyttar in hos Statens kulturråd. På samma sätt ska Statens konstråd och ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) inordnas i Moderna museet, och Statens försvarshistoriska museer ska slås ihop med Statens maritima och transporthistoriska museer. Detta är administrativa förändringar som kanske inte märks direkt för dig som besökare, men som syftar till att spara pengar på sikt. I samband med beslutet lyftes även andra förslag från oppositionspartierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet. Dessa partier hade i sina egna budgetförslag velat se mer pengar till bland annat kulturskolan och studieförbunden. De menar att regeringens budget inte satsar tillräckligt på att ge barn och unga i hela landet möjlighet att utöva kultur, spela instrument eller delta i studiecirklar. Oppositionen valde att inte formellt rösta emot regeringens totalbelopp i slutändan, men de lämnade in så kallade särskilda yttranden där de förklarade hur de hellre hade velat fördela pengarna. Eftersom regeringspartierna har majoritet, eller stöd för sin budget, klubbades beslutet igenom med acklamation, vilket betyder att ingen rösträkning behövdes i kammaren då utgången var given. Sammanfattningsvis ligger budgeten fast på drygt 17,3 miljarder kronor, och de nya lagändringarna och sammanslagningarna av myndigheter träder i kraft den 1 januari 2026.

Den 3 december 2025 fattade riksdagen beslut om hur mycket pengar som ska gå till kultur, medier, trossamfund och fritid under nästa år. Det handlar om utgiftsområde 17 i statens budget, och totalt rör det sig om drygt 17,3 miljarder kronor som ska fördelas. Besluten fattades genom acklamation, vilket innebär att riksdagsledamöterna svarade ja med röstrop utan att en formell rösträkning behövdes, eftersom det var tydligt att regeringens förslag skulle vinna. För dig som är ung påverkar detta beslut flera områden i vardagen, från filmerna du ser och musiken du lyssnar på, till möjligheten att idrotta eller gå på museum. En stor del av budgeten går till det som kallas kulturområdesövergripande verksamhet. Här ingår bland annat pengar till Kulturrådet som fördelar bidrag till allt från teatergrupper till bibliotek. Regeringen har valt att slå ihop vissa myndigheter för att spara pengar och göra arbetet effektivare. Till exempel ska Nämnden för hemslöjdsfrågor inordnas i Statens kulturråd, och Statens konstråd samt ArkDes (Arkitektur- och designcentrum) ska slås ihop med Moderna museet. Även Statens försvarshistoriska museer ska upphöra som egen myndighet och ingå i en större grupp för maritima och transporthistoriska museer. En viktig fråga för många unga är idrotten. Regeringen lägger över två miljarder kronor på stöd till idrotten. Det finns särskilda satsningar på simskolor i utsatta områden för att fler ska lära sig simma. Samtidigt ville oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet) satsa ännu mer pengar här. De hade förslag om extra miljoner till parasport för barn och unga med funktionsnedsättning och mer pengar till idrottsföreningar i områden där få ungdomar idrottar i dag. Eftersom regeringen har majoritet röstades dessa förslag ner, men oppositionen har skrivit så kallade särskilda yttranden där de förklarar vad de hade velat göra i stället. Inom medieområdet beslutades om finansieringen av public service, alltså SVT, Sveriges Radio och UR. För 2026 får dessa bolag dela på nästan 10 miljarder kronor för att göra nyheter och program. En nyhet som kan märkas för de som betalar skatt är att public service-avgiften sänks något. Avgiften tas ut via skattsedeln, och eftersom det har kommit in mer pengar än beräknat i systemet justeras nu taket för hur mycket man max behöver betala. Ett annat område där det råder oenighet mellan partierna är folkbildningen, det vill säga studieförbund och folkhögskolor. Många ungdomar kommer i kontakt med studieförbund genom exempelvis replokaler för musik eller kurser. Regeringen har minskat anslagen hit jämfört med tidigare år, vilket oppositionen är starkt kritisk till. De menar att det slår mot kulturlivet på mindre orter och minskar möjligheterna för unga att utöva kultur. Regeringen menar å andra sidan att det behövs bättre kontroll över hur pengarna används. Slutligen har riksdagen också godkänt ett nytt mål för spelpolitiken. Det handlar om spel om pengar, som onlinekasinon och betting. Det nya målet betonar att marknaden ska vara sund och säker. Det ska finnas tydlig information till spelarna för att minska risken för spelberoende, och spelmarknaden ska inte kunna utnyttjas av kriminella för till exempel penningtvätt. Staten vill ha stark kontroll för att skydda konsumenterna, samtidigt som intäkterna från spel ska kunna gå till allmännyttiga ändamål som idrottsrörelsen.

Att driva ett land kostar pengar. Då handlar det inte bara om att bygga vägar, driva sjukhus eller betala lärarlöner, utan också om att finansiera själva demokratin. För att Sverige ska fungera måste vi ha en riksdag som stiftar lagar, en regering som styr landet och myndigheter som kontrollerar att allt går rätt till. Detta kallas med ett samlingsnamn för ”Rikets styrelse”. Nu har konstitutionsutskottet (KU) sagt ja till budgeten för detta område för år 2026. Det handlar om totalt cirka 21,6 miljarder kronor. Här går vi igenom vad pengarna ska användas till och varför det är viktigt för dig som medborgare. En stor del av pengarna går till Sveriges riksdag och regering. Riksdagen är de 349 ledamöter som folket har valt. För att de ska kunna göra sitt jobb krävs löner, assistenter och lokaler. Just nu pågår dessutom stora renoveringar av riksdagens byggnader för att de ska vara säkra och fungera i framtiden. Det kostar mycket pengar, och därför har riksdagen fått en ökad budget för fastighetsunderhåll. Eftersom 2026 är ett valår har man också avsatt extra pengar för att kunna genomföra valet på ett säkert och korrekt sätt. Regeringskansliet, där statsministern och alla andra ministrar arbetar tillsammans med sina tjänstemän, får den största delen av kakan, drygt 10,7 miljarder kronor. Dessa pengar ska också täcka kostnader för Sveriges ambassader utomlands och arbetet med att representera Sverige i EU och NATO. En annan viktig del av rikets styrelse är statschefen, alltså kungen. Kungliga hov- och slottsstaten får drygt 190 miljoner kronor. Dessa pengar ska täcka kostnader för kungafamiljens officiella uppdrag, statsbesök och skötseln av de kungliga slotten och parkerna som är en del av vårt kulturarv. Men demokrati handlar inte bara om de som bestämmer, utan också om de som granskar makten. Därför går en del av budgeten till Riksrevisionen och Justitieombudsmannen (JO). Riksrevisionen har till uppgift att kolla så att statens pengar används effektivt. JO finns till för att medborgare ska kunna klaga om de tycker att en myndighet har behandlat dem fel. Dessa funktioner är nödvändiga för att vi ska kunna lita på systemet. I budgeten ingår också stöd till media och nationella minoriteter. Mediestödet finns för att vi ska ha fria och oberoende tidningar i hela landet, vilket är avgörande för det fria ordet. Dessutom ges pengar till Sametinget för att värna samisk kultur och näringar. Även länsstyrelserna, som är regeringens förlängda arm ute i landet, får pengar via detta utgiftsområde. Beslutet innebär också en ändring i budgetlagen. Man tar bort begreppet överskottsmål och pratar istället om att budgeten ska vara i balans över tid. Regeringen ska också bli tydligare med att jämföra sina ekonomiska gissningar med EU-kommissionens prognoser för att se till att man räknar rätt. Det fanns andra förslag från oppositionspartierna (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet). De ville bland annat sänka anslaget till Regeringskansliet eller satsa mer pengar på minoritetspolitik och mediestöd. Men eftersom regeringen och Sverigedemokraterna har majoritet i riksdagen, blev det regeringens förslag som vann. Det innebär att ramarna för hur demokratins maskineri ska finansieras under 2026 nu är satta.

