Hårdare kontroll av dömda brottslingar väntas från år 2026

Riksdagens justitieutskott har behandlat en rad förslag som handlar om hur samhället ska hantera dömda brottslingar efter att de har avtjänat en del av sitt straff. Mer specifikt handlar det om förslag kring villkorlig frigivning och elektronisk övervakning. Villkorlig frigivning betyder att en person som sitter i fängelse släpps ut innan hela strafftiden har gått. Elektronisk övervakning innebär oftast att personen får en fotboja, vilket gör att myndigheterna kan se exakt var personen befinner sig. Utskottet har valt att föreslå att riksdagen ska säga nej till de olika motionsförslagen som kommit in. Att säga nej betyder dock inte att utskottet motsätter sig en strängare politik. Tvärtom beror beslutet på att regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, redan arbetar med att ta fram nya och hårdare lagar på det här området. Detta arbete är en del av det som kallas Tidöavtalet, vilket är en politisk överenskommelse som ligger till grund för regeringens arbete. Enligt de planer som redan är beslutade kommer lagarna för elektronisk övervakning att ändras från och med 2026. Förändringarna kommer att leda till att fotboja används i en större utsträckning än i dag. Utöver detta pågår det utredningar inne på Regeringskansliet för att se över hur man helt kan ta bort eller kraftigt begränsa möjligheten till villkorlig frigivning för vissa grupper. Det handlar framför allt om personer som döms för sexualbrott och personer som återfaller i brottslighet flera gånger. För de personer som döms för brott kommer dessa förändringar att innebära en stor skillnad. När de nya lagarna börjar gälla kommer dömda att stå under en mycket striktare kontroll även efter att de har lämnat fängelset. Syftet från regeringens sida är tydligt. Man vill minska risken för att personerna återfaller i nya brott, och man vill underlätta övergången till ett liv i frihet utan att samhällets säkerhet hotas. Trots det tydliga syftet har de kommande lagändringarna och den nya inriktningen mött en del kritik. Kriminalvården är den myndighet som ansvarar för fängelser och häkten i Sverige, och de lider redan nu av en kritisk platsbrist. Många fängelser är överfulla. Kritiker menar att om fler intagna ska sitta av hela sitt straff utan möjlighet till villkorlig frigivning, kommer denna platsbrist att förvärras ytterligare. En annan del av kritiken handlar om innehållet i själva straffet. Vissa politiska oppositionspartier och experter varnar för att ett ensidigt fokus på längre tider i fängelse och mer teknisk övervakning kan få negativa konsekvenser för de intagna. De menar att inlåsning i sig inte löser grundproblemet. I fängelser bedrivs i dag olika typer av behandlingsprogram för att hjälpa de intagna att sluta med kriminalitet eller missbruk. Oron är att de rehabiliterande insatserna glöms bort när fokus i stället flyttas till förvaring och ren kontroll. Om chansen till behandling minskar, menar kritikerna att risken i förlängningen kan öka för att personen återgår till kriminalitet när straffet väl är helt avtjänat. Sammanfattningsvis visar utskottets behandling av dessa förslag att Sverige står inför stora förändringar när det gäller synen på fängelsestraff och tiden efter frigivningen. Medan regeringssidan ser strängare övervakning och minskad villkorlig frigivning som nödvändiga verktyg för att skapa trygghet, finns det en debatt kring hur detta kommer att påverka Kriminalvårdens resurser och möjligheterna att behandla de dömda för att förhindra nya brott.