Riksdagen har beslutat att skärpa reglerna för vilka som får arbeta som offentliga biträden och tolkar i migrationsärenden. Beslutet togs den 26 november 2025 och syftar till att öka rättssäkerheten för människor som söker asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. De nya lagarna kommer att börja gälla den 1 januari 2026. För att förstå varför detta beslut är viktigt behöver vi först titta på vad ett offentligt biträde och en tolk gör. När en person kommer till Sverige och söker asyl befinner sig den personen ofta i en utsatt situation. Personen kan sällan svenska lagar och kanske inte talar språket. Därför utser staten ofta ett offentligt biträde, vilket är en jurist eller advokat som ska hjälpa den sökande att föra sin talan och se till att allt går rätt till. Staten står för kostnaden för denna hjälp. Det behövs ofta också en tolk som översätter allt som sägs mellan myndigheterna och den sökande. Under de senaste åren har det kommit rapporter om att systemet inte alltid fungerar som det ska. Det har funnits fall där offentliga biträden saknat nödvändig kunskap om lagarna eller inte engagerat sig tillräckligt i sina klienters ärenden. Det har också förekommit problem med tolkar som inte översätter korrekt. Eftersom besluten i dessa ärenden är livsavgörande för de inblandade – det handlar om rätten att få stanna i Sverige eller att bli utvisad – är det oerhört viktigt att alla som arbetar med processen är kompetenta. De nya reglerna innebär flera konkreta förändringar. För det första införs ett krav på att den som ska arbeta som offentligt biträde måste ha en juristexamen. Tidigare räckte det att personen ansågs "lämplig", men nu krävs alltså en formell utbildning för att garantera att biträdet kan juridiken. För det andra skärps reglerna kring något som kallas substitution. Det innebär att en advokat som har fått ett uppdrag inte längre får skicka någon annan i sitt ställe hur som helst. Tidigare har det hänt att en erfaren advokat tagit uppdraget, men sedan skickat en mindre erfaren kollega till mötena. Nu krävs särskilt tillstånd för att få göra så. En annan viktig del i beslutet är att myndigheter som Migrationsverket och Polisen får möjlighet att stänga av olämpliga biträden. Om en jurist missköter sig eller visar sig vara okunnig ska denne kunna förklaras obehörig. Det betyder att personen inte får ta fler uppdrag i migrationsärenden. När det gäller tolkar säger de nya reglerna att myndigheterna i första hand ska försöka anlita tolkar som är auktoriserade, vilket är en kvalitetsstämpel på att tolken är utbildad och testad. I riksdagen var de flesta partier överens om att dessa skärpningar behövs, men det fanns också förslag på att gå ännu längre. Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet och ville se obligatoriska kunskapstester för alla jurister som vill jobba med dessa frågor. De menade också att det är fel att Migrationsverket själva väljer vilka biträden som ska hjälpa de asylsökande, eftersom Migrationsverket är den myndighet som också fattar besluten. Miljöpartiet ville därför att domstolarna skulle ha ansvaret för att utse biträden för att göra processen mer oberoende. De ville även ha specifika lagkrav på kompetens om barns rättigheter för de som företräder barn. Utskottet och riksdagens majoritet tyckte dock att regeringens förslag var tillräckligt bra och röstade därför nej till dessa extra krav. Sammanfattningsvis innebär beslutet att kraven höjs för att säkerställa att ingen drabbas av felaktiga beslut på grund av att deras jurist eller tolk inte kan sitt jobb. Det handlar om att skydda den enskildes rättigheter och se till att skattepengarna går till kompetent personal.

Riksdagens skatteutskott har nu sagt ja till regeringens budgetförslag för nästa år som rör skatter, tullar och indrivning av skulder. Det handlar om en enorm summa pengar – totalt cirka 15,5 miljarder kronor som ska fördelas under år 2026. Förutom att se till att staten får in de pengar som behövs för att bekosta skola, vård och omsorg, ligger ett mycket stort fokus på att bekämpa den organiserade brottsligheten. För dig som är ung kan detta verka som byråkrati, men beslutet påverkar din vardag och trygghet mer än du tror. Tre myndigheter står i centrum för det här beslutet: Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Tillsammans fungerar de som en barriär mot den kriminella ekonomin. Skatteverket får den största delen av kakan, över 9,4 miljarder kronor. Deras uppdrag handlar inte bara om att samla in skatt från dina sommarjobbspengar. En viktig del är folkbokföringen, det vill säga registret över var alla människor bor. Det kanske låter tråkigt, men det är helt avgörande. Om kriminella skriver sig på falska adresser kan de lura till sig bidrag eller gömma sig från polisen. I budgeten läggs därför mer resurser på att kontrollera att folk verkligen bor där de säger att de bor, bland annat genom att använda ny teknik för identitetskontroller. Man vill också stoppa företag från att användas som verktyg för att tvätta svarta pengar. Tullverket får också mer resurser, totalt cirka 3,4 miljarder kronor. Deras roll vid gränsen har blivit allt viktigare för att stoppa införseln av vapen och droger. Under det senaste året har tullen hittat betydligt fler vapendelar än tidigare, vilket är en direkt insats mot gängvåldet. Med de nya pengarna ska tullen kunna göra fler kontroller och köpa in bättre teknisk utrustning, som exempelvis skannrar för att söka igenom lastbilar och containrar. Kronofogdemyndigheten, som får drygt 2,5 miljarder kronor, har två sidor. Dels hjälper de människor som hamnat i ekonomisk knipa och inte kan betala sina skulder. Tyvärr ser man att skulderna ökar i samhället. Men Kronofogden har också fått vassare verktyg för att ta lyxiga klockor, bilar och kontanter från kriminella som inte kan förklara hur de haft råd med dem. Detta kallas för distansutmätning och är ett sätt att slå mot gängens statussymboler och plånböcker. I riksdagen var det inte bara regeringen som tyckte till. Partierna i oppositionen – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet – hade egna förslag. Socialdemokraterna ville exempelvis ge ännu mer pengar till Skatteverket för fler kontroller, medan Centerpartiet ville spara pengar genom att bland annat slopa den stora folkräkningen. Men eftersom riksdagen redan i ett tidigare skede bestämt den totala summan för budgeten, valde oppositionspartierna att inte rösta nej i slutändan. Istället lämnade de in så kallade särskilda yttranden, där de förklarar vad de hade velat göra annorlunda om de fick bestämma. Sammanfattningsvis visar detta beslut att staten ser ekonomiska medel som ett av de viktigaste vapnen mot brottslighet. Genom att strypa tillgången på pengar, vapen och falska identiteter hoppas man kunna göra samhället tryggare för alla.

Riksdagen har beslutat om nya lagar som ska göra vården och omsorgen i Sverige säkrare. Beslutet handlar om att ge myndigheten som kontrollerar vården, Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), mer makt och effektivare verktyg för att stoppa dåliga verksamheter. Målet är att ingen ska fara illa på ett boende eller när de får hjälp av samhället. Här går vi igenom vad beslutet innebär och varför politikerna tyckte olika i vissa frågor. För att förstå beslutet behöver vi först veta vad Ivo gör. Ivo är den myndighet som har till uppgift att granska socialtjänsten och hälso- och sjukvården. De ser till att lagar följs och att människor får en trygg och säker vård. Men fram till nu har det ibland varit svårt för Ivo att agera snabbt och kraftfullt när de upptäcker brister. Det ändras nu genom de nya reglerna som börjar gälla den 1 januari 2026. En av de största förändringarna är att Ivo får möjlighet att dela ut så kallade sanktionsavgifter. Det är en typ av böter. Om ett företag som driver ett boende bryter mot villkoren i sitt tillstånd, kan de tvingas betala pengar till staten. Tidigare har det varit svårare att straffa slarv, men nu ska det kosta att göra fel. Det handlar också om att skydda barn och unga. Om en verksamhet anställer personal utan att först kontrollera deras belastningsregister (polisens register över dömda brottslingar), kommer de också att få betala en avgift. Det här är viktigt för att se till att personer som arbetar med barn eller personer med funktionsnedsättning är lämpliga för jobbet. En annan viktig del i de nya reglerna handlar om omedelbara förbud. Om någon driver ett boende eller en vårdverksamhet utan att ha tillstånd, ska Ivo kunna stänga stället direkt. Det ska inte gå att dra ut på tiden. Dessutom ska det bli olagligt att fortsätta driva en verksamhet som har blivit förbjuden. Den som gör det ska kunna dömas till böter. Beslutet påverkar också kommunerna. Om en person har rätt till hjälp enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller Socialtjänstlagen (SoL), men kommunen dröjer för länge med att ge hjälpen, kan kommunen få betala en särskild avgift. Denna avgift höjs nu för att sätta press på kommunerna att hjälpa människor snabbare. Trots att alla partier i riksdagen var överens om att Ivo behöver bättre verktyg, fanns det oenighet om detaljerna. Det ledde till att vissa frågor fick avgöras genom votering, där ledamöterna röstar ja eller nej, medan andra frågor avgjordes genom acklamation, vilket betyder att alla var överens utan omröstning. En av de frågor där partierna tyckte olika handlade om vilka verksamheter som ska kunna få böter. De nya sanktionsavgifterna gäller främst privata företag som har tillstånd. Centerpartiet tyckte att detta var orättvist och ville att även kommunala verksamheter och statliga institutioner (som Sis-hem) skulle kunna få böter om de missköter sig. De menade att lagen borde vara lika för alla, oavsett om det är kommunen eller ett privat företag som driver boendet. Men riksdagens majoritet röstade nej till det förslaget. En annan fråga handlade om registerkontroller. I dag kollas ofta belastningsregistret vid anställning. Centerpartiet ville att man även skulle kontrollera misstankeregistret (där personer som är misstänkta för brott men inte dömda finns). Socialdemokraterna och Centerpartiet ville också införa återkommande kontroller, så att personal kontrolleras regelbundet och inte bara när de anställs. De menar att någon kan begå brott efter att de har blivit anställda. Även dessa förslag röstades ner. Slutligen ville Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet se hårdare regler vid ägarbyten av HVB-hem (Hem för vård eller boende). De ville ha en lag som tydligt säger att om ett HVB-hem säljs, måste den nya ägaren söka ett helt nytt tillstånd. Syftet med det förslaget var att hindra kriminella från att köpa till sig verksamheter. Detta förslag gick inte heller igenom den här gången. Sammanfattningsvis innebär beslutet att staten tar hårdare tag mot oseriösa aktörer inom vården, men debatten om hur långt kontrollerna ska sträcka sig lär fortsätta.

Har du någonsin funderat på hur stora företag som verkar i hela världen betalar skatt? Det kan vara ganska krångligt. Ofta har stora koncerner, alltså grupper av företag som hör ihop, kunnat flytta sina vinster till länder där skatten är väldigt låg. Det har gjort att de ibland betalar nästan ingenting i skatt, trots att de tjänar miljarder. För att få stopp på detta har världens länder gått ihop och bestämt att det ska finnas en global minimiskatt. Nu har Sveriges riksdag arbetat med att uppdatera de svenska reglerna för att de ska fungera ännu bättre. Grundidén med den globala minimiskatten är att alla stora internationella företag måste betala minst 15 procent i skatt på sina vinster, oavsett var de befinner sig. Om ett företag har ett dotterbolag i ett land med extremt låg skatt, får hemlandet (till exempel Sverige) rätt att ta ut en extra skatt, en så kallad tilläggsskatt, så att den totala skatten ändå når upp till 15 procent. Detta system infördes i svensk lag den 1 januari 2024, baserat på regler från EU och organisationen OECD. Men eftersom skatteregler för globala jätteföretag är väldigt komplicerade, upptäcker man hela tiden nya situationer som lagen inte täcker eller där reglerna är otydliga. OECD, som är en internationell organisation för ekonomiskt samarbete, skickar därför ut nya riktlinjer för att täppa till kryphål och förtydliga hur man ska räkna. Det beslut som skatteutskottet nu har hanterat handlar just om sådana kompletteringar. Det är lite som när ett datorspel får en uppdatering för att fixa buggar och göra spelet mer rättvist. De nya reglerna handlar bland annat om hur man ska hantera speciella finansiella upplägg, så kallade specialföretag för värdepapperisering, och hur skatten ska fördelas när flera företag äger ett annat företag tillsammans, så kallade samriskföretag. Det handlar också om hur man ska räkna på skatteförluster och hur skatten ska redovisas i bokföringen. Det är tekniska detaljer, men de är viktiga för att systemet ska vara vattentätt så att ingen smiter undan, samtidigt som företagen inte ska behöva betala dubbel skatt av misstag. I riksdagen är de flesta partier överens om att de här reglerna behövs. Regeringens förslag om att införa de nya uppdateringarna godkändes därför av utskottet. De nya lagändringarna föreslås börja gälla fullt ut den 1 januari 2026, men företag kan välja att använda vissa regler redan retroaktivt för att det ska bli enklare för dem. Det fanns dock en punkt där politikerna inte tyckte lika. Partierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade in ett eget förslag, en motion. De påpekade att de här reglerna infördes väldigt snabbt och att det är mycket svårt och dyrt för svenska företag att hinna med allt administrativt arbete. De ville därför att regeringen skulle göra en ordentlig undersökning, en konsekvensanalys, för att se hur lagen har påverkat företagen och om man kan förenkla reglerna. De menar att om reglerna är för krångliga för ärliga företag, kan förtroendet för hela skattesystemet skadas. Utskottets majoritet, alltså de som bestämmer, sa nej till detta förslag. De menar att arbetet med reglerna fortfarande pågår internationellt och att regeringen ändå kommer att följa upp hur det går, utan att riksdagen behöver beställa en särskild rapport just nu. Resultatet blev alltså att de nya skattereglerna klubbades igenom, medan förslaget om en extra utredning röstades ner.

Sverige är medlem i försvarsalliansen Nato, vilket innebär att vi samarbetar tätt med andra länder kring frågor som rör försvar och säkerhet. Detta medlemskap för med sig nya krav på hur svenska myndigheter hanterar känslig information. Riksdagen har nu behandlat ett förslag från regeringen som handlar om att införa nya lagregler för att skydda hemligheter som delas inom alliansen. Syftet är att Sverige ska kunna leva upp till de krav på säkerhet och sekretess som Nato ställer på sina medlemsländer. I Sverige har vi en grundlagsfäst princip som kallas offentlighetsprincipen. Den innebär att medborgare och journalister i regel har rätt att ta del av handlingar och beslut som görs av staten och kommunerna. Detta är en viktig del av den svenska demokratin eftersom det ger folket möjlighet att granska makthavare. Men när det gäller internationella militära samarbeten krockar ibland den svenska öppenheten med behovet av hemlighetsmakeri. Inom Nato bygger samarbetet på att länder vågar dela med sig av underrättelseinformation, försvarsplaner och tekniska detaljer. Om Sverige inte kan garantera att denna information stannar hos berörda myndigheter, riskerar andra länder att sluta dela viktig information med oss. För att lösa detta problem har regeringen lagt fram ett förslag som nu godkänts av riksdagens konstitutionsutskott. Förslaget innebär en ändring i offentlighets- och sekretesslagen. En ny bestämmelse införs som specifikt gäller information som kommer från ett ”utländskt organ” inom ramen för Nato-samarbetet. Det kan handla om rapporter från Natos högkvarter eller information från ett annat medlemslands försvarsmakt. Enligt den nya regeln ska sekretess gälla om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i samarbetet försämras om uppgiften avslöjas. Det betyder att om en journalist begär ut en handling som rör Nato, och myndigheten bedömer att ett avslöjande skulle göra Nato eller andra länder upprörda eller misstänksamma mot Sverige, så ska handlingen hållas hemlig. Denna sekretess gäller inte bara hos Försvarsmakten utan hos alla svenska myndigheter som kan tänkas hantera sådan information. Dessutom gäller sekretessen även åt andra hållet: uppgifter som svenska myndigheter skickar till Nato ska också skyddas. Tiden för hur länge dessa uppgifter ska vara hemliga har satts till femtio år, vilket är en mycket lång tid jämfört med många andra typer av handlingar. Det finns också begränsningar i den så kallade meddelarfriheten, alltså rätten för statligt anställda att prata med journalister om missförhållanden, om det rör dessa specifika Nato-uppgifter. Beslutet var inte helt utan debatt, även om det fanns en bred enighet. I beslutsunderlaget finns ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet. De påpekar att även om Sverige nu är med i Nato och måste följa reglerna, så är det viktigt att inte glömma bort demokratin och insynen. De menar att det är olyckligt att vi måste anpassa våra lagar på ett sätt som minskar allmänhetens insyn, och de betonar att Sverige framöver bör arbeta för mer öppenhet inom alliansen snarare än mindre. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige anpassar sin lagstiftning för att vara en pålitlig samarbetspartner i Nato. Det sker genom att man täpper till luckor där svensk offentlighet tidigare gällde, för att garantera att hemlig information förblir hemlig. De nya lagändringarna kommer att börja gälla från och med den 1 januari 2026.

Riksdagen har fattat ett beslut som kommer att göra det billigare för många att gå till tandläkaren i framtiden. Beslutet handlar om ett nytt system som kallas för ett förstärkt högkostnadsskydd. Tanken är att kostnaden för att laga tänderna ska bli mer lik kostnaden för att gå till en vanlig läkare på vårdcentralen, där man ofta bara betalar en mindre patientavgift. Lagen kommer att börja gälla den 1 januari 2026. För att förstå beslutet behöver man veta hur det fungerar idag. I Sverige är sjukvård kraftigt subventionerad av skattepengar. Det betyder att du bara betalar en liten avgift när du besöker en läkare. Tandvård fungerar annorlunda för vuxna. Fram till det år man fyller 24 år är tandvård gratis i de flesta fall, men därefter får man betala en stor del av kostnaden själv. Det finns ett högkostnadsskydd idag också, men det börjar gälla först när man betalat ganska mycket pengar, och man får ändå stå för en stor del av notan själv. Det nya förslaget som nu klubbats igenom innebär att man inför något som heter särskild tandvårdsersättning. Det här är ett tillägg till det vanliga skyddet. De personer som får rätt till detta stöd ska bara behöva betala en liten del av kostnaden, ungefär som i sjukvården. Resten betalar staten. Det nuvarande stödet, som de flesta vuxna har idag, kommer att byta namn till allmän tandvårdsersättning. En viktig regel i det nya systemet är att tandläkaren inte får ta ut ett högre pris än vad staten har bestämt om patienten ska få det särskilda stödet. Staten sätter ett så kallat referenspris för varje behandling, till exempel för att laga ett hål eller göra en undersökning. Om tandläkaren vill ha mer betalt än referenspriset betalas ingen särskild ersättning ut. Det här är en skillnad mot idag, då tandläkare har fri prissättning och får bestämma sina egna priser. Syftet med den nya regeln är att skydda patienten från höga kostnader och se till att skattepengarna verkligen gör vården billigare för individen. Det nya stödet kommer inte att gälla alla vuxna på en gång. Regeringen har bestämt att reformen ska införas stegvis. I det första steget är det främst äldre personer som kommer att få ta del av det billigare priset. Exakt vilka åldersgrupper det gäller kommer regeringen att bestämma senare. Tanken är att man börjar med dem som har störst behov och kanske sämst ekonomi, för att sedan eventuellt utöka systemet i framtiden. I riksdagen fanns det olika åsikter om förslaget. Regeringspartierna röstade för förslaget, medan oppositionspartierna hade andra idéer som röstades ner. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville gå längre och tyckte att tandvård borde räknas som vanlig sjukvård för alla direkt, istället för att införa ett nytt separat system. Centerpartiet ville att patienter skulle få lov att betala extra pengar själva om de ville ha dyrare material, till exempel en krona i guld istället för standardmaterial, men riksdagen sa nej till det för att hålla systemet mer jämlikt. Det diskuterades också om tandvård på landsbygden. Socialdemokraterna och Centerpartiet var oroliga för att det saknas tandläkare i glesbygden. De ville införa ett extra stöd, ett så kallat kommuntypstillägg, för att locka tandläkare till mindre orter där det idag är svårt att få en tid. Regeringen höll med om att tandläkarbristen är ett problem, men ville utreda frågan mer innan de fattar beslut om just ett sådant tillägg. Därför avslogs det förslaget i voteringen. Sammanfattningsvis innebär beslutet att Sverige tar ett steg mot billigare tandvård för vuxna, men det sker stegvis och med strikta regler för vad tandläkarna får ta betalt. För dig som är 15 år påverkar det inte din tandvård just nu eftersom den är gratis, men det förändrar systemet du kommer att möta som vuxen i framtiden. Myndigheter kommer nu att få i uppdrag att noga följa upp reformen för att se om den leder till bättre tandhälsa.

Har du någonsin funderat på vad som får ditt kylskåp att hålla maten kall eller hur luftkonditioneringen kan svalka ett helt rum på sommaren? Svaret är ofta speciella gaser som cirkulerar inuti maskinerna. Men dessa gaser har en baksida. Om de läcker ut är de extremt skadliga för vårt klimat. Nu har riksdagen beslutat om hårdare straff för den som hanterar dessa ämnen felaktigt. Beslutet, som baseras på ett förslag från regeringen och som har stöttats av miljö- och jordbruksutskottet, innebär ändringar i miljöbalken. Syftet är att Sverige ska följa nya och strängare regler som har bestämts inom hela EU. Målet är tydligt: vi måste minska utsläppen för att rädda klimatet och skydda ozonskiktet. Vad är det för gaser? De nya reglerna handlar om två typer av ämnen: f-gaser (fluorerade växthusgaser) och ozonnedbrytande ämnen. F-gaser är konstgjorda och används ofta i kylar, frysar, värmepumpar och brandsläckare. Problemet med dem är att de är mycket kraftfulla växthusgaser. Faktum är att vissa av dem påverkar uppvärmningen av jordens atmosfär tusentals gånger mer än vad vanlig koldioxid gör. Även om utsläppen av dessa gaser i Sverige kan verka små i mängd, motsvarade de nästan två procent av Sveriges totala klimatutsläpp under förra året. Ozonnedbrytande ämnen är, som namnet antyder, gaser som skadar ozonskiktet. Ozonskiktet är det som skyddar oss människor och allt levande på jorden från solens farliga ultravioletta strålning. Tack vare internationella förbud har hålen i ozonskiktet börjat läka, men arbetet är inte klart än. Fängelse på straffskalan Det viktigaste i det nya beslutet är att det nu införs tydliga straff för den som bryter mot reglerna. Det kommer att klassas som ett brott som kallas för "miljöfarlig kemikaliehantering". Om någon medvetet, eller genom att vara slarvig (oaktsam), släpper ut dessa gaser i atmosfären kan straffet bli böter eller fängelse i upp till två år. Det är en tydlig signal från samhället om att det här är allvarliga brott som hotar vår gemensamma framtid. Det är inte bara själva utsläppet som blir olagligt. Det införs också straff för andra typer av fusk. Till exempel blir det förbjudet att exportera eller importera dessa gaser utan giltig licens. Det blir också straffbart att hantera så kallade engångsbehållare. Det är gasbehållare som inte går att fylla på igen. Dessa har ofta använts vid illegal handel och smuggling av billig gas som inte uppfyller miljökraven. Genom att förbjuda hanteringen av dessa behållare hoppas man kunna stoppa den svarta marknaden. Varför görs detta nu? EU har satt upp ett stort mål om att hela unionen ska vara klimatneutral senast år 2050. För att lyckas med det måste alla utsläpp minska, även de som kommer från kylskåp och värmepumpar. De nya lagarna i Sverige är en del av detta arbete. Genom att införa kännbara straff hoppas man att företag och privatpersoner ska bli noggrannare och att den illegala handeln ska försvinna. De flesta av de nya lagarna börjar gälla den 1 januari 2026. Det finns dock vissa undantag för specifika regler kring service av utrustning, som införs stegvis fram till 2035 för att ge branschen tid att ställa om. Men huvudbudskapet är tydligt: tiden för slarv med dessa farliga gaser är förbi.

Riksdagen har nu röstat ja till ett förslag som innebär stora förändringar för hur länge dömda brottslingar ska sitta i fängelse. Förslaget kommer från regeringen och handlar om att skärpa reglerna för något som heter villkorlig frigivning. I dagens system släpps de flesta som dömts till fängelse ut när de har avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Om någon till exempel döms till nio års fängelse, brukar den personen släppas fri efter sex år. Den sista delen av straffet avtjänas inte på anstalt, utan i frihet med en prövotid. Tanken har varit att detta ska hjälpa den dömde att komma tillbaka till samhället. Men nu ändras detta. Riksdagen har bestämt att den tid som måste avtjänas i fängelse ska öka från två tredjedelar till tre fjärdedelar av strafftiden. Det betyder att den som döms till nio års fängelse i framtiden kommer att behöva sitta inne i nästan sju år innan det kan bli aktuellt med frigivning. Det är en tydlig skärpning som gör att den dömde tillbringar mer tid inlåst. Till en början kommer den här nya regeln bara att gälla för de allra längsta straffen, de som är på sex år eller mer. Senare ska det gälla straff på tre år och uppåt, för att till slut gälla alla fängelsestraff. Anledningen till att man inför det stegvis är för att Kriminalvården, som ansvarar för fängelserna, redan har fullt upp och behöver tid för att bygga ut antalet platser. En annan viktig del i det nya beslutet handlar om hur man sköter sig inne på fängelset. Det ska bli lättare att skjuta upp den villkorliga frigivningen om den intagne missköter sig. Det kan handla om att man vägrar delta i behandlingsprogram som ska minska risken för återfall i brott, eller att man är hotfull och våldsam mot personal och andra intagna. Man ska helt enkelt behöva förtjäna sin frigivning mer än tidigare. Om det finns en tydlig risk att personen kommer att begå nya allvarliga brott direkt efter frigivningen, ska man också kunna hållas kvar i fängelset längre. Dessutom förlängs prövotiden. När man väl släpps ut ur fängelset har man en prövotid då man måste sköta sig. Denna tid förlängs nu till minst två år. Under den här tiden kommer den frigivne som regel att ha en övervakare från frivården. Syftet med detta är att öka kontrollen och minska risken för att personen begår nya brott. Samhället ska kunna reagera snabbare och hårdare om den frigivne återfaller i brottslighet under prövotiden, och hela den återstående strafftiden ska kunna förverkas. Beslutet innebär också att det kortaste fängelsestraffet man kan dömas till höjs från 14 dagar till en månad. Alla fängelsestraff, även de korta, ska omfattas av reglerna om villkorlig frigivning för att garantera att det finns en tid av övervakning efteråt. Bakgrunden till de här förändringarna är att samhället ser allvarligare på brottslighet idag, särskilt med tanke på gängkriminalitet och det grova våldet. Regeringen och de partier som röstade ja menar att fängelsestraffet måste bli tydligare och att samhällsskyddet måste gå före den dömdes frihet. Man menar att så länge en farlig person sitter inlåst kan den inte skada andra människor ute i samhället, vilket ökar tryggheten för brottsoffer. Det fanns dock partier som inte höll med om allt. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade invändningar, så kallade reservationer. De varnade bland annat för att fängelserna redan är överfulla och att det saknas bevis för att längre straff automatiskt leder till minskad brottslighet. De är oroliga för att situationen för personalen inom Kriminalvården ska bli ohållbar om antalet fångar ökar för snabbt utan att resurserna hänger med. Trots invändningarna gick förslaget igenom i justitieutskottet och riksdagen. De nya lagarna börjar gälla den 1 januari 2026. Det är en stor reform som förändrar svensk kriminalpolitik i grunden genom att flytta fokus från gärningsmannens återanpassning till brottsoffrets upprättelse och samhällets behov av skydd mot farliga personer.

Riksdagen har fattat ett nytt beslut som handlar om hur svenska företag betalar skatt och får bidrag vid anställningar. Bakgrunden till beslutet är att Sverige är med i Europeiska unionen (EU). För att alla företag inom hela EU ska kunna tävla om kunder på rättvisa och lika villkor finns det gemensamma regler som alla medlemsländer måste följa. Ett enskilt land får inte ge för mycket pengar eller otillåtna fördelar till sina egna företag, eftersom det skulle snedvrida konkurrensen mot företag i andra länder. Detta kallas för regler om statsstöd. Nu har riksdagen bestämt att Sverige måste ändra i sina lagar för att följa dessa EU-regler på ett korrekt sätt. Ett av de viktigaste besluten i den nya lagen handlar om det som kallas för ”växa-stödet”. Det är en skatterabatt som finns till för att hjälpa ensamföretagare att våga anställa sin första kollega. I Sverige betalar alla arbetsgivare en avgift till staten för varje person de anställer, vilket kallas för arbetsgivaravgifter. Dessa pengar går bland annat till pensioner och sjukvård. Med växa-stödet blir den avgiften lägre för den första och andra personen man anställer, vilket gör det billigare att skapa nya jobb. Tidigare har detta skötts automatiskt genom att företaget helt enkelt har betalat in mindre pengar till Skatteverket varje månad. Den nya lagen, som börjar gälla den 1 januari 2026, innebär en förändring i hur detta går till rent praktiskt. I stället för att få rabatten direkt vid inbetalningen, måste företaget först betala in hela arbetsgivaravgiften. Därefter får företaget ansöka om att få mellanskillnaden tillbaka från staten. Anledningen till den här lite krångligare vägen är att EU vill ha bättre kontroll på exakt hur mycket stöd varje företag tar emot. Genom att företagen måste ansöka om återbetalning kan myndigheterna registrera stödet mer noggrant i sina system. Beslutet påverkar också företag som ligger i glesbygden, till exempel i stora delar av Norrland och inre Svealand. Där finns sedan tidigare särskilda regionala avdrag för att göra det billigare att driva företag långt från storstäderna. De nya reglerna justerar vilka branscher som får göra dessa avdrag för att stämma överens med EU:s regelverk. Nu kommer till exempel företag som arbetar med jordbruk och fiske att kunna få stödet, medan vissa andra typer av företag, exempelvis inom finansbranschen, inte längre omfattas av rätten till avdrag. För att hålla ordning på allt detta kommer Skatteverket att behöva samla in mer information från landets företagare. Alla små stöd som ett företag får ska registreras i ett stort centralt register. Det är en säkerhetsåtgärd för att garantera att inget företag får mer pengar än vad som är tillåtet enligt EU:s takbelopp för statligt stöd. Alla partier i riksdagen var dock inte helt överens om utformningen av det här beslutet. Centerpartiet (C) lämnade en reservation, vilket betyder att de hade en annan åsikt än majoriteten. De håller med om att Sverige måste följa EU:s regler, men de anser att regeringens förslag gör det onödigt svårt för små företag. I sin kritik menade Centerpartiet att det blir för mycket pappersarbete och administration för en liten företagare att först betala in pengar och sedan ansöka om att få dem tillbaka. De uttryckte också en oro för att små företag, som kanske inte har så mycket pengar på bankkontot, får sämre likviditet. Likviditet är ett ord som beskriver ett företags betalningsförmåga på kort sikt. Om företaget måste ligga ute med pengar till staten under en tid kan det bli svårt för dem att betala sina andra räkningar eller löner i tid. Centerpartiet ville därför att regeringen skulle hitta ett smidigare sätt att lösa EU-kraven på, utan att öka krånglet för företagarna. Trots invändningarna röstade riksdagen ja till förslaget. Det innebär att svenska företag nu har drygt ett år på sig att förbereda sig på de nya rutinerna för redovisning och återbetalning innan lagen träder i kraft.

Den 26 november 2025 tog riksdagen ett viktigt beslut som kommer att förändra spelplanen för alla som handlar med kryptovalutor. Beslutet innebär att Sverige inför nya lagar för rapportering och utbyte av information om kryptotillgångar. Syftet är att motverka skattefusk och skapa en rättvisare marknad där kryptovalutor behandlas mer likt andra finansiella tillgångar, som aktier eller pengar på ett bankkonto. Fram till nu har det varit svårt för Skatteverket att kontrollera om personer betalar rätt skatt på sina vinster från handel med kryptovalutor, såsom Bitcoin eller Ethereum. Ansvaret har legat nästan helt på den enskilda individen att manuellt räkna ut och rapportera sina affärer i deklarationen. Eftersom kryptotransaktioner ofta är anonyma och sker över landsgränser, har det funnits stora möjligheter att dölja tillgångar, både medvetet och omedvetet. De nya reglerna ändrar på detta genom att flytta rapporteringskravet från individen till företagen som hanterar handeln. Från och med den 1 januari 2026 kommer företag som erbjuder tjänster för kryptotillgångar att vara skyldiga att samla in uppgifter om sina användare. Det gäller företag som exempelvis växlar kryptovaluta mot vanliga pengar (så kallad fiatvaluta) eller genomför överföringar av kryptotillgångar. Dessa företag måste identifiera vem kunden är, var kunden bor och detaljer om de transaktioner som genomförs. Uppgifterna ska sedan skickas automatiskt till Skatteverket en gång om året. Det innebär att Skatteverket får information direkt från källan, precis som de idag får kontrolluppgifter från din bank om hur mycket ränta du har fått eller från din arbetsgivare om hur mycket lön du har tjänat. Eftersom handel med kryptovalutor är global och inte begränsas av nationsgränser, räcker det inte med svenska lagar. Därför bygger de nya reglerna på ett samarbete inom EU och med andra länder runt om i världen. Genom ett EU-direktiv som kallas DAC 8 och ett internationellt regelverk från organisationen OECD, kommer skattemyndigheter i olika länder att börja prata med varandra. Om du som bor i Sverige använder en handelsplattform som är baserad i Tyskland eller ett annat land som är med i samarbetet, kommer den utländska myndigheten att skicka informationen om dina affärer till svenska Skatteverket. På samma sätt kommer Skatteverket att skicka information till andra länder om deras medborgare handlar via svenska företag. För företagen som sysslar med krypto innebär detta en hel del nytt arbete. De måste registrera sig hos Skatteverket och se till att deras system klarar av att samla in rätt data. Om företagen slarvar med detta eller låter bli att rapportera, kan de tvingas betala en särskild straffavgift som kallas kryptoavgift. Denna avgift är tänkt att fungera som ett påtryckningsmedel för att se till att reglerna följs. För dig som privatperson innebär detta att det blir mycket svårare att undanhålla vinster från beskattning, men det kan också göra det enklare att göra rätt. Eftersom Skatteverket får in uppgifterna automatiskt, ökar möjligheten att i framtiden få förtryckta uppgifter i deklarationen, även om man i början fortfarande kan behöva kontrollera att allt stämmer. De nya lagarna träder i kraft vid årsskiftet 2025/2026. Den första automatiska rapporteringen kommer att ske under 2027 och avse affärer som gjorts under 2026. Det är ett tydligt steg mot att integrera kryptovalutor i den vanliga ekonomin och se till att alla bidrar till samhället på lika villkor.

Riksdagen har nu fattat beslut om hur reglerna för Sveriges el- och gasnät ska se ut i framtiden. Beslutet bygger på ett förslag från regeringen som kallas för betänkande NU10. Det här är ett viktigt beslut eftersom elnätet är ryggraden i hela vårt samhälle. Utan ett fungerande elnät kan vi inte ladda våra mobiler, köra elbilar eller driva stora fabriker. Eftersom vi använder mer och mer el för att ställa om till ett klimatvänligt samhälle, måste nätet fungera perfekt och byggas ut i snabb takt. En stor del av beslutet handlar om att anpassa de svenska lagarna till Europeiska unionens regler. Inom EU finns det gemensamma bestämmelser för hur elmarknaden ska fungera för att det ska bli rättvist och effektivt för alla länder. En viktig förändring som nu genomförs är att den svenska myndigheten Energimarknadsinspektionen får en mer självständig roll. Det är Energimarknadsinspektionen som bestämmer hur mycket elnätsföretagen får ta betalt av dig som kund. Eftersom elnätet är ett så kallat naturligt monopol – du kan inte välja vilket elnät du vill vara kopplad till, precis som du inte kan välja vilket vattenrör som går till ditt hus – måste det finnas hårda regler för priserna. De nya lagändringarna gör att denna myndighet får bestämma mer om intäktsramarna, alltså taket för hur mycket pengar bolagen får dra in, utan att regeringen styr detaljerna. Det här görs för att följa EU-kraven på oberoende. I riksdagens debatt fanns det dock delar där partierna tyckte väldigt olika. En het fråga handlade om något som kallas för ”särskilt investeringsutrymme”. Det är en regel som gör det möjligt för elnätsföretag att ta ut mer pengar av sina kunder om de har haft ”osparade” intäkter från tidigare år, för att använda dessa pengar till nya investeringar i nätet. Regeringen och partierna som stödjer förslaget menar att detta är nödvändigt. De anser att företagen måste ha starka ekonomiska drivkrafter för att våga satsa pengar på att bygga nya ledningar och förstärka de gamla. Om företagen inte får täckning för sina kostnader kanske de inte bygger i den takt som krävs för klimatomställningen. Oppositionspartierna, däribland Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, var dock kritiska till delar av detta. Centerpartiet lämnade in ett förslag om att denna lag borde tas bort helt. De menar att regeln gynnar de stora nätbolagen på bekostnad av vanliga konsumenter, och att det leder till onödigt höga elnätsfakturor för hushållen. De anser att bolagen gör stora vinster ändå och att systemet borde göras om för att skydda kunderna bättre. Men när riksdagen röstade vann regeringens linje. Det innebär att lagen om det särskilda investeringsutrymmet blir kvar. Sammanfattningsvis sa riksdagen ja till regeringens förslag. Det betyder att lagarna för el och naturgas ändras för att tydligare följa EU:s regler och stärka Energimarknadsinspektionens roll. Lagändringarna kommer att börja gälla i två steg: en del börjar gälla den 1 januari 2026 och resten den 1 januari 2027. Målet med allt detta är att säkra att Sverige har ett stabilt och modernt elnät som klarar av framtidens alla utmaningar, samtidigt som man försöker balansera företagens behov av att tjäna pengar med kundernas behov av rimliga priser.

Har du någonsin funderat på vad som skulle hända om internet plötsligt slutade fungera i hela Sverige? Hur skulle du betala för mat eller bensin om varken Swish eller ditt bankkort fick kontakt med banken? Det här är inte bara en tankeövning, utan en högst verklig fråga som världens centralbanker arbetar intensivt med att lösa. Riksdagen har nyligen tagit ett beslut som innebär att Sverige fortsätter att vara en ledande spelare i just detta arbete. Beslutet handlar om finansieringen av något som heter BIS Innovation Hub Nordic Centre. För att förstå vad det är måste vi först titta på vad BIS är. BIS står för Bank for International Settlements och brukar kallas för "centralbankernas centralbank". Precis som Riksbanken i Sverige ser till att vårt finansiella system är stabilt, hjälper BIS centralbanker över hela världen att samarbeta. Eftersom tekniken utvecklas extremt snabbt har BIS startat särskilda innovationscenter, så kallade hubbar, på strategiska platser i världen. En av dessa platser är Stockholm. Att denna hubb ligger just i Stockholm är ingen slump. Sverige räknas som en av världens mest innovativa nationer när det kommer till finansiell teknik, ofta kallat "fintech". Nu har riksdagen godkänt att Riksbanken får satsa upp till 30 miljoner kronor om året i fem år framöver, med start sommaren 2026, för att driva detta center vidare. Men vad får vi egentligen för pengarna? Verksamheten handlar om att bygga och testa ny teknik för att lösa svåra problem. Här är några konkreta exempel på projekt som drivs i Stockholm och som påverkar din framtid: Ett av de viktigaste projekten kallas för Polaris. Det handlar om att kunna göra digitala betalningar helt offline. I en kris, exempelvis vid ett långvarigt strömavbrott eller en cyberattack, måste samhället fortfarande fungera. Idag kräver nästan alla digitala betalningar att du är uppkopplad mot en server. Projekt Polaris tar fram lösningar för hur digitala pengar ska kunna flyttas säkert mellan mobiler eller kort även när nätet ligger nere. Det är en fråga om Sveriges beredskap och säkerhet. Ett annat projekt heter Aurora och fokuserar på att stoppa brottslingar. Pengatvätt är ett enormt problem där kriminella gäng försöker få pengar från brott att verka lagliga. Bankerna försöker stoppa detta, men det är svårt att hitta de misstänkta transaktionerna i de enorma datamängderna utan att samtidigt kränka vanliga människors integritet. Genom projektet Aurora undersöker man hur ny teknik, som artificiell intelligens, kan användas för att hitta mönster och stoppa pengatvätt och finansiering av terrorism mer effektivt än idag. Säkerhet mot hackare är också en prioritet. I projektet Raven utvecklar man verktyg för att testa hur bra skydd bankerna egentligen har mot cyberattacker. Genom att bygga plattformar där centralbanker kan simulera attacker kan man hitta svagheter i systemen innan illasinnade hackare gör det. Beslutet i riksdagen innebär att Riksbanken betalar ungefär 60 procent av kostnaderna för centret i Stockholm, medan BIS betalar resten. Det är en investering som inte bara handlar om teknik, utan om att skydda demokratin och ekonomin. Genom att samarbeta med andra länder, som Danmark, Norge och Island, delar man på notan för utvecklingen istället för att varje land ska uppfinna hjulet på egen hand. För dig som ung innebär detta att framtidens betalsystem byggs för att vara både smidigare och säkrare, oavsett om hoten kommer från tekniska fel eller organiserad brottslighet.

När riksdagen fattar beslut om statens budget är det ofta stora summor och långsiktiga planer som står i fokus. Men verkligheten förändras ständigt, och därför måste budgeten ibland justeras under pågående år. Den 26 november 2025 beslutade riksdagen om den så kallade höständringsbudgeten för 2025. Det är ett förslag från regeringen som riksdagens finansutskott har granskat, och det innebär att statens plånbok måste öppnas lite mer än vad man först hade planerat. Totalt sett innebär beslutet att statens utgifter ökar med cirka 1,5 miljarder kronor. Det kan låta som en enorm summa pengar, men i en statsbudget som omfattar över tusen miljarder kronor är det en justering på marginalen. Ändå är det viktiga pengar som går till allt från teaterscener till bekämpning av växtsjukdomar. Här går vi igenom några av de viktigaste punkterna i beslutet och förklarar varför pengarna behövs. En av de största posterna i ändringsbudgeten handlar om arbetsmarknaden. När företag går omkull och inte kan betala lön till sina anställda, träder staten in med den statliga lönegarantin. Det fungerar som ett ekonomiskt skyddsnät för att anställda inte ska stå utan pengar om deras arbetsgivare går i konkurs. Eftersom antalet konkurser har blivit fler än vad regeringen tidigare räknat med – bland annat har ett företag med väldigt många anställda drabbats – måste staten skjuta till över 1,2 miljarder kronor extra till detta. Det visar hur statens ekonomi hänger tätt ihop med hur det går för företagen i landet. Men budgeten handlar inte bara om kriser. Den handlar också om kultur. Kungliga Dramatiska teatern, Dramaten, i Stockholm har stora problem med tekniken på sin lilla scen. Det så kallade övermaskineriet, som används för att hissa kulisser och ljus, är i så dåligt skick att det måste bytas ut. Utan det kan teatern inte genomföra sina föreställningar. Riksdagen har därför gett grönt ljus för att Dramaten ska få låna upp till 72 miljoner kronor via Riksgälden för att köpa in ny teknik. En annan oväntad utgiftspost rör jordbruket. Under året har det skett utbrott av växtsjukdomar som potatiskräfta, mörk ringröta och rotgallnematoder. Detta är allvarliga hot mot böndernas skördar, och staten betalar ersättning för bekämpning av dessa skadegörare. Eftersom utbrotten varit fler än väntat omfördelas pengar för att hantera detta. Det är ett tydligt exempel på hur oförutsägbara händelser i naturen påverkar statens finanser. Säkerhet och infrastruktur är också prioriterade områden i ändringsbudgeten. I en orolig omvärld är det viktigt att transporter fungerar, inte minst för militären. Därför läggs mer pengar på att rusta upp transportinfrastrukturen, bland annat för att säkra tågfärjetrafiken mellan Sverige och Tyskland. Detta är viktigt för att Försvarsmakten ska kunna flytta materiel och personal smidigt, vilket är en del av Sveriges åtagande som Nato-medlem. Dessutom får SMHI, som har hand om väder och vatten, extra pengar för att skydda sina datasystem mot intrång, då säkerhetsläget kräver bättre skydd av känslig information. Även utbildningsområdet påverkas. Regeringen vill utreda möjligheten att införa ett prov i svenska och samhällskunskap för den som vill bli svensk medborgare. Universitets- och högskolerådet får därför 24 miljoner kronor för att påbörja arbetet med en förstudie kring hur ett sådant prov skulle kunna utformas praktiskt. Sammanfattningsvis visar höständringsbudgeten att en statsbudget är ett levande dokument. Oavsett om det handlar om att stötta anställda vid konkurser, laga en teaterscen eller bekämpa potatiskräfta, måste staten ha beredskap att agera när verkligheten inte följer den ursprungliga planen. Riksdagen sa ja till förslaget genom acklamation, vilket innebär att ledamöterna ropade ja i kammaren utan att behöva trycka på röstningsknapparna, eftersom det fanns en bred enighet kring behovet av dessa ändringar.

Den 26 november 2025 fattade riksdagen ett beslut som påverkar hur svenska företag ska redovisa sitt arbete för en bättre värld. Beslutet innebär att kraven på så kallad hållbarhetsrapportering skjuts upp i två år för vissa typer av företag. Detta är en fråga som handlar om både ekonomi, miljö och mänskliga rättigheter, och det är viktigt att förstå varför beslutet fattades och vad det innebär i praktiken. För att förstå beslutet behöver vi först reda ut vad en hållbarhetsrapport är för något. De flesta vet att företag varje år måste göra en årsredovisning där de berättar hur mycket pengar de tjänat och vilka utgifter de haft. Men på senare år har det blivit allt viktigare att företag inte bara redovisar siffror om pengar, utan även siffror om hur de påverkar planeten och människorna som arbetar för dem. Det kallas för hållbarhetsrapportering. I en sådan rapport ska företaget berätta om de släpper ut farliga ämnen, hur mycket koldioxid de bidrar med, och hur de ser till att ingen i deras fabriker eller leverantörskedjor arbetar under dåliga villkor eller tvång. Syftet är att kunder och investerare ska kunna se vilka företag som sköter sig och vilka som behöver bättra sig. Europeiska unionen, EU, har bestämt att dessa regler ska bli hårdare och gälla fler företag. Detta bestämdes i ett direktiv som kallas för CSRD. Tanken var att många företag skulle börja med detta redan under de kommande åren. Men nu har alltså riksdagen, efter förslag från regeringen och direktiv från EU, bestämt att man ska trycka på pausknappen för vissa av dessa företag. De företag som berörs av pausen är dels stora företag och koncerner, dels små och medelstora företag som är noterade på börsen. Istället för att börja redovisa enligt de nya hårda reglerna nu, får de två extra år på sig att förbereda sig. Det innebär att de nya reglerna börjar gälla fullt ut först i slutet av 2026 respektive 2027 för dessa grupper. Anledningen till att man skjuter upp kraven är att många företag har upplevt att det är väldigt krångligt och svårt att hinna med allt pappersarbete. Regeringen och EU vill värna om företagens konkurrenskraft. Det betyder att man vill se till att europeiska företag inte går under av för mycket byråkrati och regler, utan att de kan fortsätta tjäna pengar och anställa folk. Man menar att regelbördan har blivit för tung och att man behöver tid för att förenkla reglerna innan de börjar gälla fullt ut. Genom att pausa kraven hoppas man att företagen ska få en chans att andas och att man ska kunna skapa ett enklare system. Men beslutet var inte helt enigt. I riksdagens civilutskott fanns det partier som inte höll med om att en paus var rätt väg att gå. Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet. De tycker att det är fel att vänta, eftersom klimatförändringarna och problemen med mänskliga rättigheter är akuta. De menar att om man skjuter upp kraven så minskar trycket på företagen att ställa om och bli mer miljövänliga. De är oroliga för att svenska företag ska halka efter om de inte tvingas ta tag i dessa frågor direkt. Deras argument är att transparens, alltså öppenhet med hur man påverkar miljön, är nödvändigt för att vi ska kunna nå klimatmålen. Trots kritiken röstade en majoritet i riksdagen ja till förslaget. Det betyder att lagen nu ändras. De allra största börsbolagen, som redan har börjat rapportera, påverkas inte av pausen, men för de företag som stod näst på tur blir det alltså en fördröjning. Sammanfattningsvis handlar detta om en balansgång. Å ena sidan finns behovet av att snabbt få företag att redovisa och minska sin klimatpåverkan. Å andra sidan finns behovet av att se till att företagen inte drunknar i administrativa uppgifter och pappersarbete. Den här gången vägde argumentet om att minska byråkratin tyngst, och därför får företagen lite mer tid på sig innan de måste visa upp alla sina kort på bordet.

Den 26 november 2025 fattade riksdagen ett nytt beslut som handlar om hur vi skyddar svenska uppfinningar och företagshemligheter. Beslutet innebär att lagen skärps rejält för att stoppa industrispionage, och det ger polisen nya verktyg för att utreda brott där någon försöker stjäla viktig teknik från svenska företag. För dig som är intresserad av hur samhället, lagar och teknik hänger ihop är detta ett intressant exempel på hur lagen måste anpassas efter en föränderlig värld. Vad är egentligen en företagshemlighet? Tänk dig att ett företag håller på att utveckla en helt ny typ av batteri som är miljövänligare och räcker längre än dagens batterier. Ritningarna, forskningen och metoderna för att bygga batteriet är företagshemligheter. Om en konkurrent skulle få tag på den informationen skulle de kunna kopiera batteriet utan att behöva lägga pengar på egen forskning, vilket skulle skada det ursprungliga företaget enormt. Tidigare har lagen haft en lucka som nu täpps till. Den gamla lagen var bra på att straffa personer som olovligen tog sig in i ett datorsystem eller stjal dokument som de inte hade rätt att se. Men vad händer om tjuven är en anställd som faktiskt har rätt att se dokumenten i sitt dagliga arbete, men som bestämmer sig för att sälja informationen vidare? Det har tidigare varit svårt att straffa den personen för just brott mot företagshemligheter. Den nya lagändringen gör det tydligt straffbart att utnyttja eller avslöja en hemlighet även om man har haft lovlig tillgång till den, till exempel genom sin anställning. Detta gäller särskilt för så kallade tekniska företagshemligheter, vilket är den typ av information som är viktigast för teknisk utveckling och innovation. Straffen för dessa brott blir också kännbara. Normalt kan det ge böter eller fängelse i upp till två år. Om brottet anses vara grovt, till exempel om det handlar om väldigt dyra hemligheter eller om det skadar företaget väldigt mycket, kan straffet bli fängelse i upp till sex år. Detta visar hur allvarligt samhället ser på industrispionage. En annan viktig del i beslutet handlar om polisens möjligheter att utreda dessa brott. Ibland är det inte bara en enskild person som vill stjäla hemligheter, utan det kan vara andra länder som styr spionaget. Detta kallas för statsstyrt spionage. För att komma åt dessa brottslingar har riksdagen bestämt att polisen ska få använda hemliga tvångsmedel, som till exempel telefonavlyssning, i fler fall än tidigare. Den del av förslaget som skapade mest debatt handlar om biometri, alltså information om en människas kroppsliga kännetecken, som fingeravtryck och ansiktsbilder. Riksdagen har bestämt att polisen ska få jämföra fingeravtryck och bilder från brottsplatser med Migrationsverkets register. Migrationsverket har register över personer som sökt uppehållstillstånd i Sverige. Detta är en känslig fråga eftersom de personerna inte är misstänkta för brott från början. Miljöpartiet reserverade sig mot just denna del av beslutet. De menade att det är ett för stort intrång i den personliga integriteten att använda Migrationsverkets register på det här sättet, särskilt eftersom det pekar ut en viss grupp människor. Trots kritiken röstade majoriteten av riksdagen ja till förslaget, eftersom de anser att behovet av att kunna lösa dessa svåra brott väger tyngre. Sammanfattningsvis innebär de nya reglerna att skyddet för svenska innovationer stärks från och med den 1 januari 2026. Det blir svårare och farligare för anställda att läcka information, och polisen får mer makt att jaga spioner, även om det innebär vissa inskränkningar i integriteten.